Besvikelsebefrielse
Det ringer ungefär lika mycket nu på jobbet som det gör i min mobil. Telefonerna är med andra ord tysta idag. jag tackar gudarna för internchatten vi har, så jag kan sitta och snacka skit med kollegor. Jag tackar även alla sverige modebloggare, så att jag kan döda nån timme varje dag med att kolla på bilder och läsa vad som händer i deras relativt ointressant liv.
I går kväll var det mysdag hemma efter ett totalt uttömmande gympass. Jag spenderade nästan 1,5 timmar med intensiv träning. Och det finns ingen bättre känsla än den som infinner sig efter att man har avverklat en halvmil på löpbandet och känner att jag skulle kunna springa en halvmil till. Men jag var tvungen att spara lite ork till övrig träning. Jag försöker ju bli vältränad inför min helgresa, då jag i mitt huvud har en stor övertygelse om att danskar är snyggare än svenskar. Vi fårs se. En rapport på detta kommer. Dock så tror jag inte att fyra dagar kommer att göra undervärk vad gäller min kroppsform. Men skam den som ger sig.
Jag har även outat på facebook att det här är en vecka då ingenting kan göra mig besviken. Då måste folk förstå att det inte förutsätter att jag alltid kommer vara på bra humör. Det har dock gått utmärkt både besvikelsemässigt som humörmässigt. So far. Besvikelsefriheten grundar sig väl i att jag ibland lurar mig själv och ibland låter jag mig luras. Den här veckan tänker jag inte tillåta det. Jag komplicerar mitt liv så bra på egen hand, så jag behöver ingen som bidrar till det. Och emd det sagt, nu är det dags för fika.
