Labambola

Jag är hemma från träningen, jag är hemma i Visby och i och med detta hemma i soffan. Min soffa. Den kommer få liggsår av mig och inte tvärtom. Idag insåg jag att skolarbetet hade hopat sig undert min rehab tid så nu är det väl dags att sätta igång, eller kanske i morgon. I morgon. Soffan har varit för ensam, för länge.

Irrade runt på Coop idag för att köpa mjölk, som jag glömde igår. Väl där tänkte jag att jag skulle köpa en köttbit och äta med lite sallad eftersom jag hoppas på smaldagar. Ha, vi får väl se. Men jag är så bortkommen att jag inte själv vet vad jag äter för kött. Så 22 år gammal ringde jag hem och hoppades på att mamma var hemma. Det va hon inte, så pappa fick duga. Efter 5 minuters kött-prat la jag tillbaka skiten och insåg att jag behöver mamma för dessa livsavgörande beslut. Jag är ju trots allt bara 22.   

Provade idag mina nya rosa skor. Jag gillade de jag köpte för ett tag sedan, men jag hittade ännu bättre. Men om vi ska fråga Sandra så hittade hon dem, vilket är sant, till viss del. Jag ställde nämligen en ledande fråga sist vi var och fikade, "är det där mina rosa skor?" som vi såg inne på Bianco - på långt håll- Nej svarade hon och vi visste båda två att de nya var snyggare. Jag bestämde mig för ett byte. Sagt och gjort, och nu har jag de underbaraste rosa skorna. Synd bara att jag bor i kullerstensland och inte kommer kunna trippa runt i dem.

Å ett litet påminnande till alla fashonistas som läser detta. På torsdag är det ett program om Giorgio Armani på kanal 8. Kan bli grymt. Jag längtar i alla fall. Missar ju bara en halvtimme med Cops så jag får se det som en okej uppoffring. Annars ruckar jag inte gärna på tv-schemat jag har här hemma. Jag är liksom tv Hitler. Sen är jag ju ensam också, precis som han var. Tur att jag har min John (i denna historia Eva Braun) som ändå gillar mig på avstånd.

Nu måste jag ladda med ett glas citronvatten innan Gossip Girl.

Dagens "skulle vilja" uthängning & personliga mål i veckan

• Jossan och Yasmin omnämns alldelses för sälla i denna blogg. Därför kommer jag från och med nu göra allt i min makt för att hänga ut dem totalt. De kommer aldrig få veta något för de läser den ju inte. Hah! Grunden till detta är främst att Jossan förtjänar det, så som hon gör bort mig hela tiden. Men jag väntar till efter helgen för att berätta hur vår lilla sekt fungerar. Vi har ju till och med öknamn här på orten, nåt i stil med fientliga-feminister. Feminist, jo precis det va ju det jag va nu igen. Eller inte. Eller aldrig.
• Jag har fått för mig att jag ska lyckas läsa ut min Kotler bok tills på söndag. Mina personliga mål brukar ju gå sådär så det finns ingen spänning i mitt hopp. Det finns nog bara ett misslyckande. Det är lugnt, jag är van.