Labambola

Jag skulle verkligen behöva någon som sparkar mig ur sängen på morgonen, för jag kommer inte upp. Måhända att det inte är någon katastrof, men min hjärna fungerar sådär på eftermiddagen. dessutom kommer mina tv-cravings fram då samtidigt som en liten nap inte ligger långt borta. och sen gör jag inte mer än så.

De seanste dagarnas överväganden har lett fram till att mat skapar en ond cirkel. Först måste man gå till affären, sedan måste man handla och betala enorma summor för lite sketen mat. Sedan ska skiten bäras hem. Sedan ska den lagas. det enda positiva är att om den är god så är den värd att äta. Men sen kommer disken, och här på ön finns minsann ingen diskmaskin. Diskmaskinen är jag. hujedamig. Om jag ser ut som ett skelett när jag kommer hem så är detta resonemang grunden till detta. Det är väl dock inte så troligt. Nämnvärt är väl även att jag var en riktig student och åt makaroner och falukorv. Men jag är ändå positiv till det som erbjuds här på ön. Life is not a bitch anymore.

Knatade ner till skolan igår för att hänga med mina gotlänningar. De vekar dock behöva piggas upp en del, för isoleringen på ön har inte gjort dem gott. De har alltid klagat på min skeptis, men OMG nu är jag solstrålen i sällskapet. Så idag när skolan är stängd och så har jag erbjudit med att promenera ner med kaffe, i förhoppning om att de blir lika glada som jag. We will see.

Nu måste jag bege mig ut på en liten morgonpromenad så at jag vaknar till lite. Backstreet boys brukar bli mina underhållare i öronen. Jag skäms inte för detta erkännande, typ.