Har du fattat?
Söndag. Sunday bloody sunday. Äh, så är det ju inte. Jag gillar ju söndagar. Jag är ju van med mig själv som sällskap på söndagar. Men idag kanske det blir en utflykt till ICA Maxi. Detta är vad vi roar oss med i Visby. Detta är våra höjdpunkter.
Nu till ett seriöst problem som måste belysas. Jag har för det första kommit in i klimakteriet, något som skrämmer mig. Men jag är nog bara i första fasen, för jag har fortfarande en jobbig vecka i månaden. Det stora problemet här är att min kroppstemperatur har höjts till 45 grader. Det är ganska mycket gott folk. Och med klimakteriet kommer ju också barnlösheten, så jag hoppas att John läser detta så jag slipper berätta det. Han vill ju så gärna ha barn. Men klimakteriet är ju inte mitt fel. Det är ju naturens lagar som gör detta mot mig.
För det andra: jag tycker inte om sprit längre. I fredags satt jag hemma tillsammans med Jossan i soffan, och igår försökte jag gå på fest. men jag klappade ihop vid halv tolv. Sedan åkte jag hem, borstade tänderna och la mig i sängen. sedan läste jag 2 sidor i min bok. Sedan var kvällen över. gott folk jag är 22. Ja, 22 sa jag!!
Då kanske vi ska komma in på åldern 22 också. Idioten/Idioter som har mage att gå runt och säga att John inte jobbar på Tellus för att jag är 22 kan ju med de rätta orden "Dra åt helvete". Jag har inte velat eller haft tid att gå dit och John har inte haft tid att jobba. Men att ensamma människor som har ett behöv att prata om lyckliga människor har mage att hålla på såhär gör mig irriterad. Har du fattat??
Nu lovar jag att aldrig mer ta upp något allvarligt i bloggen.
Visby = återkomst till bloggande
Hello ensamheten, hello döden. Jag är tillbaka i Visby sen en vecka tillbaka. Kan man tänka sig. dock hade jag lyxen att slippa vara ensam mer än ca 12 timmar. Min kära vän David körde ner mig till mitt tropiska ö och stannade sedan i dagarna två för att se hur vi öbor super. Jag körde klassisk stil, all in och vingla sedan hem på cykeln. jag höll faktiskt bara på att köra över tre personer på väg ner till bakterieluckan. Kan man tänka sig. jag tror jag har förbättrat min cykelförmåga på fyllan. Nu skulle Madde vara stolt. jag var även en duktig hemmafru när David var på besök. Maten stod alltid vällagad på bordet och disken diskades. Vilket kap jag är. Detta vet ju John. Det var ju därför han kom hit. Så nu har vi bevisat att vi kan vara utan varandra i två dagar och några timmar. Denna höst kommer ju gå som smort. Vi har i alla fall haft en jätte mysig vecka. Dock fick vi en riktig lunchchock igår. Vi skulle bara inta lite lunch i solen på en restaurang som var både äcklig och dyr. Sodavattnet gick bara loss på 27 kronor och det legendariska Gotlandskranattnet med lite is i landade på 12 konor. Kalla mig snål, men allvarligt jag vill inte ha kalkvatten som kostar 12 kronor. Jossan erbjöd mig att dricka vatten från hennes toa, gratis. Jag tror det kommer smaka bättre. Men men, mitt sällskap under lunchen var ju det bästa man kan ha, min John.
Nu ska ju smartmånaderna börja. Jag vet inte hur jag känner inför detta. Men jag tror jag ska klara mig igenom detta. Budgetering är det jag ska sikta in mig på först, tillsammans med organisation. Jag följer ju ständigt min budget och organisering är ju mitt mellannamn. Typ.
Jag måste ju berätta lite om min pappa. Det var ju alldeles för länge sedan. Men jag tror ni kommer förstå mig efter "the story has been told". Allt började med tisdagen den 26. pappa ringde (dum som jag är trodde jag bara han ville kolla hur livet på ön är - tji fick jag) och han ville bara påminna mig om att jag nu fått lön (dööh - tror ha att jag missat detta) och det var dags för casha in lite för hans del. Jag var dock lite upptagen så jag bad honom ringa lite senare. Stackars pappa har så dåligt cashflow att han måste kräva in småslantar från sin fattiga dotter. Om jag kommer vara tvungen att bo på gatan får ni skylla på pappa. It wasn't me. Nåväl, herr Gustafsson ringde inte, utan mailade. Mailet hade ämnet: Indrivning av skulder. Det följdes av en specifikation av skulder (skulle vi vara oense - har pappa antecknat allt så jag kan få allt in i minsta detalj, datum, ja rubbet) och kort och gott avslutade han med Lev väl. Snacka om att sticka någon i ögonen, lev väl?? När du snor mina pengar. Jag lever nu på samhällets botten, tack pappa.
Nu till mitt favvoämne för augusti månad. Madde och Markus. Här är det senaste skvallret vänner. Madde - den galningen - åkte ut till Oxelösund !! för att gå på kalas med Markus. Hans systers man fyllde 40. (det va gammalt - hur gammal är Markus egentligen - ska kanske starta en bettingtävlig där man får gissa hans ålder. Maila ert svar till mackantheoldie.com) Nåväl tillbaka till min huvudpoäng. Vem åker på släktkalas med någon så snart in i träffandet?? Johns familj/släkt fick snällt vänta till påsk. Då hade vi ju träffats i 10 månader. Det trodde jag var lagom.
Mansion, Moffande och Mackan
Vad betyder semester för er? Ska jag vara ärlig? – Det skiter jag i. Men jag ska berätta vad det betyder för mig. Jag börjar med att åka till ett Mansion. Det är så ofantligt stort, men jag kallar det stugan för att ingen ska känna sig avundsjuk för att de enbart hade råd med några veckor på Mallis eller någon enstaka på Cypern. På min semester är det världsklass.Jag är omringad av fantastiska faciliteter. Här finns badrum så att alla mina läsare kan hälsa på och ändå få ett privat badrum/dusch/toalett. Då är alla dessa i olika rum ska ni veta. Så ni är mer än välkomna. Det finns bäddplatser så jag kan sova i en ny säng varje kvart om jag vill, men jag är ju ingen brat så jag håller mig till en. Men om ni vill hälsa på, är ni välkomna att besökamig för en avgift. Måste ju betala tjänstefolket. Om vi nu ska gå över tillmina matvanor. Godis är obligatoriskt, minst ett kilo per dag. John är så suröver att jag äter upp allt hans godis så vi har nu börjat med separata påsar.Det är på gott och ont kan jag säga. Lunchen intas tidigast klockan 15,godisuppblåstheten måste ju lägga sig. Idag slog John på stort och lagadebragdmiddag. Det blev husvagnstournedous. För alla er obildade betyder dettafalukorv, sönderbränd samt genmanipulerade makaroner. Vad morsmorsan besprutardem med har jag ingen aning om, men jag har aldrig sett så stora mackisar. Nuär det kanske dags att sluta skryta om mitt glamourösa liv och gå vidare tillförra veckans händelser.
Hej då OKEJdagen 1997. I am now in the game, skulle mankunna säga. Jag är ju numera berest och såg Backyard Babies två gånger på enoch samma vecka. Sug på den ni. Då presenterades även några nya låtar från dennya skivan. Så i folkvimlet på Skansen kunde jag glatt mysa med känslan att dehör vissa låtar för första gången – been there done that - . Jag utbrast även lite spontant efter enavverkad låt –Bra Nicke! Kände direkt att jag är Nicke med sångaren eftersomjag fredagen innan skansengiget lite privat träffat Nicke i morgonrock dåtillsammans med de andra grabbarna i ”gänget”. Kanske även ska nämna att jagkissat i samma rum som dem. Kan dock inte berätta mer om omständigheterna dåjag ska sälja detta scoop, med bilder, till Veckans NU.
Det finns nu även i mitt liv, typ, en n y bekantskap – envän/ovän. De olika stadierna beror på vilket stadium han befinner sig. Killenverkar ju liksom ha strul. Han river sönder Gina tricot tröjor och köper nya,fast på Armani. Herregud, vet han hur mycket en fattig student spenderar påGina? Om man kan casha in Armani i utbyte så kan jag gladeligen beskriva vägen,till och med rita en karta, till min garderob. Självklart i valfri skala. Föratt fortsätta berätta om denna person (namn kommer ej tryckas på grund av riksför anmälningar om förtal). Då måste jag ju gå ut i aftonbladet/bli skribent isamma tidning och prata om hatattackerna, precis som Blondinbella. Vi blondinerhåller ju ihop. Stakats flickan blev antastad av italienare. Hon var juoskyldig. Precis som alla blondiner är när de kommer till Italien. Det måste juha varit till hennes nackdel att hon har blont hår ner till rumpan. Italienare somsynar/petar/nyper/skriker/drar i hår har jag aldrig upplevt. Stackars blondinenär helt själv om detta. Vi borde starta en fond i hennes namn. Nu tillbaka tillämnet. Ovänen är även en fiende då han ursäktar sin frånvaro på Dolce &Gabbanfesten med att han va trött. Till och med fröken Pack hade köat för ensån fest. Marcus Höglin, taabsolut inte åt dig om du läser detta. Jag känner så många som göra såhär.Verkligen. INTE.
Jag kanske ska prata liten om min och Johns bergpromenadhäromdagen. Som den sanna atlet jag är har jag nu drabbats av höjdskräck. Jagvågade inte ta ut svängarna ordentligt när jag och John började vandra offroad,utanför de vita prickar som visar den rekommenderade ”Vita leden”. Denna led ären bergsklättringsled som tar en cirka en mil i olika terräng. Men min nyvunnaskräck ledde till feghet och handsvett och jag följde, som rekommenderat, devita prickarna.
Nu ska jag återgå till min innesittardag i ”the mansion”.Nästa gång jag bloggar kanske det blir från mitt hemland, den tropiskaparadisön jag bor på sedan ett år tillbaka. Där kommer böckerna förstöra mittsociala liv, men en fin sporthöst ser jag fram emot nu när Visby Roma och NHkommer blir konkurrenter. Hah, detta är verkligen inget skämt. Det är sant.
Jag ska bjuda på ett tips också. Till alla er killar som träffar en längre tjej. Den nya lösningen är här. Det är inte lågskor till tjejen, det är tuppkam på killen. Med kammen växer både uppmärksamheten på mannen samt förhoppningsvis hans ego. Ingen kille i världen mår ju dåligt av att alla kollar på "honom". Detta gratistips kan ni ju suga på. Som vanligt syftar jag inte på någon speciell, så sluta ta åt dig nu Marcus.
