Labambola

Jag skulle ju ha en besvikelsefri vecka. Det har jag också, so far. Men idag är jag arg, det är dock inte samma sak som besviken. Det har sin grund i två incidenter. Först och främst. jag vaknade 03:57 pigg som en lärka. Det är inte rättvist. Men det betyder att det snurrar lite för mycket saker omkring i mitt huvud. Med handen på hjärtat, jag längtar efter Gotland nu. Jag längtar efter studentlivet. Jag längtar efter att få vara själv och bestämma själv. Jag längtar efter självdisciplin.

Min andra ilska riktar jag emot kanal 5. Tro inte att ni ska kunna byta programtider på mitt favoritprogram obemärkt? Som tur va avslutades kvällen på Fika tidigare än väntat, så jag hann. Men med andan i halsen. Jag ska skriva hotbrev. Och för er som inet är inflörstådda med mitt viktiga program så är det Brothers & Sisters. Igår lärde jag mig något roligt där också. Ett litet ordspråk: Kärleken är som en lök, man skalar den gråtandes. Kan nån någongång ha sagt något smartare? Skulle inte tro det.

Min familj verkar ha en förkärlek till att ställa diagnoser på mig. Igår berättade mamma för mig att jag har problem. Med mig själv. Min materialistiska sida kanske har tagit över det mesta av min personlighet. Men å andra sidan är det på det enda plan jag faktiskt lyckas också. Så skam den som ger sig. Jag ska vara material girl länge. Dock chokades mamma över min spenderingssumma sen jag kom hem från Paris. Hon sa skämtsamt: är det som tanten i Ullared eller? jag kunde inte skämta mindre när jag säger att jag passerat den gränsenf ör ganska länge sen. Om jag hade tänkt till hade studentlivet i vår kunnat blir lite enklare och jag kunde ha rest, mer än en gång. Men nu har jag ju i alla fall fina kläder. Och det är jag nöjd med, det gör mig glad.

Avslutningsvis måste jag berätta om en intressant diskussion vi hade på vår tjejmiddag igår. Maddes och mitt elitsamhälle. Vi funderar allvarlit på hur vi ska få igenom en lag där tvångssterilisering blir en vanlig aktion mot de lite sämre människor som lever i samhället. Alla borde inte inneha rätten att föröka sig. Som Darwin ahde sagt: Survival of the fittest. Tror du att du får skaffa barn?

Det ringer ungefär lika mycket nu på jobbet som det gör i min mobil. Telefonerna är med andra ord tysta idag. jag tackar gudarna för internchatten vi har, så jag kan sitta och snacka skit med kollegor. Jag tackar även alla sverige modebloggare, så att jag kan döda nån timme varje dag med att kolla på bilder och läsa vad som händer i deras relativt ointressant liv.

I går kväll var det mysdag hemma efter ett totalt uttömmande gympass. Jag spenderade nästan 1,5 timmar med intensiv träning. Och det finns ingen bättre känsla än den som infinner sig efter att man har avverklat en halvmil på löpbandet och känner att jag skulle kunna springa en halvmil till. Men jag var tvungen att spara lite ork till övrig träning. Jag försöker ju bli vältränad inför min helgresa, då jag i mitt huvud har en stor övertygelse om att danskar är snyggare än svenskar. Vi fårs se. En rapport på detta kommer. Dock så tror jag inte att fyra dagar kommer att göra undervärk vad gäller min kroppsform. Men skam den som ger sig.

Jag har även outat på facebook att det här är en vecka då ingenting kan göra mig besviken. Då måste folk förstå att det inte förutsätter att jag alltid kommer vara på bra humör. Det har dock gått utmärkt både besvikelsemässigt som humörmässigt. So far. Besvikelsefriheten grundar sig väl i att jag ibland lurar mig själv och ibland låter jag mig luras. Den här veckan tänker jag inte tillåta det. Jag komplicerar mitt liv så bra på egen hand, så jag behöver ingen som bidrar till det. Och emd det sagt, nu är det dags för fika.

Jag tror att den svart/vita Carro ska komma tillbaka. Hon är välkommen. För grejen är den, att mitt liv är så mycket bättre när jag får vara precis som jag är. Svart eller vit. GråzonsCarro kan vara kul, men besluten som tas är inte långsiktiga. Och nu tror jag att jag ska vara långsiktig ett tag. Vad det innebär får vi väl se, det är ännu oklart, även för mig.

Helgen kommer nog bli bra. Den kommer få en kick-start då jag ska träffa min visdomslärare Simon och dricka kaffe. Har lärt mig att jag ska lyssna mer på Simon, för han har alltid rätt. Sedan kommer jag nog att bege mig hem till Anna för mat och Idol. Och vem vet kanske blir det ett glas på fika. Men jag tror att lördagen får bli en utgångsdag.

Nu till något helt annat. När jag utbildade mig idag genom att läsa Dagens Industri så fick jag mycket viktig information. Skor kan bli billigare till våren, då det är möjligt att en skatt avskaffas. Mer sånt till folket. Äntligen börjar politiker ta riktiga och viktiga beslut. Nu ska de bara besluta att CSN -lånen inte behöver betalas tillbaka, så är mina bekymmer lösta.

Kanske även ska nämna att mitt huvud inte är överfullt längre. Jag lämnar plats till de som behöver den.

Måste kanske avsluta detta korta inlägg med att säga att min kära vän Thomas är en av de bästa människor jag känner. Jag skrev ett meddelande på facebook igår och kallade det för "HJÄLP!". Den hjälpen jag behövde var att jag kände ett behov av att beklaga mig. Dock så har ju min extramobil tagit en fisk för mycket så vissa nummer försvann i den mobilens fylla. Varav ett var Thomas. men självklart ringde han.
Thank God for facebook & thank God for friends.

Jag var tvungen att kolla om bloggen fanns kvar. Och här är den. Här är jag. Inga nyårslöften om att jag kommer blogga ihjäl mig, men återkomsten till Ryssland börjar ju närma sig så jag antar att jag kommer lämna mer avtryck till mina efterlevande under våren. Det kan ni hoppas på kära läsare, men som sagt inga löften. Det ingår inte i min Nyköpingslivsstil.

Mycket har hänt, men kanske inte mycket av värde. Jag var full i stockholm på min födelsedag. Kanske det bästa jag har gjort på länge. Och tro det eller ej, jag trivdes i Stockholmslivet. Kära återseenden med Parisflickorna, jag tror att jag dansade till mig träningsvärk på sturecompagniet. Och hör och häpna - Tillsammans med Thomas & Johan. senast vi var fulla tillsammans i Stockholm var när vi var 18 och den kvällen slutade med att de på fullaste allvar försökte övertyga mig om att vi skulle sova på en gräsmatta. Johan utlovade till och med sin kavaj som täcke. Allt detta började med Thomas dåliga lokalsinne. men det är en helt annan historia. 

Förra helgen var det Uppsala som fick finbesök. Där kan vi snacka kära återseenden om nåt. Hanna Claeson, Elin Nilsson och Caroline Gustafsson. Kvällen efterlämande förmodligen spår av våra skor som dansat på varenda bord vi kunde hitta. Allt var som vanligt alltså, precis som vanligt. Och då var det kanske fem år sedan vi umgicks. Den helgen förde även med en annan trip down memory lane. Vi kollade på foton från Gothia Cup 99 (!!), Bulgarien 2003 och Cypern 2004. Den största chocken var kanske vad våra föräldrar tänker när de skickade sex stycken tjejer på semester, varav tre var 17 och tre 18. Den näst största chocken var garanterat hur ful och tjock jag var som yngre. Och jag spelade ju för fan fotboll. Att man blir mer sliten med ålder känns som en myt. För fan, det där va inte okej. Och inget sa nåt. Vilka vänner, vilken familj. 

Nästa helg blir det Gotlandstjejernas reuinion i Köpenhamn och Göteborg. Vet ni vad som finns i CPH? ALDO shoes. Behöver jag säga något mer?? Jag kommer packa lätt. Dock så ser jag hur skokontot krymper, för det är billiagre att flyga till Rom än att åka inom Sveriges gränser. När ska Ryanair börja köra tåg? SJ behöver lite allvarlig konkurrensutsättning, för ockerpriser är det enda ord som dyker upp i mitt huvud. Mitt överfulla huvud. Någon som inte borde ta plats, gör det just nu. Men det är också en helt annan historia.

Nu kanske jag ska jobba lite. men kunderna verkar ha dåligt med cash på kontona, för de ringer inte. jag har inte ens blivit utskälld idag. Men det kommer nog, för jag jobbar till sena kvällen. Vi hörs, kanske förr, kanske senare.  

För övrigt så är jag åter människa. Jag säger inget annat än att frisyren sitter där den ska.

Tydligen så var det flera dagar sedan jag delade med mig av min förnuftighet till världen. Vad har ni gjort sedan dess? Jag vet vad jag har gjort, skrattat och njutit och firat. Det finns nämligen en stor fördel med förlusten mot Danmark i lördags. Det är dagen jag har väntat på sedan Andreas Andersson aldrig dök upp i landslaget. Vi säger Hej då till inte-så-mycket-back-klippan- Micke Nilsson, vi säger på inte återseende till jag-borde-ha-slutat-när-Brolin-köpte-krog Lagerbäck, och vad annars kan vi säga än TACO HEJ Anders Svensson. Det här är verkligen ett Fylking-moment. ÄNTLIGEN.

I går var jag i die hauptstadt och hälsade på mitt ex-kex. Det va ju kanske hur bra som helst, förutom att jag och Wöyer jinxar varandra när vi ska försöka hitta en dräglig restaurang att äta på. Nu fick vi duglig mat, men kanske också köldskador efter allt letande och även stressmage eftersom vi höll på att bli sena och fick kasta i oss maten. Vinet fick jag inte stressa med, det rinner ner så bar ändå. Men vi hann.

Jag entrade debaser, köpte en staropramen (!) och myste till en fantastik show. Det kändes nästan som en underbar efterfest där en extremt musikalisk kille drar fram en gitarr och sjunger för sina vänner. Så nära och intim var Mr. Joshua Radin. Det blir kanske inte bättre än så. Sen va ju kanske det enda problemet att min kroppstemperatur inte hade kommunicerat med min klädvalsdjävul. Jag hade nämligen dubbelt långärmat på en konsert. Det blev en aning varmt. Dessutom svullnade mina fötter upp till balonger för att jag promt tydligen skulle ta ett par skor som inte direkt är gjorda för att stå i två timmar. men vad gör väl det. Underbar musik och faktiskt ett sällskap som jag inte hade bytt mot någon annan. It takes three to tango och Jag John och Joshua är en perfect match. Kvällen avslutades med en mycket kall promenad i Rågsved. Gettho, eh aa, men en mycket fin lägenhet. John är kanske dock den enda som tar med sig en tio år gammal plastväxt som enda flora när han flyttar. Men jag har aldrig sagt att jag förstår mig på honom.