Fredagsfantasi

Sjukdomen börjar starkt avta. Jag blir människa igen. Eller jag återgår iaf till den varelse jag var innan jag blev sjuk. Det märks på alla tankar som rusar runt i mitt huvud. Därför kommer fredagen ägnas helt åt dessa tankar.

Den mulliga modell-eran är över. Det finns inte en chans att jag kommer att slå igenom. Jag kommer dessutom ha stora svårigheter när jag blir kändis, för allvarligt jag ser ut som en potatis på bild. Ja just det, en potatis. Efter mer än 80 tagna bilder igår insåg jag direkt att det kommer inte finnas ett enda bra foto på mig. Så sant som det var sagt. Samma min, samma uttryck. Ful. Jag är misslyckad. Pappas gener gjorde sig gällande, men han hävdar fortfarande att han är fotogenique (stavning?). Även en annan era tog slut igår. Jag har varit fast bestämd vid att Madde är den smarta syrran, jag är den mindre fula. Ett skämt som varit stående i alla år. Men den lilla bitchen tog ifrån mig min sista stolthet när hon glänste på massor av foton igår. Då va man den fula också. Chockad som jag var gick jag ut från studion och frågade Madde om jag verkligen ser ut så som jag gör på fotona. Hon svarade nej, men jag undrar om det var för att jag inte skulle flippa. Stort i-lands problem som måste utredas vidare. Jag tror jag ska tillsätta en kommité.

En liten sväng på staden idag för att hitta en present till en viss artonåring var ett mission. Väl inne på affären fann jag ett baglady armband som jag tyckte var fint nog som present. John och David fann dock något helt annat. Något som i skrift passar in på mig. Nämligen att bagladypåsarna har skriften Happiness in a bag skrivna på sig. Det är varje shoppingfynd för mig, glädje i en påse. Synd att någon annan kom på det före mig.

Har även stillsamt försökt övertala pappa om datorbyte under fredagseftermiddagen. Mac vs en rosa SonyVaio. Diskussionen gick som vanligt, IT-chefen på banken tycker inte om Mac. Varför? Ingen vet, inte ens pappa. Och tycker inte han om, tycker inte pappa om. Men jag kämpade vidare och är nu närmre en Mac. Men han försöker ju verkligen fälla mig innan mållinjen hela tiden, inte ens på mållinjen. Han funderade nämligen över mina utlandsstudier. Hur ska jag då kunna få hjälp med min Mac om jag får problem. Allvarligt, detta ser han som en nackdel. Att jag flyttar utomlands. Han som vuxen borde kanske veta att märket på datorn inte riktigt avgör vem som hjälper en med problem när man bor utomlands. Get real dude.

Dagens sista konstaterande var mycket intressant. Inte för att hänga ut min pojkvän, men han är fortfarande cool i vissa kretsar. Under ett snabbt besök på H&M idag kom det fram en kille på 1.40 och frågade coolt om John jobbar ikväll. John svarade ja. Han ska alltså jobba på nutidens gymnasiedisco,det forna GT. Förstå att vissa fortfarande tycker det är coolt att känna vakterna på de discona. Men jag är glad över att John är cool för några. Redan på min tid när jag trånade efter att få gå på GT, när jag bara gick på högstadiet, var han inte cool för mig. Jag jobbade i garderoben för att de snygga killarna alltid flörtade med garedrobspersonalen. Tönt vakter brydde vi ju oss inte om. Men det spelar ingen roll hur ofta han dementerar det, vi vet ju alla att han bara gjorde det för att få brudar och makt. Hans täckmantel är dock att han ville ge tillbaka till samhället. Vilket skitsnack.

Bara en onsdag

Ett snabbt blogginlägg innan jag ska iväg på hockey. Sista hemmamatchen för Nyköping mot Bofors. Bofors - laget som jag hatar. Den historien är ganska lång, men jag kan summera den snabbt med att de för några år sedan förvandlade Peab hallen till ett slagfält, och jag hamnade i mitten. Jag blev kallad så sjuka saker av en kille från Bofors när jag fösökte hjälpa hans kompis som låg däckad på marken. Han är fortfarande den enda människan jag verkligen har ett behov av att slå. Så ikväll kanske är sista chansen. Spännande.

I övrigt så är bloggandet inte så spännande just nu. Jag är fortfarande sjuk men lovar att jag ska göra en stark comeback. I morgon bär det av till huvudstaden för min premiär som mullig modell. Eller iaf fotoshoot med Mia och Madde, som en kul grej. Jag tycker dock det känns bra att kalla det mullig modell. Om jag mår bättre under förmiddagen i morgon tänkte jag även ge mig ut och shoppa. efter flera dagar av surhet över min influensa måste jag unna mig något som gör mig vacker.

Madde borde inte äga ett VISA-kort

Ursäkt bloggapusen igår. Dock kände ni väl inte så stor saknad, jag har trots allt en läsartopp på 28 personer. Inte så smickrande, men jag är glad för det lilla. Pausen igår grundar sig i att jag har en kroppstemperatur som pendlar mellan artisk kyla och tropisk värme. Det känns även som att jag hostar rakblad. Men jag är inte bitter. Jag hade ju till och med planerat gårdagens blogginlägg, helt och hållet tillägnat min klantiga syrra. Men jag fokuserar på detta idag i stället.

Året var 1923. Okej kanske inte så länge sen, men det var på Mias 25-års dag. Kalas på StureCompagniet och spriten flödade. Jag och Madde fick en idé. Firar man så firar man, så vi skulle köpa en flaska Gula Änkan. Sagt och gjort, och den skulle dras på Maddes kort. Dock hade hon inte täckning för denna flaska som kostade 950 kronor. Själv hade jag ett jobb så jag slängde fram kortet. Senare under kvällen när Champagnen var slut skulle Madde beställa några groggar till oss. Då upptäcker hon att hennes VISA-kort är borta. Hon får panik. Själv var jag aspackad och skitlugn. Min respons var bara "Vem bryr sig, du har ju för fan inte ens råd med en flaska champagne". Hon behövde ju inte vara en sån dramaqueen. Hon for ut till rökrutan och spärrade kortet. Jag var fortfarande likgiltig. Efter en LÅNG promenad hem till hotellet (med stopp på bland annat McDonalds, 7Eleven och ett långt övertalningsförsök om att entra en pizzeria - dock är detta helt andra historier). Jag var fullast på stället redan innan vi började traska hemåt. Sur var jag också, då jag aldrig förstod varför jag inte kunde få gå i samma kö som Magnus Hedman in till Köket. Bara som lite kuriosa. Väl på hotellet klädde Madde av sig i ilfart. Jag trodde att hon skulle göra en kul grej med mitt VISA-kort, eftersom hon verkligen hade ett kort under armen. Men jag kopplade i snigelfart och frågade lugnt och förmodligen otydligt varför hon hade ett VISA-kort i armhålan. Detta var alltså det borttappade kortet. Idioten hade i något snilleögonblick stoppat det i BH:n. Jag kommer aldrig påstå att hon är smart. Nåväl, historien skall avrundas med att puckot gjorde samma sak i lördags. Hon greps inte av panik när kotet var borta och lugnade sig med att spärra det. Väl hemma hade hon det i BH:n. Ledsen Madde, men du är en skam för männskligheten.

Suckers

Klockan är 23.57 på en lördag. Jag bloggar. och inte för att jag supit mig skitfull gått hem tidigt och bestämt mig för att blogga. Nej det är snarare så att jag och Fanny bestämde oss för en lugn hemmakväll i soffan. Suckers. Kvällens bästa och största händelse är ett 6 minuters långt klipp på Youtube om Tobbe i En annan del av Köping. Återigen suckers. Vi har spenderat kvällen med att zappa mellan 13 kanaler med absolut bara skit. Jag skämtar inte. Nu förstår jag verkligen varför man super sig full på en lördag och hänger på krogen, kommer hem och somnar på toagolvet utan att tvätta bort sminket och med kläderna på. Snart kommer vi lägga oss i sängen och läsa varsin bok. Dock bävar jag för detta då Fanny i natt konstant försökt ligga nära och snyffa mig i nacken. Kan hon inte bara fatta att jag är hennes bästa vän och inte hennes kille. Att hon snarkade stundtals hör också till historien. Men i alla fall, nu sitter vi här. I mysbyxor och är understimulerande. Fanny dansade till och med framför Tv:n nyss bara för att vi hällde i oss kaffe alldeles för sent och är nu inte ens trötta. Suckers. 

Orkanön

Orkan i södra Sverige. Vad tror ni att vi har på ön då? En megaorkan. Kvällen igår blev ganska lugn spritmässigt. Men inte vädermässigt. Vi höll på att inte komma ut från Hamnplan för att dörren inte gick att öppna. Det blåste för mycket. Men väl ute var stormen obarmhärtig. Tre flickor i högklackat fick ta maraton löpsteg för att vinden tryckte på så mycket bakifrån. Till slut fick jag och Fanny tag i ett staket. Jag menar allvar, det gick inte att gå. Sedan skulle vi korsa mellan husen, där det haglade takplator. Vi fick kasta oss in på Wallers för att överleva. Sedan var det taxi hem som gällde för att komma hem utan allvarliga skallskador. Vem vill vakna på sjukan för att man blivit attackerad av en tegelsten? Det låg träd över hela vägarna och utanför mitt hus har ett halvt träd blåst sönder. Som tur va föll det åt rätt håll. Vi hoppas nu på en dag utan dödshot från vinden.

Dagens plan är eventull shopping och ett besök på systemet. Sedan ska vi ha fest. Om vädret tillåter. Håll till godo. Nu ska jag kila ner till tvättstugan och se om jag kan få rena kläder till kvällen. Jag har kännt mig som en uteliggare hela veckan.

Thank God Its Friday

Fredag! Fanny är här! Tentan är över! Ledig!

Ni fattar grejen va? Nu kan jag bara slappna av. Tentan gick ju som den gick. Sög jag, får jag G, var jag bra och återigen lyckades lura en lärare, fick jag VG. Om jag inte uttalar mig så vet ni svaret. Men hur den en gick har jag gjort ett kap idag. Yasmins stora längtan efter en jacka som var nedsatt från 4700 till 1400 fick idag ett slut. Jackan är inte längre en dröm, den är en verklighet för henne. Sen att hon shoppade kräm och tvål för 398 kronor berodde enbart på att man fick en present i form av en necessär, det är en annan historia. Men hallå den är ju omnämnd i Elle. Vi som läst marknadsföring borde ju vetat att detta var ett säljknep. Men vi kanske missade den lektionen. Aja, huvudmomentet i denna story är att jag blev influerad av Yasmins shoppande och hon tvingade mig att prova jeans. Jag gick hem med två par. Min rumpa är dock lika stor som aktern på gotlandsfärjorna men priset var förtrollande. 400 för båda paren, och det var inte på H&M. Jag har köpt Cheap Monday jeans - för 200 kronor styck. Inte ens pappa kan säga att det är dyrt. Nu vet jag även vilken storlek mina convers ska vara, så jag skickar efter ett par i morgon. Tack Tessan för berondet av att nu shoppa på nätet.

Nu ska jag underhålla Fanny och berätta om bloggens värld. Men om någon timma börjar intaget av vin! Så bloggandet i morgon kan bli underhållande. Ska bara sätta på alkolåset på telefonen så John får vara i fred.

Tentanerver lugnas med bloggande

Jag älskar det stressade samhället vi lever i. Det genererar nämligen bra uppfinningar. Idag är jag, kanske inte salig, men nöjd med att ha framställt min kvällsmat på 1 minut och 30 sekunder. Gorby's var det som stod på matsedeln. Ingen kulinarisk upplevelse direkt men behovstillfredsställande. En cola light till det och så har du misärkonceptet. Detta späds även på med tentan i morgon. Dock har jag hållt känslorna i schack och besparat min omgivning hysteriska utbrott. Även Madde. Thats new.

Efter många långa dagar har jag nu bestämmt mig för att helt ägna mig åt TV:n. Cops har ju börjat. Jag måste liksom ägna mig av denna typ av aktivitet. För om jag ska vara ärlig så kryper det i hela mig. Hela jag skriker efter att få shoppa. Och med vetskapen om internetshopping behöver jag en tvångströja. Men efter tentan i morgon ska jag unna mig ett och annat trot jag. Känns som att det är dags. Dock blir det lågpris på grund av den rådande pengasituationen. Kanske ska testa H&M. (Herregud, sa jag precis det där) Men jag får ju "lön" på måndag.

Även en annan del av mitt matriella liv har en känning efter uppfyllnad. Jag tror att jag vill ha en kamera. En bra. Dock har just denna typ av vara en liten sämre historia i min familj. När jag bodde i Rom fick min kameranvara med om ett och annat. Det resulterade i att man bara kunde ta svartvita bilder, och att hela fronten ramlade av. Funkar med andra ord sådär just nu. Pappa skaffade sig även en ny för några år sedan. Men den tappade han i vattnet när han åkte kanalbåt i England. Hihi. Detta är dock inte den dåliga sidan av historien. Detta är den bra. Kvinnorna i familjen Gustafsson älskar nämligen när pappa Ulf gör bort sig. Dock skyller han alltid på oss när något sådant händer. Han skyllde denna gång på mamma, jag tror att det var för att hon pratade med honom när han tappade den. Jag och Madde fick ingen skit för just detta eftersom vi befann oss i ett annat land, annars går vi aldrig säkra. Madde hade säkert en när hon bodde i Chile, men där blev den säkert snodd, det är ju ett sånt där u-land. Och där har de ju inga pengar.



I huvudet på Gustafsson

En liten fundering: u:et i u-land, står det för ute? Refererar det då till mode? För jag måste verkligen anta att i:et i i-land står för inne. Kommentarer?

Carros (Champions) League

Ett kort kvällsinlägg om fotboll. Har uppmärksammat några saker under kvällens match mellan Arsenal och Milan. Maldini är förmodligen jordens snyggaste 40-åring. Om jag skulle göra en Fanny och söka mig till äldre män är han verkligen killen för mig. Nu föredrar jag dock lite yngre. Tur för Maldinis fru.

Sen har vi ju matchen mellan Lyon och ManU. Jag har inte haft en viss vetskap förän nu. Kim (Källström - för alla hjärndöda som inte fattade) drog alltså på sig ett gult kort i en närkamp med Cristiano Ronaldo. Det är ju uppenbart att han gjorde det enbart för att jag har släppt honom och gått vidare. Självklart på min nuvarande kärlek. Men allvarligt Kim, jag va ju kär i dig när jag va typ 18. Get over it. Get over me.

Detta kan man kalla matchhöjdpunkter Ekvall. Läs och Lär.
Två konstaterande vad gäller min familj.
Min syster utnyttjar mig och ringer bara när hon väntar på tåget. Idag hade hon bil, alltså inget samtal.
Mamma ringde till mig ikväll och tog upp ett samtal som hon och pappa hade igår om min lägenhet. Han hade fel, hon hade rätt. I en konspiration ska vi nu sätta honom på plats. Han är ju trots allt mannen som "aldrig har fel". Snacka om strategisk vinst.

Ett rosa plagg till Louise tack

Då var det dags igen, för en paus. Jag tror inte jag pluggat såhär mycket inför någon tenta tidigar och fortfarande är jag tom i huvudet. Tur att jag har Elle och TV:n som mina uppmuntrande vänner, för gårdagens sena inlägg om min systers uppmuntrande talar ju för sig. Sen har jag dock mamma. Ett telefonsamtal från henne med glada nyheter uppmuntrade mig massor.

För övrigt så kommer våren och sommaren bli helt perfekt. Rosa är så rätt. Detta måste vara Louise största skräck, men jag tror nog att jag kan hitta någon bubbelgums kjol till dig. Det brukar ju vara din grej. Visst? Antar att det ska vara Dolce & Gabbana också, men jag måste ge dig vissa direktiv i den frågan stumpan, Gucci gör bättre rosa prylar. Visst är det skönt med tips från coachen?! - I tankebubblan: Jag tror att jag alltid har varit Louise's idol. - (Detta är samma Louise som igår sa i telefon att jag behöver söka hjälp, hon tyckte att jag var konstig innan jag började blogga och nu förstår jag ingenting. Jag är ju som alla andra). Typ.

Kom och tänka på en grej när jag läste Elle. John och jag har såklart diskuterat vilken kändis man kan välja bort den andra med utan att det känns fel. Jag är ju självklart som gjord för Cristiano Ronaldo, men det visste ni ju redan. Caroline Ronaldo. Lika vackert som en sommardag. Dock funderar jag nu över Johns val. Det är Robyn, och jag är ledsen dude men hon passar inte in i den gyllende regeln. (Det vill säga att man bara får göra slut om man hittat någon snyggare än den man har). Hon ser ut som en kille och har ett killnamn. Usch. Dock är hon ju inte konkurrens eftersom att hon är ful. Källan till mina uttalanden är en artikel om henne i Elle. Inte ens på de bilderna är hon snygg, och jag trodde inte att man kunde bli ful på en Elle fotografering...



Ha nu en rosa dag allihopa.
Bless you.

Madde the Bitch

Som lillasyster söker jag mig alltid till storasyster för tröst. Okej kanske inte alltid, men oftast. Hon ringde när hon var på väg till tåget och då hade jag ju chansen att klaga lite över min ånget. Som jag alltid gör. Då, mitt i mitt klagande, började hon gnälla om trapporna till tåget i Södertälje syd. Är det mitt fel att hon arbetar i ett u-land eller? Då var hennes svar att hon minsann inte har tvingat mig att börja plugga. Men indirekt så har hon ju det. Vem vill vara den misslyckade (dock snyggare) systern? Så hon tvingade mig alltså. Men tro inte att hon slutade där. Efter att linjen brutits ringde hon upp mig när hon var hemma. Då var det synd om henne för att hon diskade. Sedan slängde hon bara i mitt ansikte att hon minsann får lön i morgon och att hennes skatt var större än hela min månadsinkomst. Om inte hon har en skattesats på typ 80 % är mitt liv orättvist. Detta var alltså dagens pep-talk. Undrar vad hon kommer säga de nästkommande två dagarna? Hon började ju lite lätt igår liksom med att berätta att hon kanske ska få åka till Frankrike och Holland med jobbet. Tack för mjukstarten. Men hon är säkert värd det nu när hon jobbat i lite mer än två veckor. Ledsen syrran, men det finns bara ett ord för dig idag. BITCH (eller om du föredrar PUTA). Syns bara att våra blodsband gör att jag måste älska dig ändå. Dock inte villkorslöst.  

Ångest

Nu är ångesten här. Jag hade förväntat mig den på torsdag, men den kom redan idag. Den ökända tentaångesten. Så nu behövde jag ventilera, men jag orkar inte prata med någon i telefon, för jag blir bara otrevlig när jag är på detta humör. Den kanske värsta biten av ångesten är att den nya Elle tidningen ligger vid micron och skriker efter att bli läst. Men jag kan inte, får inte, VILL! Jag tänkte dock snabbköra igenom den under pauserna i Gossip Girl för att sedan läsa den ordentligt i sängden lite senare. I lugn och ro, kanske tända ett ljus och bara försvinna in i modets värld. Tjock är den också och självklart är Trendbibeln med i detta nummer. Önskar att tentan var på Elle i stället för den galna professor Kotler. Vem fan kommer på att man ska skriva en bok på 729 sidor med bara begrepp som man droppar hela tiden? Sedan ska en stackars student i sverige lära sig alla dessa. Ohumant.

I bomullshuvudet idag

Det var länge sedan jag omnämnde min hor-bok. Har kommit en bra bit på vägen och språket och detaljerna blir varken vackrare eller färre. Jag är helt förvånad över författarens sätt att uttrycka sig. Hoppas hon skriver under falsk namn. 

TV-gudarna spelar mig ett spratt idag också. Det är Gossip Girl, Brothers & Sister samt Champions Leauge fotboll. God have mercy on my sole.  Vem gör så?

Jag återkommer förhoppningsvis ikväll eller i morgon med nytt mod eller sämre humör...

Pengar genererar rosa

Det är julafton i mitt rosa liv. Jag har tolv minuter kvar på min "rast" som jag lyxat till med. Men det är inte huvudpoängen. Jag har precis hittat dem, de rosa converse skorna. Det var ju på tiden. Med shopping städer som Visby och Nyköping får man inte tag på dessa skor, men med hjälp av zoovillage.com kan jag nu inhandla dem för 500 spänn. Det är ju nästan som att de ger bort skorna. En beställning kommer hur som helst att göras senast på måndag. Dessutom skulle jag göra ett besök hos CSN. Gudarna måste ha hört mig för nästa utbetalning ligger på 7 492 kronor. Det är ju otroligt. Jag tror inte ni förstår hur stor skillnad 300 kronor gör för en tragisk student.  Så efter denna otroliga stund ska jag nu bege mig till böckernas värld.
I tankebubblan idag

Kommer jag verkligen palla att plugga så mycket som jag behöver? Varför ska det vara så smärtsamt många timmar kvar till Gossip Girl?

En dag

Det är en vacker dag i Visby. Det känns nästan som vår. Dock är ju alltid blåsten ihållande i denna del av världen. Trots vädret sitter jag inomhus. Jag är fängslad av Kotler. På fredag kommer tentan och då måste jag vara kunnig. Jag kämpar vidare. Tog en pensionärspromenad till Coop och handlade mat. Jag hade tom en ryggsäck med mig för att jag var tvungen att shoppa loss. Som en riktig pensionär. Sedan blev det lunch och sjävklart en paus. En välförtjänt. Som tur var hade visst Sofis mode trillat ner i min shoppingvagn så jag ägnade en stund till att bläddra igenom denna blaska. Det var motiverande. Önskar att jag fick mat gratis eftersom att jag är student så jag kunde shoppa mer. Kanske ska ringa regeringen och kolla? Jag surade ur inne på coop också för att nya Elle inte fanns tillgänglig. Man blir ju förbannad. Dock får ju Kotler en extra stund på grund av detta. Bye for now.

En miss & en ny kärlek

Vad var det som hände idag egentligen? Jag tror mig minnas att det var en stor dag, med en stor händelse. Och nej, jag har inte läst ut Kotler om det var det ni tänkte på. Händelsen var Elle-galan. Men jag missade den. Ja det är sant. Och jag missade den enbart av den enkla anledningen att kärleken kom i vägen. Nu tänker ni säkert direkt på John. Visst är han en kärlek, men det va inte han som kom i min väg. Min nya kärlek är Ryan, en sjuttonåring som har ett TV program på MTV. Han åker skateboard, gillar stranden, blondiner och tjänar nog bra med pengar. Jag satt som klistrad vid rutan när han uppenbarade sig. Söndagar ur ett TV perspektiv kommer av denna anledning inte vara så tokig trots allt. Tacka kärleken för det.


By the way. Min kusin ska ha barn. Det betyder det första barnbarns barnet i släkten. Kanske även det sista eftersom ingen förmodligen har några högre förhoppningar vad gäller mig och Madde. Men ett stort grattis till Sandra.
Nu ska jag till en annan del av Köping.

ZZZöndag

Söndag. Typ bakisdag. Trodde att efter en underhållande kväll skulle jag få motivation till pluggandet. Icke. Men jag sökte mina sympatier hos ateist-Madde som berättade att Gud gjort denna dag till en vilodag. Därför behöver jag nog vila. Jag har ju 4 dagar på mig att bli smart. Hoppas.

Sökte lite moderlig kärlek förut och ringde mamma. Som vanligt äter min familj en utsökt söndagsmiddag. Själv åt jag pasta med grönsaker. Sucker. Mamma påtalade även att hon städade i mitt gamla rum idag. Hon trodde på största allvar att hon kunde slänga mina tidningar. Nu snackar vi om mina samlade exemplar av Cosmo, Elle & Plaza. Vem tror hon att hon är? Tanken på att slänga dem borde ju vara som att slänga en människas livsmotivation. De stannar, det klargjorde jag minsann.

Tanken idag var att jag skulle gå på boxning. Tanken blev att jag stannar på soffan. Har dock motionerat idag. Gick till bageriet 50 meter bort och köpte 2 cola och en kanelbulle. Det hade jag förtjänat. Speciellt eftersom det känns som att Tv lurat mig på min perfekta söndag. Ingen Biggest Loser, inget One Tree Hill. Tur att jag har En annan del av Köping. Sporten har ju Peter Jihde och tönt Ekvall verkligen förstört. Jag vill ha tillbaka Peppe! Jag kanske ska starta en insamling eller en facebook grupp. Peppe till sporten igen. Att ge Ekvall till sporten är som att ge Madde ett par Prada skor. Värdelöst och ogenomtänkt.

I huvudet på Gustafsson

Jag borde plugga, jag borde plugga, jag borde plugga.
Jag borde även vila så att jag kan plugga. Jag borde gå till ICA så jag slipper äta fiskpinnar idag också. Det är så mycket jag borde, så jag håller mig till mina måsten i stället. Det finns nämligen inga.

Amsterdam & damn Madde

Jag behöver ju åka på en resa. Inte nödvändigtvis så långt bort, men ändå bort. Jag kan alltid tänka mig att åka till Rom, men jag borde kanske se andra saker i världen. Idag kom jag på att jag behöver åka till Amsterdam. Det lättaste sättet att ta sig dit som student är att övertala någon att jag ska åka dit på studieresa. Jag har en plan. Jag studerar just nu marknadsföring och holländare är mycket bra på marknadsföring. detta borde räcka som underlag. Jag ska ju självklart göra en studie i ett duktigt marknadsföringsland. Jag lovar att jag vill åka dit enbart av denna anledning. Men när jag ändå är där bör jag ju kolla in red-light district, i enbart undersökande syfte. Dock har horor en tendens att verkligen gilla mig. Detta vet jag sedan min vilda resa till Bulgarien när jag var sjutton. Alla kvinnliga horor villa ta på mig, varför vet jag inte, vi var ju för fan 6 tjejer, men det var mig de var ute efter. Jag kommer dock att hålla mig undan de droger som distribueras i denna stad, detta bör göra att pappa ger mig ett bidrag till min studieresa. Hoppas jag. I studierna behöver jag även lite fritid. Då passar det ju bra att vara kulturell. Min otroligt kulturella sida av min personlighet skulle därmed ta sig till Museum of bags. Bara av den anledningen att jag bör vara kulturell. Absolut inte för väskornas skull. Och självklart vet jag ingenting om shoppingen i Amsterdam. Sedan bör jag ju gå på dans. Årligen arrangeras Sensation White, en av de coolaste dansuppvisningarna i världen. Men denna besöks bara för att jag ska vara kulturell. Slutsats: motivet är bara studier och kultur. Typ. Det är ju uppenbart att jag behöver åka dit. Om denna plan inte fungerar så ringer jag mamma och säger att vi verkligen behöver åka på en resa tillsammans. Dock är den planen till för att jag ska komma till Milano billigt. Tunga beslut att ta nu. 



Dagen på ön är helt okej. Jag ska dricka vin i kväll och därför har jag lite motivering till att socialisera med Kotler. Vi är nu snart klara med kapitel 3. Jag är duktig. Om jag inte kan uppnå dagens målsättning är det Maddes fel. Hon ringde idag och vägrade sluta prata. Precis som pappa. När man har sagt hej då 15 gånger ska ni fatta. Fatta! Vissa människor är så egoncentriska. Jag var liksom tvungen att söka efter Börjestolar på Ikeas hemsida åt henne. Jag kommer att ta konsultarvode för detta. Jag kommer att fakturera 15 timmar. Om det inte går igenom ska jag se till att få pengar för sveda och värk. Det är liksom inte rättvist att terrorisera en stackars flicka som hon vet sitter ensam på en ö. Jag känner mig utnyttjad.


Nu ligger Kotler på köksbordet och skriker. Två kapitel till sen får jag dricka två extra glas vin.


Dagens svarta kamel & förberedelse

  • Svart kamel. Madde såklart. Hon har inflyttningsfest och jag är inte bjuden. Antar att hon har fest för klubben hon är ordförande i. Misslyckade människor utan social kunskap. (Om jag hade varit bjuden hade jag enbart deltagit som föreläsare för hur de kan förbättra sig som människor. Like that's gonna happen)
  • I morgon ska jag på boxning i 1.5 timmar. Jag måste handla innan för sedan kommer jag inte kunna röra mig på tre dagar. Tur att vi har tentaplugg på schemat.

        

Tragik med en gnutta hopp

En kväll, hemma, själv. Ha, det gör ingenting. Syd bara att jag inte har någon DVD så jag hade kunnat kolla på en film. Varför denna saknas i mitt hem är helt enkelt av den förklaringen att när jag flyttade tyckte pappa att det var bättre att jag lämnade min dvd som var kopplad till hans och mammas TV. Detta av den enkla anledningen att han aldrig skulle klara av att koppla ur den, köpa en ny som funka utan problem och till sist koppla in den. Och en anledning till, han hade ju varit tvungen att koppla in DVD:n här i Visby. (Detta arbete klarar inte min far, men han kan deklarera åt er fortare än sms-deklareringen.) Lång och ologisk förklaring. Där har ni min uppfostran. Lång och ologisk.

Pratade med Madde förut. Hon tror att hon får vuxen poäng för att hon var på Louise Hoffsten igår. Varsågod Madde, du får mina tragiska poäng i stället. Men det är ju typ samma. I alla fall för henne. Mamma och pappa var där, säger inte det dig något? Vi är ju uppväxta i samma familj dude.

Jag och Kotler skulle införa vårt tentapluggande idag. Det resulterade i sorterade papper och 17 lästa sidor. Tentan kommer kanske inte bli den som går in på min best-of lista. Men man vet ju aldrig.

Susanne planterade någonting i mitt huvud i en kommentar häromdagen. Hon satt och gjorde löner, kanske att de inte skulle räcka till en shoppingorgie, men någonting kommer den ju räcka till. Kanske kan hitta något fantastisk i Elle tidningen som borde komma snart. Problemet med denna tidning i Visby är att man måste leta igenom hela stan för att få ett ex. Det är lättare att få en date med påven än att inhandla ett exemplar. Jag överdiver inte.

Nåja, utan DVD och utan Elle, ska jag i alla fall se på Cops i sedvanlig ordning, för att sedan titta närmre på Cribs och avsluta kvällen med American Pie: The Wedding. Samt äta Tacos för ovanlighetens skull. Hoppet om att jag ska bli en normal människa igen har gått förlorat. Men alla kan ju inte vara vinnare.

Internetshopping & Hemmabio

En dag i stormens tecken. Kommer inte våga gå utanför dörren för jag tror att jag kommer flyga iväg som en vante. Morgonen resulterade i sovmorgon. 10.00 ringde klockan och då var det dags att gå upp. Sängen känndes stor, John har nämligne åkt hem. Enda fördelen är att mina konstiga tankar får mer plats i mitt huvud nu.

Kom och tänka på ett telefonsamtal från min kära vän Tessan för någon vecka sedan. Måste säga att hon har ett annorlunda sätt att bry sig om mig. Samtalet avslutades nämligen med att hon berättade för mig hur praktiskt och otroligt roligt det kunde vara att internetshoppa. Enda fördelen med Gotland är att det faktiskt inte går att shoppa hur mycket som helst!  Hur kan hon uppmana mig till att testa nätshopping? Jag är ju som student numera expert på window shopping, jag behöver verkligen inte windows shopping. Detta är ju samma sak som att någon skulle råda mig till at skaffa ett kreditkort. Då skulle alla skor och alla väskor bli måste-ha i stället för vill-ha. Tack Therese för att du uppmanar mig till ett liv av kaos. Du kan vänta dig ett argt samtal från mor eller far. Men jag gillar dig kanske ännu lite mer nu, skönt när man får nya inputs till shoppandet.

Kvällen igår kunde inte varit bättre. En underbar uppfinning som kan få alla hemmabiosystem att slänga sig i väggen kom nämligen till hemma hos mig. Jag och John laddade ner en film vi skulle sett på bio senast jag var hemma, sedan la vi oss i min underbara säng och byggde ett litet podium med kuddar som vi ställde hans dator på. Lite godis och ett täcke sedan var man i hemmelriket. Kids, try this at home.

Denna dag förväntar jag mig inte så mycket av. Tenta-plugget ska sätta igång och tack vare stormen känns det okej, för jag vill verkligen inte gå ut. Spritintaget får vänta tills i morgon, kan ju vara bra. Fredagar är ju dagen som blir fel ibland...


Städmani & Alla Hjärtlösa människors Dag

ÅÅhh en sån dag. Flippade totalt i morse och insåg att jag levde i en sanitär olägenhet. Jag dammade, dammsög och skurade golven. För en gångs skull välte inte skurhinken jag fått av min mamma. Vid alla andra tillfällen har jag haft en amazonflod i något av mina rum eftersom skiten från ÖB inte står pall. Handla aldrig på ÖB mina vänner. Man blir lurad. Och till råga på allt, på hallgolvet gick det lite för fort så jag stänkte på mina fint uppradde skor. De beiga, mina älsklingar, som är i skinn såg ut som genetiskt felaktiga zebror. Ville bara gråta. Satt och torkade med en handduk innan jag insåg att jag kan inte göra något mer än att vänta och senare se resultatet. Spänningen var som VM finalen i fotboll. Mitt lag vann, skorna är inte längre fläckade. Jag måste ha köpt kvalitetskor. Det du papsen! Men the top of the iceberg är helt klart att varje gång jag dammsuger går det proppar. Som ett fyverkeri på nyår. Idag trodde jag att det inte skulle hända. Inte en lampa tänd, inte en maskin igång. Jag trodde verklligen jag hade klarat det. Men nej. Nu försöker jag förjäves med min manlighet, byta proppar i mörkret i hallen. Ingen respons. Mamma säger att jag ska slänga dammsugaren, men inhandlandet av denna var ju ett stort steg till mitt vuxna liv. Dessutom kostade den bara 399 på ICA. Ett kap hallå. Övriga maskiner kostar ju typ 1000 spänn. Fattar ni vad jag kan göra för 600 kronor? För det är ju vad jag tjänade på att köpa den på ICA.

Funderar även mycket på Alla Hjärtans Dag. Vilket trams. Vilket patetiskt par behöver en dag om året för att vara extra kära? Om det skulle vara som typ jul, då man verkligen får många presenter, då skulle jag verkligen gilla dagen. Men allvarligt, blommorna dör och chokladhjärtana man får gör en bara tjock. Detta kan jag stolt konstatera fastän jag har pojkvän. Dessutom lever jag i ett distansförhållande och vem fan betalar 300 för att någon ensam och missanpassad snubbe på interflora ska leverera tre röda rosor som ska symbolisera ens kärlek till någon annan. 300 kan jag ju shoppa bra grejer för.

Var ute på stan idag och sög i mig lite vårkläderinspiration. Jag måste skaffa ett jobb om detta ska gå vägen. Garderoben har massor med plats kvar som måste fyllas. Det sk ju vara jämnställdhet även i denna. Att beror på jämnställdhet, så står maten på bordet nu. John är en pärla. 

Skulle vilja skriva XO XO Gissip Girl, men även jag har självinsikt. Jag är ju bara jag. En bitter ö-bo. No more, no less. 

Tur att jag har vänner

Även om det är mörkt ute lättade molnen på himlen. Det är ljust och varmt, i alla fall hos mig. För det första har jag John i min soffa, för det andra har jag Mia i mitt liv. Hon erbjurde lite blygsamt någonting hon inte tycker är en resa till en modevecka. Men en inbjudan till nåt hippt ställe i Stockholm med make-up artister och foto shoots. Och under vecka nio, just den veckan då jag kan komma! Detta är bättre än en modevecka, för då är ju vi stjärnorna. Du förtjänar en stjärna i himlen Mia. I will be there, kanske att de rosa skorna ska luftas då och du vet vilka skor du ska ha. Stureplan kan göra sig redo för att en town-girl kommer att göra entré. Självklart tillsammans med en riktig storstadstjej. Inget mer i världen kan jag önska mig.
Gossip girl, det är inte ett tv program, det är en livsstil.

Konstateranden & försök till pappapåverkanden

Den är här igen. Den är bra igen. Sofis mode alltså och inte en ny upplaga av Kotler. Vilket gjädjer mig. Inhandlandet av denna tidning gjorde mig på gott humör. Efter inhandlingen gick vi och fikade. Helt ovetande om att John satt och stirrade ut i tomma intet började läsa tidningen, och uppslukades. Det måste han ju förstå, det är ju en modetidning. Hallå liksom. Sofi har även givit mig en ny anledning att shoppa. den fantastiska färgen turkos är en bra färg för våren, tack för the motive. Ska nu bara söka ett opportunity.

Dagens fika med Jossan och Yasmin resulterade även i datorprat. Sedan klockan nio i morse har jag studerat. Men allvarligt, när det tar 10 minuter att byta mellan fönstren är det något som är fel. Flera gånger hade jag massa välformulerade meningar som skulle skrivas ner, men när man inte får upp Word blir skolarbetet inte så bra. Konstaterande: jag behöver en ny dator för mina studier. Är dett uppfattat Ulf? Då återstår bara en sak, hur övertygar man en man som är mer envis än en åsna att Mac är det bästa på marknaden just nu? I flera månader har jag samlat fakta occh funderar nu på att skriva ett PM till min far så att han verkligen kan förstå att det är en sån jag vill ha och behöver. Dödsstöten kom när jag i lugn och ro satt och läste tidningen Civilekonomerna. Världens mäktigaste man är CEO:n på Apple. Allvarligt, om man är världens bästa företagsledare måste det finnas en bra produkt som backar honom. Men här kommer min livsledare fram,inte världsledare, det vill säga Ulf. Duger det inte åt honom och om ITgubben på banken inte prisat en produkt är den helt fel. Visst pappa, men det du har att välja på är en Mac eller en rosa Sony Vaio. Now its up to you.  

Min gummibåts historia har fått ett slut. Kom och tänka på att skavsta är tillgängligt för landning. Sången en rosa helikopter ploppade upp i mitt huvud, och det är återigen en sak som jag behöver.

Konstaterade en annan sak idag. Jossan trodde att jag kanske inte visat mitt rätta jag och helt enkelt varit gulligt mot vissa människor, detta skulle då vara orsaken till att de inte gillar mig. Ibland har hon bara så fel, för gullig är någonting jag aldrig kommer bli.

Stundtals måste jag även lära mig att avdramatisera vissa saker. Nu har jag slitit och nästan gråtit i två dar för att jag ska göra en uppgift som ger mig 2 extra poäng på tentan nästa fredag. Efter timmars med läsande fick jag en uppgift i min hand som en student hade gjort förra året och fått full pott på. Det hade jag kunnat göra på 2 timmar, nu tog det tre dar. Avdramatisera var ordet. Ska lära mig att lyssna mer på Yasmin.

Idag är dagen med konstateranden.

1. Brad Pitt söker sig bara till kvinnor som kan bygga på hans varumärke. Han borde inte få producera eller adoptera fler barn, jag tror ändå att Brangelina (Eller va fan de nu kallar sig) kommer att göra slut. Och vad händer då? Delad vårdnad då de har 10 barn var varannan vecka. Nu ska hon ha tvlinningar. Det räcker!
2. I Sofis mode är det ett repotage om en kvinna som förlorat sin mamma i Cancer. Jag beklagar sorgen, men allvarligt vad har det med mode att göra? Sofi, hoppa av cykeln, för du är verkligen ute och cyklar.
3. Jag kan verkligen konstatera att jag borde bli bjuden till någon modevecka. Jag kan behöva något upplysande i min trista vardag som ö-idiot. Vem fan flyttar till en ö, egentligen?
4. Funderar på att skaffa mig ett ord som används mer frekvent än vad Paris Hilton använder That´s hot. Har precis läst om personal branding och tänkte att jag ska bygga på mitt. Är jag kankse nya Paris? Ehh, nej, inte för att vara sån, men då måste pappas imperium bestå av något annat än buffert tjat. Men i det avseendet är han dock rikast i världen.
Sänder en puss till min mor för att hon arbetar så hårt men att hon ändå har tid att tänka på mitt välbefinnande. Vilken kvinna!

Det är tomt i huvudet & livet

Vissa dagar är man bara känslosam. Idag är en sån dag. Har storgrinat framför tv:n i nästan 1 timme. Det var finalen på Biggest Loser. Min favorit vann. Skönt när man kan få inspiration av andra människor. Men jag tror inte att jag ska banta som han. Han hade nämligen gått ner mer än hela min vikt, på 9 månader. Och en annan klagar över några kilo. Kanske att man kan unna sig lite socker ibland?

Idag är det Elle-galan. Dags för inspiration och vackra saker. Sånt som jag saknar i mitt liv just nu. Kotler har ökat på sitt antal lästa sidor till cirka 47. Getting there. Jag trodde verkligen igår att om jag satt hemma och kollade på tv, avslutade kvällen med att läsa lite i min bok så skulle jag allt plugga framgångsrikt idag. Hah! Jag måste vara expert på att lura mig själv. Jag skulle kunna plugga nu, men det vankas fiskpinnar och en späckad TV kväll. Jag måste ju faktiskt prioritera det viktiga i mitt liv. Den äkta livsglädjen. TV:n är ju min bästa vän enbart av den orsken att vad jag än säger och tycker blir det aldrig fel. Människor däremot har ju liksom sina nackdelar. Precis som kvinnor: cant live with them, cant live without them.  Fråga John vad han tycker, jag lovar att han är med mig på den.
Jag hoppas på att mitt inspiritationslösa liv snart ska få ny kraft. Jag längtar verkligen dit. Tur att jag har en spinningcykel som jag kan trampa på när dagarna känns tunga. Kanske att jag ska prova boxning så att jag verkligen kan avreagera mig. Annars har jag ju alltid Madde. Love you girl.

En rosa gummibåt

Lördag kväll. Jag zappar mellan CSI och Titanic. Vilket liv, vilken tjej. Allt jag kan tänka på är hur roligt alla har i Nyköping. Jag vill också lyssna på någon kille som visslar. Mange something. Mia tyckte jag skulle skaffa mig en kanot och börja ro. Men ärligt, om jag ska investera i ett färdmedel från ön till den riktiga världen vill jag se pengarna som välinvesterade. Jag började tänka på flygplan, färjor, en yacht. Men tack CSN, jag har kanske råd med en gummibåt. Kanske. Hoppas att den finns i rosa. Jag ska vakna i morgon och skynda mig ner till Lekstugan för att köpa en båt. En rosa gummibåt som tar mig härifrån. Dagens i-lands problem är helt enkelt att jag längtar till Nyköping, jag längtar hem. 

Dock har dagen varit mer stimulerande än vad jag hade trott. En hockeymatch i Visby kan verkligen göra susen. Nu är det dock så att jag som trogen medgångssupporter till den enda hockeyspelaren jag känner, det vill säga Johan, var tvungen att bytt lag att heja på. Han bytte lag, jag bytte lag. Detta är ju ett sportögonblick som liknar Maradonas välkomnande i Italien efter att han sänkt dem i VM för en herrans massa år sedan. Jag kommer nu bli ratad av Sudret för all framtid. Men gjort är gjort. Heja Visby Roma!  

Nu hoppas jag snart att John blund ska komma och hälsa på. I morgon hoppas jag på att kunna läsa till sidan 40 i Kotler. Sedan ska jag skriva en liten rapport om Ferrari. Ah, en sån bil vill jag ha. Undra vad som krävs för att de ska göra en rosa. Men jag har ett argument till dem: Grabbar, think outside the box. Bäst att jag börjar spara. Man vill ju liksom inte låna från Botox kontot för en bils skull.

Idioten är jag



Kalla aldrig någon du tycker om för idiot. Jag har gjort det, så idioten är jag. Förlåt är ord som aldrig kan göra dig oskyldig. Idioten är jag. En promenad i solen kanske kan få mig att bli en bättre människa. Jag kan ju hoppas.



En liten afterwork i går resulterade som vanligt i någon slags spritfest. Inga slagsmål denna gång från min och Tobbes sida, däremot verkade folk i allmenhet runt omkring oss vara aggressiva. Kan nog inte slå huvudet på spiken om varför kvällen var så kul, men kanske var det för att vi dansade och just som sagt, drack sprit.
Som vanligt när jag träffar den stackars utbytesstudenten Manuele från Palermo ska jag absolut prata italienska. Lets face it, jag suger. Men det är det som är så bra med italienare de säger alltid att man är duktig ändå. Kul att ha en italiensk kompis som tycker att svärorden är en bra grund för att kunna det italienska språket. Alltså, getting there.

Som avslutning på detta korta inlägg uppmanar jag alla uppfinnare att verkligen arbeta fram ett alkolås till mobilen. jag behöver ett, och jag betalar bra.

Förlåt John.


Grattis Kina & Callgirl

Fredagskväll, jag ska till Hamnplan. Dock kör jag stenhårt på casual friday och hoppas på att jag inte kommer vara sunkigast på stället. Lite vin runt 5 snåret har man väl förtjänat när man pluggat hårt. För visst har jag det, eller kanske inte så mycket, men jag har varit fysikt närvarande på lektionerna idag. Sen att de spenderades med att prata för mycket med Jossan och Yasmin är en helt annan historia. Jag var ju faktiskt där, och jag kunde ju det mesta.

Igår uteblev bloggandet på grund av en trist och bitter dag. Jag tröttnar ju på ön efter några dagars vistelse här. Tränade, men inte ens efter det känndes det som att det dåliga humöret skulle avta. Tur att det var en bra tv-kväll. Och om jag ska hitta svepskäl så kan jag ju faktiskt säga att det var nyårsafton. Ja iaf i Kina. Happy New Year China! (Detta till alla mina kinesiska läsare) Det vill säga 0 stycken. Dock resulterade Kinas firande i att jag fick presenter av Yasmin. Nagelborste och handkräm, så nu har jag ännu en anledning till att hålla mig borta från nagelgnagandet.

Tycker även att det är mycket skönt när ordet sprider sig om min blogg. Igår ringde en nyfiken icke-läsare upp mig och frågade om jag hade bloggat om honom. Tack Hanna och Susanne som sprider ordet så folk får veta att de aldrig går säkra. Vill inte nämna några namn, men det handlade om killen som skulle ta över efter David. Han lyckades ju som sagt sådär. Så nu försöker han dementera att han inte alls försöker ta över - i ren politikanda-. Men den gubben går inte lilla du!

Nytt boktps: Kanske att jag inte ska marknadsföra denna bok allt för starkt men den heter En Callgirl på Manhattan. Första sidan i boken fick mig nästan att trilla ur sängen. Det beskrev så mycket obscenheter - bara på en sida - och använde ord som jag varken kan säga eller skriva. Dock handlar den ju om prostituerade så vad hade jag räknat med? Kanske att namnet på boken kunde ha avslöjat det hela.

Dagens löfte & missad målsättning

  • Löftet i dag är verkligen att jag inte ska göra samma sak som senast jag var på Hamnplan, alltså: bli full klcokan 20, sno glas+vin eller försöka starta bråk på McDonalds. Jag lovar.
  • Jag är på sidan 27 i Kotler. I say no more.

En liten tanke

Ett snabbt inlägg med en ännu underutvecklad tanke. Om någon skulle kunna lägga upp allt jag behöver plugga på facebook kanske jag skulle få lite gjort. jag spenderar nämligen mer tid på att köpa folk där än att plugga. Men å andra sidan borde ju det också räknas som ekonomi. Dessutom tjänar jag ju låtsas pengar på det. Där ser du far jag utbildar mig och tjänar pengar. Thank God for facebook. Nu återstår bara uppladdandet av mina böcker och sedan kan jag börja plugga. Undra om jag ska vänta tills dess?
Som en liten sidogrej kan jag berätta att det snart är Elle-Galan. I cant wait.

Caroline goes Hollywood

Åh, jag har precis haft en äkta hollywood film moment. Precis som alla kändisar har i sina filmer. Och allt hände i tvättstugan. Det är där det händer.

En tråkig tvättdag. Jag hade bokat en tid och det visade sig att hela tvättstugan var ledig, så jag fyllde alla maskinerna och insåg att jag snart skulle vara klar med tvättandet. En granne kom in, en ung tjej, så jag erbjöd henne att tvätta på min tid, så hon också skulle bli färdig fort. Sedan snackade vi skit om alla sura tanter som tycker att man tvättar på sin egen tid och inte erbjuder någon annan lite underlättning. Sedan hängde jag upp min tvätt och väntade i 16 minuter så att alla maskinerna skulle vara klara. Under tiden läste jag i min shopaholic bok. Det är detta som ska vara min filmstund om det inte framgått. Tvätta, läsa bok, prata med andra, precis som de gör på tvätteriorna i filmer. Dock skanas en del. Den fantastiskt snygga killen ska komma och bjuda ut mig på date. Historien faller där, jag vet, men man kan ju hoppas. Min hollywood film handlar alltså om en tjej i sunkiga kläder som sitter och stirrar på tvättmaskiner och läser en bubbelgumsbok. Ensam och tragisk. Kanske inte riktigt som kändisarna, mer som mitt liv. Men jag är inte bitter.  

Dagens målsättning & inställda promenad

  • Jag ska nu läsa 145 bsidor i min Kotler bok. Jag är på sidan 8. Getting there. Dock har jag mailat till det internationella sekretariatet på skolan om utlandsstudier. Idag går tankarna till Australien. Jag byter studieort i mina tankar lika ofta som jag byter underkläder. Vi får se var det slutar.
  • Jag skulle gå till skolan och skriva ut en massa papper. Det regnade förut. Då ställer man in. Jag har ju promenerat mellan tvättstugan och lägenheten. Räcker inte det?

Försök till köttköp & nya rosa skor

Jag är hemma från träningen, jag är hemma i Visby och i och med detta hemma i soffan. Min soffa. Den kommer få liggsår av mig och inte tvärtom. Idag insåg jag att skolarbetet hade hopat sig undert min rehab tid så nu är det väl dags att sätta igång, eller kanske i morgon. I morgon. Soffan har varit för ensam, för länge.

Irrade runt på Coop idag för att köpa mjölk, som jag glömde igår. Väl där tänkte jag att jag skulle köpa en köttbit och äta med lite sallad eftersom jag hoppas på smaldagar. Ha, vi får väl se. Men jag är så bortkommen att jag inte själv vet vad jag äter för kött. Så 22 år gammal ringde jag hem och hoppades på att mamma var hemma. Det va hon inte, så pappa fick duga. Efter 5 minuters kött-prat la jag tillbaka skiten och insåg att jag behöver mamma för dessa livsavgörande beslut. Jag är ju trots allt bara 22.   

Provade idag mina nya rosa skor. Jag gillade de jag köpte för ett tag sedan, men jag hittade ännu bättre. Men om vi ska fråga Sandra så hittade hon dem, vilket är sant, till viss del. Jag ställde nämligen en ledande fråga sist vi var och fikade, "är det där mina rosa skor?" som vi såg inne på Bianco - på långt håll- Nej svarade hon och vi visste båda två att de nya var snyggare. Jag bestämde mig för ett byte. Sagt och gjort, och nu har jag de underbaraste rosa skorna. Synd bara att jag bor i kullerstensland och inte kommer kunna trippa runt i dem.

Å ett litet påminnande till alla fashonistas som läser detta. På torsdag är det ett program om Giorgio Armani på kanal 8. Kan bli grymt. Jag längtar i alla fall. Missar ju bara en halvtimme med Cops så jag får se det som en okej uppoffring. Annars ruckar jag inte gärna på tv-schemat jag har här hemma. Jag är liksom tv Hitler. Sen är jag ju ensam också, precis som han var. Tur att jag har min John (i denna historia Eva Braun) som ändå gillar mig på avstånd.

Nu måste jag ladda med ett glas citronvatten innan Gossip Girl.

Dagens "skulle vilja" uthängning & personliga mål i veckan

  • Jossan och Yasmin omnämns alldelses för sälla i denna blogg. Därför kommer jag från och med nu göra allt i min makt för att hänga ut dem totalt. De kommer aldrig få veta något för de läser den ju inte. Hah! Grunden till detta är främst att Jossan förtjänar det, så som hon gör bort mig hela tiden. Men jag väntar till efter helgen för att berätta hur vår lilla sekt fungerar. Vi har ju till och med öknamn här på orten, nåt i stil med fientliga-feminister. Feminist, jo precis det va ju det jag va nu igen. Eller inte. Eller aldrig.
  • Jag har fått för mig att jag ska lyckas läsa ut min Kotler bok tills på söndag. Mina personliga mål brukar ju gå sådär så det finns ingen spänning i mitt hopp. Det finns nog bara ett misslyckande. Det är lugnt, jag är van.

Carro i en annan del av Köping

Sitter i min ensamhet och äter frukost. Vatten och bröd, som en fånge. Och det är väl kanske vad jag är här på ön. Jag är ju fast. Men jag är inte bitter. Tankarna ledde mig i min lilla morgonkoma till ett tv-program som jag såg för första gången i söndags. I en annan del av Köping. Det är sällan jag skrattar högt när jag ser på tv, men jag kunde inte hålla mig. Och som i alla program vill man ju ha en favorit som man kan identifiera sig med. Jag hittade en, Tobbe. För er som sett denna karaktär in action vet vad jag pratar om. Jag kanske inte skriker på aporna på kolmården, men när jag har druckit för mycket sprit kan jag precis som Tobbe få för mig att jag vet bäst. Jag kom på detta när han i söndagens avsnitt berättade för guiden på kolmården att han fan hittar bättre där än va han gör. I detta skede skulle guiden följa honom vidare och tog honom i handen så han inte skulle försvinna. men icke, han hittar minsann bättre. Summan av detta är att han faktiskt har en sjukdom, och jag är bara jag. Men jag måste understryka att min beteendeförändring kommer tillsammans med min vän spriten. I övrigt är jag ju ganska normal. Eller inte.

Dagens händelser

Jag ska vara i skolan om 9 minuter. Kommer säkert hinna. Inte.
Jag fick en plats på spinningen, nu ska fläsket få röra på sig.
Gossip Girl, äntligen tisdag!
A dopo e buona giornata.

Läsarfråga

Jag har fått en fråga ställd till mig som kräver lite klargörande. Dock är denna fråga framförd på facebook och kan inte läsas här. Så sluta leta i min kommentardjungel där än så länge otroliga tre personer har visat sitt intresse. Ta er inte tid att leta bland dessa.
Dock undrar Mia från Stockholm om Hemköp och Ica är de senaste affärerna, för alla oss wannabe it-girls, och om de lanserat nya kollektioner som ni missat. Svaret är tyvärr nej. Jag är bara där för att elta efter Gucci praliner och Dolce muffins. Mitt sockerbehov är nämligen större än en knarkares behov. Men jag lovar, för första och sista gången, att jag absolut inte under några omständigheter kommer att utvärdera några kläder som kommer från dessa affärer. Jag är ju finare än så, jag handlar ju på Gina Tricot. Hallå liksom.

Men jag tackar för din uppmärksamhet Mia och lovar att i fortsättningen vara mer klar i mitt språk. Men som en liten retning kan jag berätta att jag var på Coop idag, och vad det är får du lista ut själv. Meddela gärna också om du hittat några saker som liknar kläder där så jag vet vad jag ska säga när vår vänskap måste upphöra. Bara ett sådant trendbrott skulle påverka vår vänskap.

Och som en sista uppmaning till Mia. Lycka till med skorna. Dvärgarna på stureplan kommer att känna sig ännu mindre. Men ett tips, drick inte en flaska rosévin toppat med fanta och tro att du kommer kunna röra dig som en kvinna. Dock får vinet mig att känna mig kvinnligar än någonsin så allt är lite luddigt. Lots of love to you.

Erkännandet

Idag är dagen med stort D. Jag måste erkänna, jag har haft fel. Sug i er detta, för jag säger inte de orden igen. Min shoppingrunda på ICA Maxi avslutades med att jag plockade åt mig några vuxenpoäng och lämnade in min ica-kortsansökan. Men eftersom gubben framför mig tjatade i 7 minuter om att hans micromat inte hade fått den rabatten som den förjänade eller i alla fall skulle ha (enligt mig borde de där äckliga findus förpackningarna förbjudas. Någon kan ju liksom micra den i min omgivning) Usch. Hursomhelst där stog tidningen jag bestämt mig för att rata. Under hela sommaren läste jag Sofi Fahramans sida på aftonbladet. se. Slaviskt och jag hatade nästan vart enda ord hon yppade på sidan,men jag gillade ju bilderna. Detta grundar sig dock inte i den släng av dysleksi jag får ibland utan att jag föredrar bilderna. Men idag lanseras hennes nya tidning SofisMode. Jag skulle ju hata varje ord, varje bild och varje minut i denna tidning. men jag köpte den, på grund av den tröga gubben. Typ. Efter att jag bläddrat mig fram till sidan 28 insåg jag att hon faktiskt gör detta bra. När jag erkänner detta är det som att en muslim skulle konvertera och bli katolik. Jag kan säga att jag är på väg att bli påve i denna liknelse. Hon kan ju faktiskt hitta det billigare alternativet som liknar designerkläderna. Sedan kanske hon borde snygga till sitt eget yttre en aning och bli lite mer spännande. Och för min del får hon gärna sluta tjata om LA. Om några nummer kommer hon att skriva någon artikel om size zero, jag lovar. Men tyvärr kommer jag stå där i affären nästa måndag, med hennes tidning i handen. Jag kan inte säga att jag älskar den och det är definitivt inte nya Elle. Men jag kommer att läsa den, jag lovar. Efter några meningars klagande måste jag dock hissa och inte dissa. Hon är nog den första svensken jag stött på som faktiskt har koll på Furla. Det betyder ju att hon förstår något och i ochmed  detta har hon köpt mig, och jag köper tidningen. Skammens dag.

Med självinsikt, som jag inte slösar med att ha allt för ofta, måste jag säga att jag idag är avundsjuk. Hon får betalt för att göra det jag älskar. När hon shoppar sitter jag och läser Kotlters Marketing Management, men hon kanske ska se upp. En dag kanske jag har det jobbet hon alltid velat ha. Kanske. Hoppas.

Dagens förhoppningar

Handlingen på Ica resulterade i en vagn fylld med bara grönsaker och dylikt. Inga kolhydrater dock har jag ett carb-cabin i mitt hem som inte behöver fyllas. Jag ska nu försöka säga hej då till kolhydrater och socker ett tag. Om jag har tur klarar jag mig till onsdag morgon.

Fyllonas framfart

Nu är det söndag igen. Dags för bakisbloggande. Reflektionerna från gårdagen säger mig att jag var fullaste tjejen i Nyköping. Känner mig dock rätt nöjd ändå. Dock konstaterade Timmy någonting idag, nämligen: Mina beiga skor är snygga men mitt rörelsemönster i dem smickrar varken skorna eller mig. Med sprit stapplar jag mer runt än går. Tur att de är lätta att ta av så att jag kunde gå barfota i snöslasket till torget och därifrån åka med Taxi Kurir till Bagaregatan. Kostar 49 kronor. Helt fantastiskt men onödigt. Det är i alla fall en känsla som rann över mig idag.

Sedan bör det uppdagas att David och Tonys intag av Gentlemens Jack inte gjorde dem till gentlemän. Det gjorde dem till fyllon. Sedan undrar jag bara varför David driker jack&cola toppat med chilinötter. Är det de senaste på stureplan eller? Kan inte vara bra för size zero. Dessutom söker nu polisen den man som klockan 01.56 lät mig dricka en shot Jack D. Något jag inte dricker och verkligen inte behövde.

Denna dag kommer passera utan många livsavgörande insatser av mig. Orkade dock både ta mig till videobutiken på väster och Hemköp. Det borde ju vara värt någon utmärkelse, Kanske nåt nobelpris för bästa prestation eller åtminstonde Jerringpriset. Jag och Zlatan kan väl dela?

Min underliga familj har även försökt kommunicera igen. Madde gick i fredags till Birgers och spelade BlackJack. Hon trodde att hon kunde bättra på och utvidga sin obefintliga buffert. Bra där Madde, hoppet är det sista som dör. Dock blev hon 300 kronor fattigare och detta resulterade i att mamma slog henne i pannan med handflatan och sa att hennes barmhärtiga samarit beteende inte kommer att upprepas. Alltså, färre presenter till Madde och fler till mig. Det är ju passande när jag hoppas på att mamma ska få dåligt samvete för att hon inte köpte en Gucci västa till mig i Paris, inte ens en Furla.

Kanske ska ge en liten hälsning till min gravida vän Elin. Jag beklagar att du måste umgå med David under din havandeperiod. I natt runt tre gjorde han nämligen ett uttalande som jag tror kan anses som stötande för gravida kvinnor. Jag citerar: "Blir man sådär bitter av att vara gravid" & "du får ju skylla dig själv när du kommer till Nyköping en lördag och är gravid". Allt detta efter att två fyllon i form av Jompa & Micke knackat på hemma hos David där Elin sov. Detta var runt tresnåret och David hade gömt sig på vinden. Moget David. Kanske ska tillägga att du verkligen är en riktig kompis. 

I morgon vankas en tripp till utlandet, eller i alla fall ölandet. Jag ska tillbaka till Visby. Vi får se om rehab har underlättat inför studierna. Troligen inte. Borde ha druckit mer sprit.  

Dagens bittra namnlösa vänner

Det kanske är dags för några få individer som deltar under söndagsfikan att förstå att John tar sina egna beslut vad gäller rökande och dylikt. Jag trycker inte in en cigg i miúnnen på honom. Han är 25 år, det vill säga myndig, och tar sina egna beslut. Om ni kanske växer upp och landar på den åldersnivån ni borde vara så kanske ni kan förstå detta. I överigt har vistelsen med John och alla andra vänner varit underbar.

Den stora flytten & en fadder

Ny dag, nya möjligheter. Idag är en stor dag för familjen Gustafsson. Madde ska flytta, vilket i sig är ett glädjeämne men vi måste dock belysa och verkligen understryka att denna flytt kommer att genomföras utan logistikmästaren Ulf. Bara där har vi tjänat fyra effektiva flytt timmar. Detta innebär även att ingen kommer mäta, beräkna, bråka, skrika eller hetsa. Vi ska flytta med lugn i kroppen. En stor dag i familjens historia. Sen att Madde anställt en armé av vänner som kommer hjälpa till betyder att jag kan ta över logistiken. Det vill säga dricka rosé vin och peka. My work is done.

Igår var det även payday två. Dock råkade jag yppa detta framför min far, som snabbt och riktigt påpekade att han köpte en tågbiljett till mig förra fredagen från Stockholm till Nyköping. Den kostade 107 kronor. Han ville nu kräva in denna skuld i cash, för att han skulle på fest med Banken och behövde därmed lite spritpengar. Tycker kanske att det gått för långt när man måste kräva in 107 kronor för att ha råd med sprit. Han borde verkligen se över sin buffert. Buffert Ulf, buffert.

Madde kläckte även en grej igår som jag funderat på under natten och morgonen. Hon ska nu, när hon har ett riktigt jobb, bli fadder. Och då slog det mig, det är ju en fadder jag behöver och ska skaffa. Förstå: någon sätter in pengar för att jag ska studera och vara välmående. Okej att SIDA ,eller vad organisationerna nu heter,sänder pengarna tilol lite andra länder än just Sverige, men faktum är ju att jag behöver pengar till skola och mitt välmående vilket består av materiella ting. Därav ska jag nu ringa upp någon organisation och berätta att jag behöver fadder-stöd. Jag har mina legitima orsaker så nu ska jag vänta på mina pengar. Och bara tanken på att de inte behöver bygga upp någon skola, eftersom jag redan har en. Lärarana får väl duga men om de vill skicka någon, så visst. Bostad är ju också ordnat, jag lever precis så spartanskt som alla andra gört. Typ.

Dagens första bloggande är nu gjort, inte omöjligt att det skrivs ner några rader till.

Som det sista jag behöver säga är att jag börjat shoppa second hand-typ. Sprang in i en butik igår och slet åt mig ett part svarta lackskor, Jag hade liksom glömt alla fula jag har i Visby. Detta var motivet. Sedan köpte jag dessa skor, för 400 kronor. Det måste ju vara som second hand. Snacka om att sverige börjar bli student-anpassat. Om vi nu bara höjer studestödet med ca 7000 i shoppingpeng så kommer inte jag att klaga något mer.

Ett nytt tankesätt som slagit sig in och satt sig i min shoppinggen är: motive and opportunity. Denna metod används för att sätta fast kriminella och söka förklaring till brottet. Shopping är inget brott, men allt jag behöver är motiv och möjlighet. Jag är ledsen far, men detta finns alltid. Och till min kära mor, mitt sko-shoppand ekommer aldrig att upphöra, aldrig.


RSS 2.0