Labambola

Nu måste jag faktiskt gräva ner mig i böckerna, så fler ord får printas en annan gång. Adios! 

I min svarta vardag finns ny ett litet ljus av hopp. Berlin here I come. och till ett vrakpris av 504 kronor. men för att komma över detta var jag tvungen att ge upp en massa bekvämligheter. jag får färdas utan bagage, eller ja utan incheckat bagage, vilket betyder att John får ta med sig en tisha, två par kalsonger och ett par jeans (de han åker i) så att jag kan packa det jag behöver. Han kommer säkert finna sig i detta eftersom jag är så älskvärd. Men åter till Ryanairs vrakpriser med ockertillägg. Att betala med kort kostade 188 kronor , valet är faktura och då blir det ändå dyrare. Så lågpris my ass. Fattar ni att det är 5 glas vin på hamnplan en fredag, bara för att FÅ betala med kort. Sjukt. Där kan man snacka kortavgift, i stället för de fem kronor vissa tar för att man betalar med kort under typ 100 kronor. Nåväl 504 kronor för två till berlin och jag klagar. Det är faktiskt en enkel resa från min lägenhet till nyköping med flyg. Så jag ska väl vara tacksam. men det är ju trist att vara fattig, man måste ju bli snål då. 

i dagarna ska jag försöka traggla mig igenom ett grupparbete inom organisation. Allvarligt, det är inget akademiskt ämne. fattar ni att vissa får betalt för att forska i detta?! Nåväl, sedan läser jag ju även nationalekonomi på distans, det ska ju va enkelt. trodde jag. men utbud och efterfrågan va tydligen inte bara ord som var sammankopplade - de har tydligen ett samband som kan beskrivas med svåra ord på trettio sidor. Lite extraläsning till detta och jag ska väl lära mig 150 sidor komprimerad ekonomisk text, till på lördag och jag har lektioner typ mellan 9 och 16 -VARJE DAG. Men jag ska kämpa, och kämpa och kämpa. Misslyckas man så misslyckas man. men jag kunde ju faktiskt ha börjat i tid. Som pappa Ulf hade sagt. Men det är väl dags att misslyckas. jag har ju inte gjort det ännu, eller jo jag fick ju B+ på en uppsats. 

Igår hade jag en härlig systerkväll som faktiskt kunde gå av stapeln på fika. Det var Carro och Hannah som jobbade så vi slapp Stavves bordshäng och vi kunde faktiskt lösa våra i-landsproblem ifred. det är inte ofta man kan göra det med stavve i samma rum. men nu hade vi tur. Men tro inte för allt i världen att jag ogillar Stavve, det är alltid trevligt att prata med honom, men ett fåtal gånger behöver ju jag och Madde lite one on one time. Vilket vi fick. Det bar vidare från fika till Birgers. De hade 16-års disco på nedervåningen så jag kände mig son handen i handsken. Enda skillnaden var väl att tjejerna som sprang upp och ner (det va underhållning vill jag lova) va kanske max 1.50 allihopa och smala som stickor. Jag fick representera mig själv som Frankensteins fru. men det gick ju bra. Vi satt ju på vuxenavdelningen. Det ska kanske ritas ett kors i taket också för att Madde, ja precis Madde, va den som sa att det var dags att gå hem. Återigen: förstasidestoff i mitt liv. 

Idag vankas afterwork med min kära syster och förhoppningsvis en utvilad John. Tyvärr är mor och far i Eskilstuna denna dag och golfar så det blir ingen familjefylla. Synd, för de kan vara riktigt roliga. Vi är ju original allihopa. 

  

Nu kanske vi ska reda ut lördagen. Vi tackar Johns mamma Karin för mycket. Främst för att hon gav mig Kristian som bordsherre. Det serverades nämligen något kräftstjärtsjoks till förrätt. Krämer och skaldjur? Not my cup of tea.  Kricke däremot la upp en strategi a la FBi för att lösa mitt dilemma. Han åt halva sin, sen bytte vi, sen när den va tom bytte vi igen. Jag behövde bara stoppa ner min förrättsgaffel i den lilla skålen och sen va allt klart. Vad har man vänner till? Eller ska vi kanske kalla honom min hjälte? I övrigt så fortlöpte kvällen med en hejdundrandes massa underhållning, mycket sång. Jag tnkte uppträda, men det kändes som att jag inte ville lämna alla andra i skuggan av min eminenta talang. Så jag lät det vara. Allt avslutades med den bäst utrustade baren i mannaminne. Dock var jag kanske kvällens toffel som tyvärr influerade John till att bli en tråkmåns, men att känna tentaångest och veta att man bara har en dag kvar till tenta är inte direkt en spark i baken när man är på fest. 3 timmars sömn var kanske inte heller den bästa grunden för mitt partyhumör. Men det var en bal på slottet, så jag är mer än nöjd. Löften om att jag skulle vara snyggast på festen sprack dock redan innan jag gick dit, Jag har tydligen för mycket fett i armhålorna som pajade hela klänningen. men själva klänningen var i särklass snyggast, dock kände jag mig som en missfärgad falukorv stundtals. Löften, dessa löften.

Nu till dagens Gotlandsfakta. Löpet på Allehandan var: 400 såg traktorrace i regnet. Fattar ni? 400 pers kollade på traktorrac i spöregn. Ska jag skriva det en gång till så att ni fattar den misär jag lever i? Traktorrace! Inte ens fotbollsderbyn, många utav hockeymatcherna eller typ kallis vecka 29 har så många åskådare/gäster. Det var ett traktorrace. Jag ska försöka smälta detta nu och gå vidare. Men jag har nog bestämt mig för att ta mitt lilla propellerplan till nypan på torsdag och kanske bara slappa, snacka ekonomistyrning och räntabilitet med Madde och farsan samt eventuellt jobba på världshändelsen GT. Vad gör man inte för en pojkvän och lite slantar? ( Detta utan inbördes ordning ). Så numera veckopendlar jag Visby-Nyköping. Det var ju aldrig min plan eftersom nu ockerpriserna på biljetter gått upp till 370 kronor. Det va ju typ va de köpte in planen för. 

Nu återgår jag in i min soffdimma och till mitt äckliga kalkvatten som jag blandar med några godisar som jag okynneshoppat. Allt för att hålla armhålsfettet på plats. 

Jaha, nu har jag tragglat organisationsteori i 2 dagar. Fattar i hur mycket skit en författare kan skriva ner när det tar TVÅ dagar att läsa 100 sidor. Det är ju en vidrigt massa babbel. Jag trodde att allt man behövde veta om organisationer är att de behöver chefer och jag ska bli högsta chef den dagen jag är färdig med allt skit jag måste lära mig på denna skola. Hur ska man kunna skumma igenom en text och välja ut det viktigaste när det inte finns något viktigt? Svara på den frågan miss mary Jo Hatch. May you burn in hell. För örvrigt så har jag nu funderat ut vad lärare gör på sommaren när vi stackars studenter har sommarlov och måste jobba arslet av oss för att ha råd att läsa smörja under resten av året. De sitter ju själva i solstolar och letar bland massa böcker och läser lite. Somnar de och blir solbrända är det den boken som fick dem att somna som de senare distribuerar ut till alla stackars studenter. Och till råga på allt måste vi köpa skiten för 500 spänn i genomsnitt. De gör hål i mitt huvud och hål i min plånbok. Jag trodde livet skulle vara kul när man va 22. Men icke sa nicke. Men när man vrider och vänder på slantarna har man i alla fall råd att köpa lite vin att dränka sina sorger i. Dock har jag försökt påbörja mitt nyttiga liv nu så i stället för vin äter jag vindruvor och hoppas på att jag ska uppnå samma effekt. Undra hur många man måste äta egentligen? Jag googlar det i morgon. Nu ska jag se på en hjärtekrossad Ben Affleck. Toodles.

Ett litet tillägg bara. Hur kan det bli så att när jag eftersöker en halv miljon läsare slutar hälften av mina riktiga läsare att läsa mina bittra ord. Låtsas nu inte som att ni har bättre saker för er och LÄS!!

Nåväl, under veckan kommer jag bli gamla vanliga bittra Carro igen. Några utav er har säkert haft turen att få träffa den glada Carro, det är hon som lever 3 månader varje sommar. Nu är skolCarro tillbaka, och hon är inte rolig. Mitt första bryt fick jag igår. Vem fan behöver budgetera? Madde tog som vanligt smällen, trots att hon själv verkade lite grinig. Jag var rädd för att bon skulle få något slags utspel på mig men hon kanske förstod att de va en dödfödd match. Sedermera börjar nu Bittra Berit (dvs skolCarro) läsa organisationsteori. Det liknar någon slags hokuspoukus som någon idiot hitta på för att förvärra mitt liv. Man blir ju förbannad. Sedan på fredag, tyvärr inte torsdag på grund av en förbannad schemaändrig, tar jag bananbåten till Nyköping för att gå på en hejdundrans fest till äran av den snart 50-åriga Karin Amcoff Wöyer. Tack vare mamma, min älskade lilla mamma så kommer jag ha en riktig blåsa på mig. Jag kommer publicera en bild på mig efter helgen, för jag är redan stolt över min outfit. Nu ska jag slagga. jag ska ju läsa 100 sidor flams i morgon.