Paris vs Visby - inte så svårt val längre
Hallå, Frenchy här. Nu ska jag stolt berätta för er att efter en veckas fajt med min dator har jag äntligen internet. Men fan det tog tid. igår tänkte jag slänga ut min älskade Mac. Satt och tryckte på den till klockan 21 en lördagskväll när alla andra var på fest. men jag är varken envis eller bitter. Väl igång ringde jag till lilla mamma för en uppdatering och till lilla John för att berätta att jag lever.
Jag gjorde en upptäckt igår. Eller snarare två. Jag förstår varför jag valde Paris framför Visby. Väl här är det inte det konstigaste valet jag har gjort. Jag spatserade igår runt Champs Elysees och på massa andra gator. jag såg Luis Vuittons paradbutik och jag kan lova er att den var stor. Jag speglade mig och fixade frillan i Guccis skyltfönster och jag dreglade över en limo som dök upp mitt framför mig. Så i stället för att spegla mig i Cubus fönster i Visby så speglar jag mig bättre hos Chanel. You get the point huh?? Jag upptäckte också att jag inte direkt är den skarpaste kartläsaren. Jag trodde jag gick neråt men gick uppåt. hittade något halvgetto och insåg att jag borde vända. Men man upptäcker saker i varje gathörn. Jag vill också stolt berätta för er att parisarnas mat faktiskt är ätbar. Även deras godis. Så för er som har sett Maddes Chile-foton, be prepared for sister number two. Kaffe är någonting jag dock kommer sluta med. Jag dricker the på morgonen i stället. En liten Caffe Americano på Starbucks kostar 2,60 euro. Thats a lot. Men jag kan i alla fall skryta med att stan har massor med Starbucks. Jag känner mig lite som sex and the city Carrie, fast utan alla designerkläder och skor. Jag måste återigen kontakta CSN för att berätta att de inte skickat rätt summa pengar. De glömde nämligen shoppingbidraget. De har väl ett sånt?? Annars kanske pappa kan skaffa sig ett extrajobb och Madde kan jobba kvällar på Fik@ och mamma kanske kan börja sälj droger eller nåt så jag får detta att gå runt. Jag vill ju inte vara den fulaste och fattigaste tjejen i Paris.
Nu ska jag mingla bort till affären och köpa lite mat att stoppa i magen om några timmar. Sedan bär det av till läxornas värld och efter det ska jag åka skridskor mitt inne i stan med några nya vänner. Snacka om NY-aktigt. Det ska bli grymt. Var även på fest igår men va långt ifrån fullast. En grekisk tjej ramlade på golvet och under tumulten pajade hon sina glasögon. Hon är inte den smartaste av oss.
EN fransk uppdatering
(skrevs i söndags när jag ankom men har precis fått internet, så jag bjuder till detta tills nästa uppdatering kommer)
Bienvenue a Frankrike!! Jag sitter i sin säng som jag tror har lopper för det kliar faktiskt på hela mig. Jag försöker intala mig at jag är torr för att det är vinter, men jag tror faktiskt att jag kommer att bära på någon smitta när jag vaknar i morgon.
Dagen har varit bra, men kantats av trötthet eftersom kombinationen somna 04, gå upp 06 och sedan resa en hel dag utan mat och vatten, kan leda till viss trötthet. Möttes upp av två fransoser på flyget som helt fantastiskt nog hade åkt med bussen för att möta mig och sedan guida mig med buss och metro till min adress. Vilka killar. Dessutom tog en liten spaggetifransos tag i min 30,2 kilo tunga väska och släpade sedan på den från flygplatsen till mitt hem. Nämnvärt är kanske att Paris inte är i Visbys storlek för er som inte visste det. Jag informerade dock stackarn om att det är viktigt med brett skoutbud och handväskor som matchar just skorna och att fem jackor är lagom när man ska vara borta så länge.
Väl uppmött av hyresvärden kom dagens första och enda motgång. Jag fans inte med på några boendelistor så ett tag trodde jag att jag skulle vara hemlös. Dock skulle jag nog få många kompisar genom detta för jag tror inte att Paris saknar uteliggare. Kände mig under kvällen som en fattig jävel för jag gick och köpte lite vitt bröd och två flaskor evian. Det är ju evian jag ska dricka nu, dvs jag är lite finare och lite bättre än er i Sverige som dricker kranvatten. För att nu återgå till min stundande hemlöshet så är det tur att man äger en riktig dator, en Mac, så att jag bara kunde slänga upp mina mail från skolan så han vists fick se att jag var värd detta boende. Och här känns allt bra. Saknar dock en garderob, men 40 kilo kläder gör sig ju alltid bra på golvet. Ehhh, kanske inte men IKEA finns även i baguetternas land. Jag delar rum men en norska så lite välkänt språk såhär initialt känns bra. bredvid mig i grannrummet bor en fransk tjej, sedan delar en chica från Venezuela rum med en chica från dominikanske republiken. De är toppen allihop, så jag har ingen panikångest ännu.
McDonalds finns precis runt hörnet så lite kött ska jag nog kunna få i mig under min lilla vistelse i detta land. Dock så fick hamburgestekarn kallas till kassa för att jag skulle få beställa ,eftersom min franska inte är vad den kanske kommer att bli. Och försök själva att beställa en lilla menyn med en extra hamburgare men båda utan senap er första dag i Frankrike. Nu ska jag se på en film och softa. Tittade på sista avsnittet av the Hills på eftermiddagen och nus ka jag nog avrunda med Good Luck Chuck. På återseende alla läsare.
Un baguette i Paris
Bonjure på er alla.
Några korta ord från Paris, som jag lovar ska bli fler nær internet finns hos mig. Om ni undrar øver d konstiga bokstæverna så ær det før att jag skriver på en norsk dator. Nåvæl, nu till lite stuff om Paris. Jag bor typ på metron, tror jag spenderat mr tid dær æn i min sæng (som før øvrigt ær ganska skøn). Skolan har flera campus och en organisation som ær, låt oss sæga, fransk. Man måste chansa vilket campus man ska till før att dær kolla på ett schema. Bananas.... Så hysteriska hilda, som ni kan kalla mig har redan missat sin førsta lektion. Och missar man två får man automatiskt F, så jag får se till att inte vara allt før bakis hær framøver.
Nu till lægenheten. Dn ær lagom spartansk, ganska ful men helt okej. Jag har hørt værr historier under d snaste dagarna. Typ att vissa har køpt micro før att køket ær så æckligt att det inte går att laga mat i...
By the way- the french way - man kan gå i skolan till 20.15, vikt jag gør två dagar i veckan. Bananas...
Dt ær också typ fler svenskar på skolan æn fransoser, vi ær kanske tio... lilla landet lagom skickade tydligen alla till Paris. Dock næmnvært ær væl att de alla ær jætte trvliga.
Jag lovar att jag ska skriva så fort jag kan, førsøka ringa några av er från skype, skaffa internt, ett franskt nummer och fler par skor. Behøver verkligen shoppa før alla klær sig i finklæder till skolan. Nu ska jag facebooka och sen fixa lite hær "hemma".
Jag saknar er alla men kanske fræmst (utan inbørdes ordning): Madde, Mamma, John och Pappa.
Grädden på moset
Har ni undersökt någon gång hur två förpackningar grädde luktar efter cirka en månad i kylen? Vill ni veta hur det luktar? Inte jag heller, men tro fan att jag vet det ändå. Varenda lampa var utdragen, kaffebryggarn och mickron lika så. Soporna var tömda och hemmet var kliniskt rent, förutom denna grädde. Åh vilken stank, ni förstår inte. Det måste va den billigaste dieten som finns för jag kan lova att man aldrig vill köpa hem mat och lägga i kylen efter den stinkbomben. Därför har jag bestämt mig för att leva på mat som andra lagar dessa sista dagar i denna sibiriska urskog.
Ska vi tala om Ryssland så ska ni veta vilket varmt välkomnande jag fick. De hade dammat av den värsta rysskärran som någonsin skådats och detta skulle jag färdas i i cirka 30 minuter. det var toppen av mitt isberg som enbart är byggt på misär. Panikångest över återkomsten till ön räckte inte för gud. bestraffning efter bestraffning har drabbat mig. Min nära döden upplevelse som jag hade byggde enbart på förbannade betavärden och nån jävla portföljteori som en gubbe kom på och fick nobelpriset för. Tänk att Alfred Nobel till och med har straffat mig. Det trodde man ju inte. Det har ju räckt med fars straff genom åren. Nåväl, för er allas totala lycka så lever jag fortfarande. Väl ut från flygplatsen klädd som en uteliggare-look-alike möttes jag orkanden Åke, det är den milda formen av orkaner vi har här. Varje gång Åke kommer på besök så känns det som att alla fönstren ska sprängas på grund av tryckvågorna i vindarna. Det är som en vindtsunami.
By the way, mina croissant frukostar närmar sig. På söndag ska familjen stå och sjunga "leaving on a jet-plane" i bästa Armageddon-anda. Tårarna kommer flöda och jag kommer vara lika snygg som Liv Tyler. Okej, kanske inte. jag kommer nog i sedvanlig ordning likna någon hillbilly som gått vilse. Men vad gör väl det? jag ska ju vara permanent turist i några månader och det innefattar ju enbart vilsegående. Packningens vikt siktar jag på ska vara cirka 40 kilo, då är jag nöjd och har sparat in en liten slan, kanske en tusendels Gucci-väska eller nåt.
Nu ska jag återgå till tv-tittande. Min soffa börjar ju återfå normalform så lite som jag sitter i den. Nu ska den få serva sitt syfte.
Sjukhuset gånger två
Jag har fått cancer. Ville verkligen inte berätta detta för er på det här sättet, men jag orkar inte göra det på något annat sätt. Snälla ring inte, skriv inga sms och skicka inga brev. men skicka gärna pengar - det är ju trots allt finanskris. Det är nämligen mitt hår som har fått cancer. det kliar, rasar samman, jag tappar tovor och det hår som sitter kvar tovar sig. Jag tvingade familjen att avge ett tysthetslöfte idag, de fick inte berätta någonting för min faster -den inte så kompetenta frisören -. Hon har nämligen ratat fejkhår. men allvarligt, när madde ska vara snäll mot mig och köpa fejk grejer har hon sedan tidigare lärt sig att jag inte vill ha Gucciväskor med e:n i stället för g:n, lacosttröjor med en utkladdad krokodil och jag vill inte heller ha en louis vuitton väska LU. Hon har heller inte råd med en livslång förbrukning av botox och inte heller ett par schyssta bröst som också kommer räcka livet ut. Därför ger hon mig fejk-hår. men som sagt, håret har ju cancer. Så i morgon måste jag ringa hårdoktorn och be henne om en ny diagnos och kanske en liten behandling. helst inte cellgifter får då förlorar jag väl allt jag har, till och med det rysslandsskadade håret som nu äntligen har lämnat sin gröna era bakom sig. Jag hoppas även på att 2009 är året mina ätstörningar utvecklas till en enklare form av bullimi för jag har fan ätit sen jag vaknade men jag har ingen känsla av att jag vill spy. Om Anna boks sjukdom har utvecklats till en allvarligare fas måste jag även gå till det riktiga sjukhuset i morgon. Jag kan inte leva som en genmanipulerad basketboll för resten av mitt liv. Wish me luck. Moshi.
Löftet 2009
It's been a while, since I wrote in you. Vilken skam, efter allt som har hänt i livet. Jul, nyår, bakisdagar, systermiddagar och mycket annat. Synd att jag är så upptagen hela tiden. När blev jag tjejen som var upptagen egentligen?? Civilstatus är ju upptagen, men i övrigt. Sedan flykten med tåget från Sibirien har jag försökt att kämpa mig tillbaka till verkligheten. Jag hade ingen aning om att håret slutade bli grönt, vattnet är drickbart och man förstår vad alla säger. I love sweden.
Baguetteland närmar sig med stormsteg och det enda jag tänker på är finansieringskursen. Det suger bigtime. Ska börja plugga idag, men jag måste prioritera lite fika på stan, mammas mat och kanske någon dålig film innan. Sedan sysselsätter jag John med tv-spel och efter detta ska jag data Adri de Ridder, finansmännens överman. Kanske den tråkigaste daten jag kommer ha under 2009. Nu ska jag och mamma laga lasagne.
jag återkommer under 2009 med roligt bloggande! Detta är mitt enda nyårslöfte!
