"Känna känslan"
Tänkte att jag skulle morgonblogga lite. Och vad är det första som händer? Jo jag får "skäll" av Susanne. Okej, Hannah kanske sa att hon behövde ta det lugnt på lördagen för att flyttlasset skulle gå på söndagen, MEN någon gång under kvällen så minns jag minsann en Hannah som lugnt och stillsamt konstaterade att det faktiskt va hennes sista kväll och att hon behövde roa sig. Självklart stöttade jag henne i detta val och bjöd kanske på en shot eller två. Men jag inhandlade sedan mat, Anna var dock den duktiga matkuriren jag minns bara att jag slängde ett VISA-kort på henne. Sen att Hannah åt en slice av pizzan innan hon somnade in kan jag inte ansvara för. Fredrik blev dock glad för då fick helt plötsligt han nattamat. Jag tyckte allt löste sig bra.
För övrigt så funderar jag på om jag ska (lite sent) börja ta livsråd från John Wöyer. Det är ju nämligen så att jag alltid ska försöka ta så jävla rationella och förnuftiga beslut. Blir det bra ur en kritisk synpunk? Svar Ja. Blir det bra ur ett-roligt-liv-synpunkt? Svar Nej. John har försökt att lära planerings och organisations Hitler (läs Carro) att "känna känslan". Jag har ofta vägrat då detta faller utanför min comfort zone. Tänk om det skulle gå åt pipsvängen? Men med facit i handen kan jag konstatera att mitt liv är ju fan lika tråkigt som en kurs i mikroteori. Man måste kunna teroin för att förstå massor, men kan den inträffa? Fan heller. Att jag ska finna sinnesro är ju lika troligt som att marknadsjämvikt kommer uppstå. Så John, om du läser det här, ring mig så kanske jag kan få gå i skola hos dig och lära mig att känna känslan. Jag kan till och med göra praktiskta och skriftliga prov.
Kommentarer
Postat av: Anonym
min mamma är ju fan inte normal. haha
Trackback
