Labambola

Jag tänker alltså lämna stället om cirka 40 timmar och jag tror kanske inte att jag kommer komma tillbaka på många år. Jag tror inte att paris kommer sakna mig, och jag är inte säker på att jag kommer sakna Paris. Men jag kommer sakna mina vänner. Som ni förstår så är jag lite sentimental, och det blev ju inte bättre när Ellinor började spela "jag vill grina nu låtar". 

Nu ser jag dock fram emot morgondagen, med en lunch (jag tänker dricka vin) och sedan plugga till en tenta som jag har 17.00. Jag tänkte ge den 20 minuter i pluggtid. Jag har faktiskt inte lust med mer. Tar inte skolan mig på allvar så tar inte jag den på allvar. Nu ska jag stirra ut ur fönstret i mitt rum för kanske sista gången och lyssna på regndropparna som faller mot marken...

Min inkomst i månaden, lånade pengar från CSN är numera 7492 kronor. Dessutom har jag inte haft en inkomst sedan i januari då jag fick en klumpsumma för att plugga i Paris. men ändå så har jag under denna period lyckats spara och tjäna kopiösa mängder pengar, så nu har jag köpt Lotsen. Tydligen. Om jag skulle köpa stället så antar jag med min inkomst att vi skulle lägga upp en avbetalningsplan på 350 år. Så jag hoppas att någon slags genmanipulation och grejer kan förlänga min livslängd lite. 

Om detta inte fungerar så antar jag att jag ska tacka någon bank som lånat ut alla dessa pengar till mig för köpet jag gjort. jag måste vara otroligt kreditvärdig som pappa skulle ha sagt. Undra hur mycket ränta jag ska betala? Kommer CSN att täcka detta? Måste kolla över avtalet med banken. 

Sen måste jag ju säga att jag och john verkligen tagit ett kliv i vår kärleksrelation. Den första gemensamma saken vi har köpt är alltså en restaurang/nattklubb. Jag hade tänkt mig något mindre, som en ny kaffebryggare eller en skohylla, men det blir ju som det blir. 

Jag tror att efter två år på universitet/högskola så är jag verkligen redo för den här utmaningen. Det kan ju inte vara så svårt? Det är väl som att sköta en guldfisk eller nåt. Nåväl, nu ska jag utforma ett balanserat styrkort för denna rörelse för att sedan börja fundera på framtida investeringar. Tankarna so far kretsar kring, en ö i Dubai, ett privatplan, ett modehus i Europa (Förmodligen Gucci) och om Chelsea blir till salu snart så varför inte. Sen tänkte jag kanske köpa något land i Afrika eftersom många länder där har stora naturreserver/resurser. 

Eller så landar jag i min verklighet i stället, där jag ska plugga i två dagar till för att sedan resa med Ryanair hem till Sverige. Leava av min syster, mamma, pappa och pojkvän för att jag är så jävla fattig. Hoppas andra människor i nyköping också kan landa i den här verkligheten.  

Jag försöker även läsa ett dokument på engelska, skrivet av en fransman (en lärare) och det är ibland obegripligt. Jag förstår varför fransmännen är de enda som tycker om fransmän. De är fan inte kloka och det borde vara ett brott för dem att vara patrioter för det här landet är helt galet. Så en av mina två tentor på måndag kommer delvis vara oförstålig, inet på grund av bristande kunskap utan på grund av lärarens inkompetens inom ämnet och på det engelska språket. fan min egelska på nationella provet i högstadiet made more sense than this.  

Gårdagen flöt förbi smärtfritt, förutom en liten incident i mataffären. jag ville nämligen spy på varenda hylla jag såg för jag är så otrligt trött på den ensidiga kosten jag äter här. McDonalds känns helt plötsligt som världen mest kulinariska upplevelse. Så jag begav mig dit för en romantisk fredagsmiddag för en. Som desster vräkte jag även i mig lite Ben&Jerrys glass. Det va den enda ljuspunkten i mitt liv igår. 

Nåväl nu ska jag tillbaka till den ekonomiska världen med alla problem Kina har med sin urbanisering. Sedan ska jag väl fördjupa mig inom den extremt stora konflikten: hur påverkar buddismen affärsrelationer i Asien? Och det här är den intressanta delen av min dag.  Tragiskt. 

Som tur är försöker jag stänga av alla oljud med lite musik från Kings of Leon och Joshua Radin. Och just i skrivandets stund så sjunger faktisk Juanes en sång. Tur är väl det. Dock fördrar jag tystnad och ett kök att plugga i där det inte luktar sopor. Jag längtar nämligen fortfarande, efter mer än tre månader, på att någon annan än skandinaverna ska hitta soprummet. Hoppet dör snart, men det dör också den dag då jag lämnar denna plats. Och just for the record: jag har inga planer på att återvända. Jag ser fram emot en lång vistelse i Sverige, där jag ska njuta av varje stund. Och vill jag semestra så ker jag till Norge eller Danmark. 

Skolan är i princip över, förutom alla final exams. De känns mer som högstadie prov än som äkta tentor. Men jag ska ge dem en chans. Det betyder att Frankrikevistelsen börjar närma sig sitt slut. det är bitter/sweet. Paris är en stad där man kan göra massor, och jag har vänner från hela världen som hittar på roliga saker nästan var dag. Men hemma har jag ju allt som är mitt. Vänner, en riktig skolan, en underbar pojkvän, en underbar lägenhet och ett språk jag pratar. Jag har även en inkomst. Det har typ inte trillat in pengar på kontot sedan januari. Det är bittert. Dessutom bor jag ju i ett ruckel och betalar en hel del för det. Vi är ju som sagt fem i lägenheten och det finns nog få som är lika bittra över detta som jag. Alla förutom Ellinor är grisar. Riktiga grisar. Som aldrig lärt sig ordet respekt eller " det är fult att ljuga". Ibland somnar jag på natten med det enda hoppet om att de ska finna soprummet nästkommande dag. Men var dag blir jag besviken. 

Jag har även utvärderat skolans administration i veckan. jag avslutade enkäten med: This School is a Playground. Ni fattar va?? Det är obligatoriskt för alla studenter att ta med sitt student-id card på tentorna. Men idioterna glömde göra ett till mig. Det är ungefär så Frankrike funkar och det är ungefär så frankrike har behandlat mig. Men jag har lärt mig mycket också. Det finns ju några smarta elever och en smart lärare. Jag har som sagt vänner lite här och var i världen nu, vilket är underbart. Jag kan prata engelska riktigt bra nu och jag har verkligen haft några extremt roliga dagar/kvällar här. Sånt som man kommer minnas för livet. Men det är dags att säga farväl snart. Men först ska jag bara dricka en massa vin med vännerna, plugga lite, charma nån stackare ute på flygplatsen så jag får med mig alla grejer hem uatn att bli barskrapad. Sen ska jag mest mysa i Johns soffa, plugga nationalekonomi och äta kött. Icke att förringa, jag ska besöka Gotland för fan jag har saknat det lite, och nu splittras ju gänget upp så några underbara dagar sär ser jag fram emot. Håll till godo...