Tragik, donera en slant & en bitch-tatuering
I did it. jag fönstershoppade. Fan va man kan hitta grejer som man vill ha när pengar inte finns. Fattar inte CSN att jag har behov? Om jag skriver ett argt mail kanske de skickar en slant för att slippa uppmärksamhet i pressen. Jag kanske kan hota dem? Jag hittade ett par shorts, som jag har råd med för att jag har presentkort, dock vill jag inte köpa dem förrän jag tränat lite. Den här rumpan skulle inte se bra ut i dem. Sedan finns det en jacka som jag bara älskar. inte dyr, men ändå för dyr för den fattiga, patetiska studenten. Första gången i mitt liv som jag önskar att jag va min syster. Hon har ju pengar. Dessutom är hon hemma hos mor & far nu, skulle va skönt att hacka lite på pappa för jag är på ett märkligt humör. Det började regna så jag ställde in promenaden. Nåväl, tillbaka till jackan. Den är för fan på rea. REA! Men bara på 10 %. Jag får vänta tills det blir 50 %, det vill säga när alla var slut för länge sedan och jag har redan tappat suget för den. men jag älskar den just nu. Kommer att gå på stan oftare och rycka i den. Jag är så fattig att jag går runt i trasiga skor. Snacka om patetiskt. De skulle kunna slängas, men det är de enda låga stövlarna jag har. Och om jag inte blir kriminell och börjar sno grejer. Not my cup of tea though. Så jag vädjar till allmänheten, skänk en slant. Jag kanske sjunger en sång.
Pappa och jag hade fortsatta datordiskussioner idag. NI kanske trodde att jag redan köpt en. Är ni inte kloka? Detta är en process som tar längre tid än den globala uppvärmningen. Jag har iaf surfat runt lite, och hittat en Mac som pappas krav uppfyller. Han påstår dock att de kostar 20 000. Synd papsi, jag hittade en för 10.615. Hah! Skrattar bäst som skrattar sist.
Nu ska jag googla grejer. Börjar planera för en tatuering jag borde gjort för 5 år sedan, när presentkortet från Madde gick ut. Studentpresent liksom. Tragiskt. Men när jag gör den ska den vara perfekt. Än så länge är den inte perfekt. Jag sänder dock mina tankar till mor min, som ska tatuera bitch i svanken. Madde berättade det. (Tog ni detta på allvar är ni verkligen inte kloka, går ni på vad som helst?)
Pappa och jag hade fortsatta datordiskussioner idag. NI kanske trodde att jag redan köpt en. Är ni inte kloka? Detta är en process som tar längre tid än den globala uppvärmningen. Jag har iaf surfat runt lite, och hittat en Mac som pappas krav uppfyller. Han påstår dock att de kostar 20 000. Synd papsi, jag hittade en för 10.615. Hah! Skrattar bäst som skrattar sist.
Nu ska jag googla grejer. Börjar planera för en tatuering jag borde gjort för 5 år sedan, när presentkortet från Madde gick ut. Studentpresent liksom. Tragiskt. Men när jag gör den ska den vara perfekt. Än så länge är den inte perfekt. Jag sänder dock mina tankar till mor min, som ska tatuera bitch i svanken. Madde berättade det. (Tog ni detta på allvar är ni verkligen inte kloka, går ni på vad som helst?)
Morgonen är god
Jag vet inte vad som händer med mig, men jag gillar att gå upp i lagom tid på morgonen. Måste vara något systemfel. Ser nog fram emot denna dag, trots min ensamhet. Men TV:n är också en vän. Kanske att jag ska göra något som jag är bra på men hatar. Fönstershoppa i billiga affärer. Viss kan även jag fönstershoppa när jag går på Via Condotti i Rom, där Gucci displayar väskor för 30 000 kronor. Men att kolla in H&M:s skyltfönster känns bara som en personlig förlust. Jag kanske måste börja acceptera att jag är tragisk. Men jag ger väl staden ett försök. Sedan har jag kanske gett mig själv ett löfte: att jag ska hitta något spår och springa något varv. Jag och Madde har lovat varandra att vi ska springa tjejmilen, Scania bjuder. Och gratis är ju gott. Men vi får väl se vad som händer...
Modemysterium & typ-träning
Management kursen är nu avslutad. Jag firar med en dusch och tv tittande. Kunde inte mått bättre. Men på måndag börjar en ny kurs så jag får väl passa på att leva livet i helgen. dock är det så att ALLA mina vänner på ön har tenta på måndag så de ska plugga hela helgen. Vill någon ge mig en hint om vad man kan göra? Kanske att någon vill låna min rosa gummibåt och paddla över till ön. Det vore ju på sin plats kan man tycka.
Nåväl, jag tänkte kanske ta på mig ett par löparskor snart och inte gå ut på löpträning. Logiskt? Ja, i min värld. Jag tänkte promenixa. Löpningen får vänta till den 4/4 för att då är gymmet återuppbyggt. Yey. Då ska det moderna gymet få löpband.Hallelulja. De har inte haft det förut för att de låter så mycket, och för att de går sönder. Dumhuvuden, hur kan ni kalla er ett gym? Sen att jag är blod och så, signade för ett år utan denna vetskap får stå för mig. Fastän det är mot mina principer att erkänna detta.
Paratade med min syster igår. Hon är bra hon. Eller jag vet inte ännu. Jag har skickat henne på shoppinguppdrag, får väl se om hon klarar det. Ibland är hon ju modeblind och kanske till och med färgblind. En trip down memory lane kan berätta om gröna utsvängda jazzbyxor. Vad var det hon inte fattade? Nåväl, hon ska få gå till Gina åt mig. Egentligen borde jag inte handla där eftersom att två par byxor har spruckit i grenen de senaste åren, ja på allmäna och pinsamma platser. Men jag måste hänga kvar vid Gina, annars blir det Cubus. Over my dead body. Men jag tycker det vore på tiden att man fick Gina modellens kropp på köpet vid kläderna hon displayar. Av någon anledning ser de inte lika bra ut på mig. Märkligt.
Bläddrade igenom Elle första gången igår. Ja en Elle tidning läser man ca 5 gånger, i etapper för er outbildade idioter. Detta trodde jag man fick lära sig när man var ung. Dock var den en besvikelse. Antingen har jag tappat gnistan för mode eller så fann jag inte mycket inspiration. Men jag får tillbaka den snart, om den nu är borta, för min rika storasyter bör börja skämma bort mig snart. Ja Madde, detta var en pik. Hon borde ta över efter mamma, som gjort ett helt okej under mina barnåt. Men nu Madde, nu är det din tur.
Tänkte skicka en hälsning till Susanne och Hannah i Thailand. Vet dock inte om den ska vara regning eller solig. Kanske regn, för att de är på semester, men kanske sol för att hannah har luginflammation. Njut så mycket ni kan. Tröttnar ni på solsemester någon går är ni alltid välkomna till Gotland. Ön som Gud glömde.
Nåväl, jag tänkte kanske ta på mig ett par löparskor snart och inte gå ut på löpträning. Logiskt? Ja, i min värld. Jag tänkte promenixa. Löpningen får vänta till den 4/4 för att då är gymmet återuppbyggt. Yey. Då ska det moderna gymet få löpband.Hallelulja. De har inte haft det förut för att de låter så mycket, och för att de går sönder. Dumhuvuden, hur kan ni kalla er ett gym? Sen att jag är blod och så, signade för ett år utan denna vetskap får stå för mig. Fastän det är mot mina principer att erkänna detta.
Paratade med min syster igår. Hon är bra hon. Eller jag vet inte ännu. Jag har skickat henne på shoppinguppdrag, får väl se om hon klarar det. Ibland är hon ju modeblind och kanske till och med färgblind. En trip down memory lane kan berätta om gröna utsvängda jazzbyxor. Vad var det hon inte fattade? Nåväl, hon ska få gå till Gina åt mig. Egentligen borde jag inte handla där eftersom att två par byxor har spruckit i grenen de senaste åren, ja på allmäna och pinsamma platser. Men jag måste hänga kvar vid Gina, annars blir det Cubus. Over my dead body. Men jag tycker det vore på tiden att man fick Gina modellens kropp på köpet vid kläderna hon displayar. Av någon anledning ser de inte lika bra ut på mig. Märkligt.
Bläddrade igenom Elle första gången igår. Ja en Elle tidning läser man ca 5 gånger, i etapper för er outbildade idioter. Detta trodde jag man fick lära sig när man var ung. Dock var den en besvikelse. Antingen har jag tappat gnistan för mode eller så fann jag inte mycket inspiration. Men jag får tillbaka den snart, om den nu är borta, för min rika storasyter bör börja skämma bort mig snart. Ja Madde, detta var en pik. Hon borde ta över efter mamma, som gjort ett helt okej under mina barnåt. Men nu Madde, nu är det din tur.
Tänkte skicka en hälsning till Susanne och Hannah i Thailand. Vet dock inte om den ska vara regning eller solig. Kanske regn, för att de är på semester, men kanske sol för att hannah har luginflammation. Njut så mycket ni kan. Tröttnar ni på solsemester någon går är ni alltid välkomna till Gotland. Ön som Gud glömde.
Återkomsten
Jag vet inte hur jag ska förklara det uteblivna bloggandet. Kanske kan det vara en kronisk bakfylla som påskharen kom med eller kan det vara det otrevliga tentahumöret? Vissa av er tror säkert att jag suttit inne på någon institution efter sönderchoppandet av blommorna. We will never know.
Jag måste börja med att dela ut dagens ros till Sandra Andersson. Hon jobbar ute på skavsta och när jag skulle tillbaka hit till ön igår kom hon fram till mig med mitt boardingkort samt en lapp till väskan när jag stog i en jätte lång kö för att checka in. Det kan man kalla service och en ros ska hon minsann ha.
Det är väl också så att jag borde reflektera lite efter min husfest. Den var en succé. Jag vet dock inte om jag kommer att bjuda in Linn till mitt hus igen för att det va fan i mig popcorn överallt. Tror hon att det är kul att dammsuga eller? Hon har säkert inte lärt det sig ännu. Men jag kan berätta lilla slinkan att det är inte kul. Vet inte om Em eller Sofia heller ska få komma igen för när festen va slut och jag skulle sova var alla sänga occuperade så jag och John fick snällt gå hem till honom och sova. Jag är trött på att ha en walk of shame från min pojkvän varje gång jag är i Nyköping. Så de så.
David ska ha både ris och ros. Bara för att han under fredagen upptäckte att juggefester var underskattade så trodde han att han fick vara klen. Moget David. Du kanske ska sluta hänga med Tony, som uppenbarligen har dåligt inflytande på dig ( dock har de väl bevisat att de inte bangar på sprit) men på min fest så skulle det minsann vara torrt i glasen. Rosen måste väl vara att han köpte en flaska gula änkan till os. Den smakade bra. Att bero på sprit så skulle varken Simon eller John inta denna näst viktiga livets dryck. Men ser man på, båda agerade klokt och fattade snabbt att på Carros husfest dricker man sprit. Duktiga pojkar.
Nu till den kanske största händelsen. Louise Pack har vandrat omkring på Gustafssons Catwalk i kjol och strumpbyxor. Och lilla gumman, det finns inga utrymmen för förnekelse, jag har vittnen. Ögonvittnen. Det var gärna en Rom kjol som hon satte på sig också, och de kjolarna var inte gjorde att mycket tyg. Ha! Jag visste att det bodde en girlygirl inom henne. Pink Power sister!
Åhh, måste ju även lyfta fram påskharen. Hon var fantastisk. Shotrace, en fantastisk utstyrsel, godispåsar. Som lite insideinformation kan jag berätta att hon skulle skippa godiset och ge alla en varsin kondom. Dock googlade hon påskharen och upptäckte att hans uppgift var typ befruktning. Bra val Mia. Påsharens högsta råd har nominerat dig till bästa hare 2008. Jag som häxa sitter med i rådet och kommer att rösta på dig.
Efter alla dessa besrättelser tänkte jag avsluta med en sång. Festen i lördags var spritfest/singstarfest. Till och med Jim svängde loss. Jag stog över men tänkte nu framföra en egen verision av blinka lilla stjärna. Den handlar om mina vänner Linn & Em.
Jag måste börja med att dela ut dagens ros till Sandra Andersson. Hon jobbar ute på skavsta och när jag skulle tillbaka hit till ön igår kom hon fram till mig med mitt boardingkort samt en lapp till väskan när jag stog i en jätte lång kö för att checka in. Det kan man kalla service och en ros ska hon minsann ha.
Det är väl också så att jag borde reflektera lite efter min husfest. Den var en succé. Jag vet dock inte om jag kommer att bjuda in Linn till mitt hus igen för att det va fan i mig popcorn överallt. Tror hon att det är kul att dammsuga eller? Hon har säkert inte lärt det sig ännu. Men jag kan berätta lilla slinkan att det är inte kul. Vet inte om Em eller Sofia heller ska få komma igen för när festen va slut och jag skulle sova var alla sänga occuperade så jag och John fick snällt gå hem till honom och sova. Jag är trött på att ha en walk of shame från min pojkvän varje gång jag är i Nyköping. Så de så.
David ska ha både ris och ros. Bara för att han under fredagen upptäckte att juggefester var underskattade så trodde han att han fick vara klen. Moget David. Du kanske ska sluta hänga med Tony, som uppenbarligen har dåligt inflytande på dig ( dock har de väl bevisat att de inte bangar på sprit) men på min fest så skulle det minsann vara torrt i glasen. Rosen måste väl vara att han köpte en flaska gula änkan till os. Den smakade bra. Att bero på sprit så skulle varken Simon eller John inta denna näst viktiga livets dryck. Men ser man på, båda agerade klokt och fattade snabbt att på Carros husfest dricker man sprit. Duktiga pojkar.
Nu till den kanske största händelsen. Louise Pack har vandrat omkring på Gustafssons Catwalk i kjol och strumpbyxor. Och lilla gumman, det finns inga utrymmen för förnekelse, jag har vittnen. Ögonvittnen. Det var gärna en Rom kjol som hon satte på sig också, och de kjolarna var inte gjorde att mycket tyg. Ha! Jag visste att det bodde en girlygirl inom henne. Pink Power sister!
Åhh, måste ju även lyfta fram påskharen. Hon var fantastisk. Shotrace, en fantastisk utstyrsel, godispåsar. Som lite insideinformation kan jag berätta att hon skulle skippa godiset och ge alla en varsin kondom. Dock googlade hon påskharen och upptäckte att hans uppgift var typ befruktning. Bra val Mia. Påsharens högsta råd har nominerat dig till bästa hare 2008. Jag som häxa sitter med i rådet och kommer att rösta på dig.
Efter alla dessa besrättelser tänkte jag avsluta med en sång. Festen i lördags var spritfest/singstarfest. Till och med Jim svängde loss. Jag stog över men tänkte nu framföra en egen verision av blinka lilla stjärna. Den handlar om mina vänner Linn & Em.
Slinka lilla slinka där
hur jag undrar vad du är
Sällan lockar du min syn
lik ditt slinkande i skyn
Slinka lilla slinka där
hur jag undrar vad du är
När du slinkat så sol gått ner
strax du kommer fram och ler
Börjar klar din slinka gång
slinkar slinkar natten lång
Jag gjorde mitt bästa. Förstår ni nu varför jag aldrig ställer upp i Singstar. Dock förtjänar mina småslinkor en egen sång.
Nu till några bilder från festen. Samt så måste jag tacka Madde för att hon lyckades ordna vickning till min fest. Hon fick en stängd pizzeria utan hemkörning att baka 10 pizzor och köra dem till mitt hem. Vad säger detta om Madde egentligen? Bra förhandlare eller alldeles för frekventa besök på Cosmos? Bra gjort i alla fall.
Ett glas champagne. Jag drack bara några så jag fattar inte bakfyllan!
Påskpladder
Jag kan aldrig hålla mina blogg-löften, inte ens under den kristna påsken. kanske är det för att jag inte är så religiös. Bloggandet uteblev igår, men det har sina förklaringar. Jag hade under torsdagen en fantastisk kväll, som slutade i katastrof. Jag kan nämna att efter en dispyt med John så hackade jag sönder blommorna som vi hade köpt för att ge till hans mormor, skickade sedan en bild på detta spektakel till honom, och satte mig vid köksbordet och pratade i telefon med David till klockan 6. Det hör til historien att jag drack rödvin under hela denna session också. Och när jag var för trött för att komma ihåg vad jag heter så föreslog jag för David att jag skulle åka med honom och Tony till Danmark & Tyskland. Jag är inte smart direkt, men det kändes bra just då.
Jag spenderade ca 6, 5 timmar med Johns släkt igår. Det var så många sånger som skulle sjungas och så mycket sprit som skulle drickas. Jag avstog dock. Jag trodde jag skulle dö under hela förmiddagen innan vi åkte dit för att jag kunde inte räta ut min kropp, jag gick runt dubbelvikt fram till tre och bara önskade att Gud skulle hjälpa mig under denna misärstund. Jag ville spy, men det gick inte. Långfredagen har nu fått en helt annan mening för mig. Jag ska väl tillägga också att alla på slätträffen hade med sig en present eller blommor, förutom jag och John för jag hade ju choopat sönder dem och lämnat dem i slasken för att möta sitt öde. Men nästa gång ska jag ta med mig den största möjliga present som finns.
Husfest ikväll. Singstar är planerat, men för mig som är tondöv blir det flaskan i stället. Jag har dock mailat till alla mina gäster och berättat att ingen i Idol-juryn kommer att närvara men att jag gärna kan vara lika otrevlig som Svartling om någon skulle behöva en sågning.
Jag har också funderat över min ekonomi. Jag har tänkt ut två sätt att få fram pengar utan att egentligen göra så mycket. Den första är att jag ska låta bilar köra på mig på övergångsställen, där jag alltid har rätten att bara gå. Detta borde generera pengar och om jag bryter ett ben eller två så ska jag ju ändå bara plugga och det kan jag ju göra i sängen. Sedan har vi förslag nummer två. Det är att jag på lördagar ska gå runt med en donationsbössa på torget och få in pengar till min "motståndsrörelse". Därmed får jag spritpeng inför kvällen.
Nu ska jag göda påskharen. Glad påsk.
Jag spenderade ca 6, 5 timmar med Johns släkt igår. Det var så många sånger som skulle sjungas och så mycket sprit som skulle drickas. Jag avstog dock. Jag trodde jag skulle dö under hela förmiddagen innan vi åkte dit för att jag kunde inte räta ut min kropp, jag gick runt dubbelvikt fram till tre och bara önskade att Gud skulle hjälpa mig under denna misärstund. Jag ville spy, men det gick inte. Långfredagen har nu fått en helt annan mening för mig. Jag ska väl tillägga också att alla på slätträffen hade med sig en present eller blommor, förutom jag och John för jag hade ju choopat sönder dem och lämnat dem i slasken för att möta sitt öde. Men nästa gång ska jag ta med mig den största möjliga present som finns.
Husfest ikväll. Singstar är planerat, men för mig som är tondöv blir det flaskan i stället. Jag har dock mailat till alla mina gäster och berättat att ingen i Idol-juryn kommer att närvara men att jag gärna kan vara lika otrevlig som Svartling om någon skulle behöva en sågning.
Jag har också funderat över min ekonomi. Jag har tänkt ut två sätt att få fram pengar utan att egentligen göra så mycket. Den första är att jag ska låta bilar köra på mig på övergångsställen, där jag alltid har rätten att bara gå. Detta borde generera pengar och om jag bryter ett ben eller två så ska jag ju ändå bara plugga och det kan jag ju göra i sängen. Sedan har vi förslag nummer två. Det är att jag på lördagar ska gå runt med en donationsbössa på torget och få in pengar till min "motståndsrörelse". Därmed får jag spritpeng inför kvällen.
Nu ska jag göda påskharen. Glad påsk.
Jag är ju pinsam. Läs om mitt rätta jag.
Idag är dagen då jag bloggar som fastlänning. Det ni, det var ju på tiden. Efter ett annorlunda väder har vi nu sol i den lilla staden Nyköping. Underbart. Bloggandet uteblev igår för att jag var lat. Inte alls okej, men jag ska kompensera detta idag genom att berätta skrämmande saker om mig själv.
Jag får börja med att white-trash numera har en ny mening. Som den soptant jag är tänkte jag att jag skulle slänga alla sopor innan mor och far kom till mig för det stundande lägenhetsbytet. Jag skulle slänga pappersreturen, och med en nyckelknippa som ibland särar på sig i ena handen slängde jag soporna. Det var bara det att just i detta ögonblick särade sig denna jävla knippa på sig och halva hanmnade i pappersreturen. Så med några försök att nå den hoppades jag på resultat. Men icke. Så jag fick vinkla hela sulon och hänga mig över kanten, sprattlande med benen. Jag fick tag på de jävlarna, men sprang därifrån med skam i kroppen. Det var nämligen sulon som står längst ut, så minst tre hus kan se mig, plus en skola. Jag är alltså numera white-trash i en nymodifierad mening.
Sedan hade vi ju några dagar tidigare. Mitt under en föreläsning inser jag att mina byxor har spruckit, i grenen. Ingen stor spricka, men en ganska hyfsat titthål var det. Och just denna dag hade jag min korta skinjacka eftersom jag fått för mig att det var vår. Jag fick skämmas och springa runt med min sjal för att täcka detta spektakel så att ingen skulle börja reta mig. Skammen är neverending.
För övrigt så hann pappa befinna sig i min lägenhet i ungefär 10 minuter innan han blev jobbig. Han uttrycker det själv som att han hade damp. No shit Sherlock. Mamma var lika rolig som vanligt, hon tycker minsann att alla hushåll ska ha en tupp så det hade hon smugglat med sig. Nu har jag en stor porslinstupp i köket. Hon såg så nöjd ut. Dessutom tog hon med sig en GRÖN vas, för hon ska minsann ha tulpaner på bordet. När ska hon lära sig att grönt är bannlyst i mitt liv? Grunden till detta är att jag var 15 och envis. Då skulle jag minsann ha snorgröna tapeter i mitt rum, som är stort. Fatta hur mycket grönt det blir. Detta har jag bittert fått ånga och äta upp. Men det gröna finns kvar här på Fruängsgatan för att påminna mig om att jag fick som jag ville. Det skall även tilläggas i detta sammanhang att när mamma var i Visby senast försökte hon smuggla in en fruktskål, med plastfrukt, in i mitt hem. Pappa avslöjade dock attentatet och skålen åkte med hem. Undra vad jag kommer hitta där nere i höst efter att hon spenderat delar av sin semester i min lägenhet. Den som lever får se.
Jag får börja med att white-trash numera har en ny mening. Som den soptant jag är tänkte jag att jag skulle slänga alla sopor innan mor och far kom till mig för det stundande lägenhetsbytet. Jag skulle slänga pappersreturen, och med en nyckelknippa som ibland särar på sig i ena handen slängde jag soporna. Det var bara det att just i detta ögonblick särade sig denna jävla knippa på sig och halva hanmnade i pappersreturen. Så med några försök att nå den hoppades jag på resultat. Men icke. Så jag fick vinkla hela sulon och hänga mig över kanten, sprattlande med benen. Jag fick tag på de jävlarna, men sprang därifrån med skam i kroppen. Det var nämligen sulon som står längst ut, så minst tre hus kan se mig, plus en skola. Jag är alltså numera white-trash i en nymodifierad mening.
Sedan hade vi ju några dagar tidigare. Mitt under en föreläsning inser jag att mina byxor har spruckit, i grenen. Ingen stor spricka, men en ganska hyfsat titthål var det. Och just denna dag hade jag min korta skinjacka eftersom jag fått för mig att det var vår. Jag fick skämmas och springa runt med min sjal för att täcka detta spektakel så att ingen skulle börja reta mig. Skammen är neverending.
För övrigt så hann pappa befinna sig i min lägenhet i ungefär 10 minuter innan han blev jobbig. Han uttrycker det själv som att han hade damp. No shit Sherlock. Mamma var lika rolig som vanligt, hon tycker minsann att alla hushåll ska ha en tupp så det hade hon smugglat med sig. Nu har jag en stor porslinstupp i köket. Hon såg så nöjd ut. Dessutom tog hon med sig en GRÖN vas, för hon ska minsann ha tulpaner på bordet. När ska hon lära sig att grönt är bannlyst i mitt liv? Grunden till detta är att jag var 15 och envis. Då skulle jag minsann ha snorgröna tapeter i mitt rum, som är stort. Fatta hur mycket grönt det blir. Detta har jag bittert fått ånga och äta upp. Men det gröna finns kvar här på Fruängsgatan för att påminna mig om att jag fick som jag ville. Det skall även tilläggas i detta sammanhang att när mamma var i Visby senast försökte hon smuggla in en fruktskål, med plastfrukt, in i mitt hem. Pappa avslöjade dock attentatet och skålen åkte med hem. Undra vad jag kommer hitta där nere i höst efter att hon spenderat delar av sin semester i min lägenhet. Den som lever får se.
Nu ska jag äta lunch för att fylla buken inför den stundande kvällen med kopiösa mängder vin som kommer att intas med min syster på vår systerkväll. Bloggande om denna kväll kommer definitivt att utföras i morgon. det är ett löfte från mig till er.
Den galna ön
En dag i skrattets tecken. och mitt konstiga umgänge genererar skratt. Först är det ju Jossan, som inte är som alla andra. För det första har hon otur med vissa saker, låt oss inte säga mer än så. Men sen är hon ju verkligen konstig också. När vi passerade vad jag tror var en låg- och mellanstadieskola kom hon på - från ingenstans kom det - att det vore roligt att gå in på skogården och kanske bara slå ner en unge och se hur den reagerade. Johan tyckte också att detta lät intressant. Jag ska nu samla ihop pengar så att dessa två får gå i terapi samt att jag ska se till att de aldrig skaffar barn.
Sen har vi ju Adde. Den galna skåningen, som aldrig är tyst, och som använder "fantastiskt" (tänk er detta på bred skånska) lika ofta som Jossan säger kötthuvud. I rest my case. Nåväl, han funderade lite över betyg från typ högstadie eller gymnasietiden. Han hade nån tjej i sin klass som absolut inte var duktig på idrott, men hon var i alla fall duktig på att hämta koner, någonting som då en idrottslärare uppskattade och därav fick man MVG. Dock var han fundersam och besviken för att han minsann inte fick MVG i hemkunskap bara för att han var duktig på att äta. För det borde ju vara det som va tanken. Detta är alltså funderingarna på ön. Jag kommer aldrig påstå att jag kommer härifrån normal.
Dessutom måste jag ju skryta om att vår poster, den med fotbollsplanen, vann omröstningen i klassen om vilken som var bäst. Ingen truimf, men eftersom jag går på en liten högskola fick vi pris. En mapp, plastfickor (som jag verkligen behöver och är för snål för att köpa) samt ett kollegieblock. Undrar om detta även är en vardag på handelshögskolan i Stockholm? Aja, hur som helst vann vi med den förkrossande segern 11-5 (alla andra grupper fick fem röster var). Det är skönt att vara herren på täppan, men jag säger som jag brukar: Det blåser på toppen.
Jag fick inte sova
Jahaja. Nu sitter jag här vid datorn och väntar på att fiskpinnarna ska stekas klart. Borde nog övervaka, men får jag välja mellan blogga och fiskpinnestekning, kanske att ni själva förstår åt vilket håll det drar. nåväl, jag ska äta tidig lunch idag för att sedan rusa till skolan och bara prata strunt. Det är så att idag är dagen på min fotbollsplan ska presenteras. och med överliggande hot under gårkävllen vågade jag inte gå hem. Adde hade en bestämd röst och var väldigt auktoritär och tyckte jag va tråkig när jag ville gå hem vid 02.00. Jag tror jag satte mig på cykeln runt 03.15 så man kan säga att jag är trött idag. Men jag har så mycket att göra så det har jag inte tid med. Dessutom är det Gossip Girl idag så jag måste utföra alla mina måsten innan jag får göra ngt roligt. Oj oj, nu får jag äta kolpinnar i stället för fiskpinnar.
Måndagsbloggen
Oj oj oj, jag glömde nästan bort att blogga idag. Och egentligen har jag inte tid, men jag får prioritera. Om jag struntar i att sminka mig innan jag ska hem till Jossan så har jag i alla fall tio minuters bloggtid. Tänk va tiden går fort när man har roligt. Nu har jag inte haft roligt, jag har studerat i skolan. Dock kändes det mer som dagis då vi mest har klippt och klistrat. En poster skulle det bli, så med fotboll som tema och några skrivna notiser samt en målad fotbollsplan gjord av vattenfärg och tippex vart vårt verk färdigt. Det tog många timmar och lunchen uteblev, så mitt humör var kanske inte det bästa. Sen att Jossan, Philip, och Johan hade damp gjorde inte saken bättre. Dessutom levde morgonens mörka stund kavr i mitt huvud. Ingen frukost, inget kaffe för att jag inte hade någon mjölk och det tog 40 minuter att öppna datorn. Urk.
Nåväl, vad är en bal på slottet? Ha, jag ska inte på bal och inte till nåt slott heller. Jag ska snart hem. Till fastlandet. Mysa med min kille på onsdag för att ladda för syster-kväll på Forsen på torsdag. Vi vet hur det brukar gå, massor med vin, tre desserter och en dunderfylla som sitter kvar i kroppen till lördagförmiddagen. (Om jag inte missminner mig så hann jag senast gråta en skvätt också, fastän vi skrattar mest.) Men det gör ju inget för jag ska ju bara vara ledig på fredag. Dessutom ringde Sandra och berättade att nu när hon har vuxen jobb ska hon minsann supa på en torsdag för att för fösta gången i hennes 28 åriga liv (läs 21) har hon ledigt på en röd dag. Resturangbranschen har allt sina nackdelar, tur då att Vattenfall kom till hennes räddning. Dock kan man ju fråga sig vad hon gör där om dagarna när hon ringer och berättar om sina äckliga drömmar som inehöll mig och hennes chef. Han väger typ 120 kilo och är rödhårig. Undrar om hon tror att det är mitt öde? Men det säger nog mer om henne än om mig. Sedan följs ju lördagen av en husfest som är i en stor organiseringsfas och jag tror den kommer lyckas. Många människor är bjudna. Undrar bara vem som ska städa? John, eller så kommer ju alltid mamma hem på måndag...
Nåväl, vad är en bal på slottet? Ha, jag ska inte på bal och inte till nåt slott heller. Jag ska snart hem. Till fastlandet. Mysa med min kille på onsdag för att ladda för syster-kväll på Forsen på torsdag. Vi vet hur det brukar gå, massor med vin, tre desserter och en dunderfylla som sitter kvar i kroppen till lördagförmiddagen. (Om jag inte missminner mig så hann jag senast gråta en skvätt också, fastän vi skrattar mest.) Men det gör ju inget för jag ska ju bara vara ledig på fredag. Dessutom ringde Sandra och berättade att nu när hon har vuxen jobb ska hon minsann supa på en torsdag för att för fösta gången i hennes 28 åriga liv (läs 21) har hon ledigt på en röd dag. Resturangbranschen har allt sina nackdelar, tur då att Vattenfall kom till hennes räddning. Dock kan man ju fråga sig vad hon gör där om dagarna när hon ringer och berättar om sina äckliga drömmar som inehöll mig och hennes chef. Han väger typ 120 kilo och är rödhårig. Undrar om hon tror att det är mitt öde? Men det säger nog mer om henne än om mig. Sedan följs ju lördagen av en husfest som är i en stor organiseringsfas och jag tror den kommer lyckas. Många människor är bjudna. Undrar bara vem som ska städa? John, eller så kommer ju alltid mamma hem på måndag...
Nu har jag bråttom. Jossan kommer lyncha mig om jag blir sen.
Söndagens ovidkommande händelser
Dagen utan luft. ja i alla fall frisk luft. Pluggmotivationen fanns inte inom mig idag, boken jag ska läsa namedropar ju bara massa fornhistoriska namn. Couldn't care less. Men jag hoppas på att kunna ta mig igenom några sidor i morgon. Nåväl, denna depression har gjort att jag inte gått utanför dörren idag. Det har varit skönt, men man saknar ju lite fräsch luft.
Nu till söndagens händelse och dilemma. Jag som trodde att Life of Ryan hade säsongsuppehåll, hade fel. Han är tillbaka klockan 19.00, precis som förut. Det är ju fantastiskt. Dock kommer dilemmat. One Tree Hill börjar idag igen, och det krockar. Snacka om att jag har problem. Men jag tror dock att Ryans och mina band är starkare så jag satsar på honom.
Drinkkvällen hemma hos Jossan blev mycket trevlig. Jätte god mat, tack Konrad och Josefine, och drinkarna blev fabulous. Jag fick ta min "koka sockerlag oskuld" vilket jag klarade utan problem. Där ser man. Jag visste ju hur man gjorde men hade aldrig i praktiken gjort det. Men jag kan lova att dessa drinkar kommer att drickas igen. Hihi.
På övriga områden är det tomt i mitt huvud. Jag har inte ens pratat med min syster idag, vilket typ aldrig händer. Hoppas hon fortfarande lever. Mamma har inte heller ringt, men jag får väl acceptera att jag är det glömda barnet.
Jag har hittat en bok som jag vill läsa. Dictonary of Fashion. Undra om jag kanske kan styra till en tenta i detta ämne, för då skulle i alla fall motivationen finnas. Nu ska jag spela lite poker på Facebook. Jag har precis uppgraderats till rookie så jag är snart redo att slå pappa hemma vid köksbordet. Så Ulf, var redo, jag tänker utöka mitt studiebidrag.
Nu till söndagens händelse och dilemma. Jag som trodde att Life of Ryan hade säsongsuppehåll, hade fel. Han är tillbaka klockan 19.00, precis som förut. Det är ju fantastiskt. Dock kommer dilemmat. One Tree Hill börjar idag igen, och det krockar. Snacka om att jag har problem. Men jag tror dock att Ryans och mina band är starkare så jag satsar på honom.
Drinkkvällen hemma hos Jossan blev mycket trevlig. Jätte god mat, tack Konrad och Josefine, och drinkarna blev fabulous. Jag fick ta min "koka sockerlag oskuld" vilket jag klarade utan problem. Där ser man. Jag visste ju hur man gjorde men hade aldrig i praktiken gjort det. Men jag kan lova att dessa drinkar kommer att drickas igen. Hihi.
På övriga områden är det tomt i mitt huvud. Jag har inte ens pratat med min syster idag, vilket typ aldrig händer. Hoppas hon fortfarande lever. Mamma har inte heller ringt, men jag får väl acceptera att jag är det glömda barnet.
Jag har hittat en bok som jag vill läsa. Dictonary of Fashion. Undra om jag kanske kan styra till en tenta i detta ämne, för då skulle i alla fall motivationen finnas. Nu ska jag spela lite poker på Facebook. Jag har precis uppgraderats till rookie så jag är snart redo att slå pappa hemma vid köksbordet. Så Ulf, var redo, jag tänker utöka mitt studiebidrag.
Charlotte
Go Charlotte Go!! jag hejade, hon vann. Det var ödet...eller inte.
Lördagskväll
Gårdagens nykterhet var en blandning av att jag inte gillar att vara bakis, jag skulle plugga idag, och jag hade ingen lust. Jag är inte bakis, har pluggat dåligt och har fortfarande ingen lust att supa ner mig. Dock ser jag otroligt mycket fram emot kvällen hos Jossan där det bjuds på schlager, mat, vin och mojitos. Myskväll med sprit, vad mer kan en ensam ung kvinna begära? (scheize - det där lät ju som en annans på match.com) Åja, jag ska i allla fall ha trevligt.
Några samtal från Nyköpinga idag säger mig att de lider av en svår bakfylla. Dock är mina vänner hobbyalkoholister så tro inte att de sitter hemma och slappar. Ånej, de går på igen. Undrar förresten om John gått upp från soffan ännu. Han försökte sno min grej, återigen, och säga att han är sjuk. Jag har patent på att kalla mig sjuk på bakfyllan. Capischi?
Nu ska jag återställa min personliga hygien till det vanliga och duscha. Jag undrar dock över varför jag uteslutit hårborstning från denna kategori. Kanske för att det är gult och fult. Dags för en klippning snart. Önskar även att CSN skulle kunna skicka lite pengar så jag kan göra en hårförlängning. Det börjar bli dags...
Några samtal från Nyköpinga idag säger mig att de lider av en svår bakfylla. Dock är mina vänner hobbyalkoholister så tro inte att de sitter hemma och slappar. Ånej, de går på igen. Undrar förresten om John gått upp från soffan ännu. Han försökte sno min grej, återigen, och säga att han är sjuk. Jag har patent på att kalla mig sjuk på bakfyllan. Capischi?
Nu ska jag återställa min personliga hygien till det vanliga och duscha. Jag undrar dock över varför jag uteslutit hårborstning från denna kategori. Kanske för att det är gult och fult. Dags för en klippning snart. Önskar även att CSN skulle kunna skicka lite pengar så jag kan göra en hårförlängning. Det börjar bli dags...
Allvar
Nu till lite allvar i min kära blogg. Jag är glad över det stillsamma Gotland. I Nyköping springer massa nazister runt och spör folk som demonstrerar. Varje lördag infinner sig dessa äckel på statshustrappan. Varje lördag kommer människor i alla åldrar och skramlar med sina nycklar för att störa deras propaganda. Så gissa vart jag tänker befinna mig om en vecka?! Dessutom har jag en gigantisk nyckleknippa så här ska skramlas. Idag hade det alltså utbrutit ett slagsmål mellan nazister, poliser och allmänheten. Heja allmänheten, heja polisen. Jag ogillar den demokrati som finns i Sverige, där man får ha vilka åsikter man vill. Nu kanske jag bör tänka om vad gäller min diktatur på Cuba och kanske ta över Sverige. Jag gillar vårt månkulturella samhälle. Svenskar är ju i grund så tråkiga att inslag från andra kulturer bara piggar upp. Så nu va det sagt.
I övrigt så tvättar jag idag så spänningen i mitt liv är väl på samma nivå som igår. Men vad gör väl det. Idag stundas även en liten sammankomst hemma hos Jossan för att glo på schlager. Kanske inte min favortit grej men det måste ju göras. Man måste ju veta vad som händer i världen. Nåja, nu ska jag plugga och skapa en grupp på facebook som handlar om min husfest nästa lördag.
I övrigt så tvättar jag idag så spänningen i mitt liv är väl på samma nivå som igår. Men vad gör väl det. Idag stundas även en liten sammankomst hemma hos Jossan för att glo på schlager. Kanske inte min favortit grej men det måste ju göras. Man måste ju veta vad som händer i världen. Nåja, nu ska jag plugga och skapa en grupp på facebook som handlar om min husfest nästa lördag.
Ingen Vindag Visby
Vindag Visby. Utevblev. Fredagen är den obligatoriska vindagen. Eftersom Yasmin tvingat mig till att plugga varje fredageftermiddag resten av terminen är löftet om vin det som ger mig en drivkraft. Men idag uteblev det. Dock för en bra sak. Play-off hockey i Visby. Ett bra sätt att förstå sig på lokalbefolkningen. Jag har gjort en fallstudie.
Konstaterande 1: Till och med när gotlänningar är arga låter de snälla.
Konstaterande 2: Gotlänningar gillar inte fastlänningar. Philip, en klasskamrat, har kallat mig socitetsunge som aldig haft ett arbete i hela sitt liv (detta baserades på att jag inte visste vad Alfa-kassan var) och att vi förstör hans sommar för att vi åker hit (Vi - är egentligen stockholmare och alla fastlänningar går typ under stockholmare) och så vidare.
Konstaterande 3: Språket Gotländska. Upp och teja (tror det va så) betyder upp på tårna. Detta skriker de under en hockeymatch. Jag kan fatta att man säger något sådan under en fotbollsmatch, men på hockey? Det har skridskor. Döööh. Nåja full fart framåt, håll tätt bakåt fattade jag ju i alla fall. Dessvärre förlorade Visby med 1 minut kvar. Dock var domarn full. Det var inte jag. Så i min ensamhet köpte jag en påse chips och kollar nu på en dålig film. Kommer kanske inte komma med på MTV:s bästa sändningstid då Fabulous life of sänds, men ändå. Jag kommer ju i alla fall vara redo för att studera i morgon.
Buona Notte.
Konstaterande 1: Till och med när gotlänningar är arga låter de snälla.
Konstaterande 2: Gotlänningar gillar inte fastlänningar. Philip, en klasskamrat, har kallat mig socitetsunge som aldig haft ett arbete i hela sitt liv (detta baserades på att jag inte visste vad Alfa-kassan var) och att vi förstör hans sommar för att vi åker hit (Vi - är egentligen stockholmare och alla fastlänningar går typ under stockholmare) och så vidare.
Konstaterande 3: Språket Gotländska. Upp och teja (tror det va så) betyder upp på tårna. Detta skriker de under en hockeymatch. Jag kan fatta att man säger något sådan under en fotbollsmatch, men på hockey? Det har skridskor. Döööh. Nåja full fart framåt, håll tätt bakåt fattade jag ju i alla fall. Dessvärre förlorade Visby med 1 minut kvar. Dock var domarn full. Det var inte jag. Så i min ensamhet köpte jag en påse chips och kollar nu på en dålig film. Kommer kanske inte komma med på MTV:s bästa sändningstid då Fabulous life of sänds, men ändå. Jag kommer ju i alla fall vara redo för att studera i morgon.
Buona Notte.
Mia is not the Monster
Vädret har varit surt på grund av regnet. Men jag har varit glad som solen. Jag skippade rektorns lilla tillställning i skolan med målet: här ska pluggas. Dock kom ett och annat ivägen. Vi skulle kunna kalla detta ett och annat för min telefon och kanske telefonens kompis soffan. Men jag är ändå glad över min dag. Jag är mest glad över ett samtal från Mia, stackars stockholmaren, som gått och blitt galen. No specifics, men tjejen har bara ett fokus just nu. Det är inte Stockholm Maraton, som man hade trott, det är sprit. Jag föredrar det lite senare fokusvalet. När Mia är galen, då är hon galen, och jag slår vad om att vi har ett monstergarv runt hörnet. Jag hoppas verkligen att jag kommer att närvara när det väl kommer, för jag har saknat det sedan 2004 och jag kan lova att det är bättre än Oscars-galan för alla mediakåta skådespelare. Nu ska jag glo på Cops och sedan ska jag laga hamburgare. Boot-camp Gotland får vänta till någon annan gång. Jag måste skaffa bra med underhudsfett ifall att en ny istid kommer.
It is not raining men, but it is raining
Jag är i valet och kvalet. Rektorn ska föreläsa för oss idag, men det regnar ute. Det är en stor anledning till att jag inte borde gå till skolan. Sedan är det ju också så att jag har massor att plugga här hemma och det vore skönt att beta av lite. Det ligger en bok framför mig på 400 sidor som bara skriker efter att bli läst. Not so kul, men det måste ju göras. Så jag gört nog.
Har fått svar från chefredaktören på skotidningen, hon var mycket ärlig om att den sög, vilket jag ser som positivt. Undra bara hur jag ska få henne kickad när hon tog över i Januari. Kanske att jag får vänta till hösten, men ändå. Jag tror jag håller på att bli maktgalen.
Fanny, min älskade vän, känner verkligen mig. Hon skrev några rader på facebook och skröt om sin stundande resa till Amsterdam. Dock frågade hon om hon skulle köpa med lite maja hem till mig för att jag ska lugna mig i pluggstressen. Hon kanske inte känner mig så bra ändå. Hon borde veta att jag gärna tar emot kläder, men knarket kan pundarna behålla för sig själva. Därför gav jag henne lite riktlinjer om vad som mer skulle vara passande presenter. Hoppas hon fattade.
Den galna göteborgaren sa något bra igår som jag glömde nämna (Det händer ju inte alltid at Jossan kläcker roliga saker). Men jag pratade om att jag ska ta över Cuba och bedriva min dikatur och då sa hon att hon gärna skulle bo i min diktatur för att jag skulle göra mig av med alla idioter. Smickrande, för hon är ju den första som då påstår att jag inte är en idiot, eftersom att jag kommer stanna i min egen diktatur. Det är kärlek det.
Har fått svar från chefredaktören på skotidningen, hon var mycket ärlig om att den sög, vilket jag ser som positivt. Undra bara hur jag ska få henne kickad när hon tog över i Januari. Kanske att jag får vänta till hösten, men ändå. Jag tror jag håller på att bli maktgalen.
Fanny, min älskade vän, känner verkligen mig. Hon skrev några rader på facebook och skröt om sin stundande resa till Amsterdam. Dock frågade hon om hon skulle köpa med lite maja hem till mig för att jag ska lugna mig i pluggstressen. Hon kanske inte känner mig så bra ändå. Hon borde veta att jag gärna tar emot kläder, men knarket kan pundarna behålla för sig själva. Därför gav jag henne lite riktlinjer om vad som mer skulle vara passande presenter. Hoppas hon fattade.
Den galna göteborgaren sa något bra igår som jag glömde nämna (Det händer ju inte alltid at Jossan kläcker roliga saker). Men jag pratade om att jag ska ta över Cuba och bedriva min dikatur och då sa hon att hon gärna skulle bo i min diktatur för att jag skulle göra mig av med alla idioter. Smickrande, för hon är ju den första som då påstår att jag inte är en idiot, eftersom att jag kommer stanna i min egen diktatur. Det är kärlek det.
Göteborgare & ödet
Oj oj oj. Onsdag. Händelselös dag. Ett besök i skolan är väl allt jag gjort. Åt lunch på Koggen, något som Jossan trodde kanske skulle vara McDonalds och att Gotlänningar kallar McDonalds för just Koggen i stället för typ Donkan. Stackars Göteborgare, så långt hemifrån och så missförstådd. Hon studerar till och med på en linje som talar om kulturella skillnader, men Jossan på Gotland - snacka om kulturkrock. Tjejen är verkligen ute och cyklar. Men vad hade man trott om en tjej som använder kötthuvud mer frekvent än va andra säger hej. Jag giller henne ändå, av någon märklig anledning. Who is the kötthuvud egentligen?
Daten med Zlatan igår var ju mindre lyckad. Han sög verkligen. Men jag hade en trevlig kväll med rödvin och Jossan som sällskap. De andra som skulle bidra till gott sällskap, det vill säga John och Adde, kom till andra halvlek. Men vi tjejer löste världsproblem så det va bra att de var sena. Efter fotbollen vandrade jag hemåt, själv som vanligt, eftersom INGEN bort åt mitt håll. Dock lyckade jag ändå, en tisdagskväll i Visby, få ragg. Jag blev stannad av en man, hyfsad till utseendet och runt 30-35, som ville dricka öl någonstans. Efter några förslag gick jag vidare och pratade som vanligt med min kära pojkvän John i telefonen. Då ropar den främmande mannen från andra sidan: -Du ska inte med då? och ger mig en liten blinkning. Ehhh, nej sa jag och traskade vidare mot mördartrapporna vid domkyrkan. Detta är alltså det som händer mig i Visby i killväg. Antingen är de ensamma på en tisdagkväll eller så blir man uppraggad runt halv tre på stora torget och synad av en kille som slickar sig runt munnen och berättar hur snygg man är och bjuder med en till husbilen. Detta har hänt mig, det är ju hemskt. Samma kväll som husbilskillen kom en kille fram till mig på krogen och la handen på min mage och sa grattis. Till vad? - Graviditeten. Kul raggningsreplik. INTE. Som tur är har jag en underbar kille så jag slipper söka fältet bland dessa idioter. Men ändå, på samma kväll är man trailortrash och gravid. Mitt öde.
Daten med Zlatan igår var ju mindre lyckad. Han sög verkligen. Men jag hade en trevlig kväll med rödvin och Jossan som sällskap. De andra som skulle bidra till gott sällskap, det vill säga John och Adde, kom till andra halvlek. Men vi tjejer löste världsproblem så det va bra att de var sena. Efter fotbollen vandrade jag hemåt, själv som vanligt, eftersom INGEN bort åt mitt håll. Dock lyckade jag ändå, en tisdagskväll i Visby, få ragg. Jag blev stannad av en man, hyfsad till utseendet och runt 30-35, som ville dricka öl någonstans. Efter några förslag gick jag vidare och pratade som vanligt med min kära pojkvän John i telefonen. Då ropar den främmande mannen från andra sidan: -Du ska inte med då? och ger mig en liten blinkning. Ehhh, nej sa jag och traskade vidare mot mördartrapporna vid domkyrkan. Detta är alltså det som händer mig i Visby i killväg. Antingen är de ensamma på en tisdagkväll eller så blir man uppraggad runt halv tre på stora torget och synad av en kille som slickar sig runt munnen och berättar hur snygg man är och bjuder med en till husbilen. Detta har hänt mig, det är ju hemskt. Samma kväll som husbilskillen kom en kille fram till mig på krogen och la handen på min mage och sa grattis. Till vad? - Graviditeten. Kul raggningsreplik. INTE. Som tur är har jag en underbar kille så jag slipper söka fältet bland dessa idioter. Men ändå, på samma kväll är man trailortrash och gravid. Mitt öde.
Rökning vs Shopping
Åhh, det är så mycket jag vill göra just nu. Kände att min blogg behövde en makeover, men jag måste ju fortfarande hålla mig till rosa. Det blir därför så begränsat i urvalsprocessen, det finns liksom bara två stilmallar som är rosa. Denna och min förra. Jag efterlyser därför någon i min närhet som kan designa en schysst blogg åt mig, som är lite mer personlig. Please, hjälp en stackars korkad, inkompetent tjej.
Jag sitter hemma i min lilla koja och pluggar. Läser böcker och snackar skit, det vill säga det vanliga för en individuell uppsats. Jag hatar dock när man begränsas av ett visst antal ord. Då kan man ju inte sväva ut så enormt. Hittade dock ett litet klipp i en bok här som jag tror många känner igen sig i. Det handlar om rökning, men kan nog adapteras till socker, kläder, skor, sprit - ja you name it. Mycket av det som finns i mitt liv passar i alla fall in.
Det finns personer som röker, trots att de är väl medvetna om att det är farligt. De röker inte heller av kärlek eller omtanke om andra. Tvärtom röker de fast de vet att det irriterar, kanske till och med skadar andra. En del säger att de ska sluta röka, men de fortsätter i alla fall. De säger att de ska sluta efter nyår. Några slutar verkligen men gör undantag för möhippor och nyårsfester. Några gör undantag när de känner sig dystra. Vissa gör så många undantag att de tycker det är lika bra att börja röka igen.
Jag har gjort min egen tolkning av denna text. Som en liten konversation med min pappa. Den handlar om shopping, någonting som jag älskar och som han hatar att jag gör.
Det finns personer som som shoppar för mycket, trots att de är väl medvetna om att det kommer bli hål i plånboken. De shoppar inte heller av kärlek eller omtanke om andra. Tvärtom shoppar de fast de vet att det irriterar, kanske till och med skadar andra (det vill säga sin pappa, den stora ekonomen). En del säger att de ska sluta shoppa, men de fortsätter i alla fall. De säger att de ska sluta när de börjar plugga. Några slutar verkligen men gör undantag för fester och årstider med trender. Några gör undantag när de känner sig dystra.(Jag är ofta dyster) Vissa gör så många undantag att de tycker det är lika bra att börja shoppa igen. På heltid.
Ni kan ju avgöra själva vilken tolkning ni gillar bäst. Jag gillar min, för den har ju ett budskap som är viktigt. Om jag inte shoppar bör jag genomgå avvänjning. Dock kan man inte äta tuggummin i stället för att shoppa och bamse plåster funkar ju inte heller. Därför är mitt beroende svårt att kontrollera. Så så länge Pappa Ulf inte har en lösning, måste jag nog shoppa.
Jag sitter hemma i min lilla koja och pluggar. Läser böcker och snackar skit, det vill säga det vanliga för en individuell uppsats. Jag hatar dock när man begränsas av ett visst antal ord. Då kan man ju inte sväva ut så enormt. Hittade dock ett litet klipp i en bok här som jag tror många känner igen sig i. Det handlar om rökning, men kan nog adapteras till socker, kläder, skor, sprit - ja you name it. Mycket av det som finns i mitt liv passar i alla fall in.
Det finns personer som röker, trots att de är väl medvetna om att det är farligt. De röker inte heller av kärlek eller omtanke om andra. Tvärtom röker de fast de vet att det irriterar, kanske till och med skadar andra. En del säger att de ska sluta röka, men de fortsätter i alla fall. De säger att de ska sluta efter nyår. Några slutar verkligen men gör undantag för möhippor och nyårsfester. Några gör undantag när de känner sig dystra. Vissa gör så många undantag att de tycker det är lika bra att börja röka igen.
Jag har gjort min egen tolkning av denna text. Som en liten konversation med min pappa. Den handlar om shopping, någonting som jag älskar och som han hatar att jag gör.
Det finns personer som som shoppar för mycket, trots att de är väl medvetna om att det kommer bli hål i plånboken. De shoppar inte heller av kärlek eller omtanke om andra. Tvärtom shoppar de fast de vet att det irriterar, kanske till och med skadar andra (det vill säga sin pappa, den stora ekonomen). En del säger att de ska sluta shoppa, men de fortsätter i alla fall. De säger att de ska sluta när de börjar plugga. Några slutar verkligen men gör undantag för fester och årstider med trender. Några gör undantag när de känner sig dystra.(Jag är ofta dyster) Vissa gör så många undantag att de tycker det är lika bra att börja shoppa igen. På heltid.
Ni kan ju avgöra själva vilken tolkning ni gillar bäst. Jag gillar min, för den har ju ett budskap som är viktigt. Om jag inte shoppar bör jag genomgå avvänjning. Dock kan man inte äta tuggummin i stället för att shoppa och bamse plåster funkar ju inte heller. Därför är mitt beroende svårt att kontrollera. Så så länge Pappa Ulf inte har en lösning, måste jag nog shoppa.
En rolig vardag, min vardag!
En snabbis innan Cops. Jag hinner. Jag blogga alltså. - Vad tänkte ni andra äckel på? - Usch - Efter telefonsmatal från Madde och David - ja telefonen fungerar igen, thank god - tänkte jag liva upp min egen och andras vardag. Hah, det är ju så kul att jag sitter här i min lilla trea i Visby och garvar för mig själv. Som många av mina läsare vet - Ja nu är ni många för jag hade en formtopp igår med 30 besökare, det är ju lika många som faktiskt bryr sig om Britney och hon är ju typ känd - jobbar Madde på Scania. Nu när hon inte längre åker tåg - hon möttes av ett i-landsproblem och missade tåget en dag och bestämde sig då för att leasa bilen av pappa - ringer hon inte lika ofta, hon behöver liksom inte utnyttja mitt eminenta sällskap genom luren längre, men jag ägnades lite tid idag. Hon började med att sno min bästa öppningsfras -Hej favoritsyster. Rippoff. Kontentan av detta är att jag konstaderade att hon kör runt i en totalkrockad bil, en grön mercedes med pizzapanel, i Södetälje. Det är bara en tidsfråga innan den lokala maffian tar henne och rekryterar henne till bokföringsfiffel - som om de bokför, men hon kanske kan jobba med intern prissättning, jag menar deras kompispriskultur är ju oslagbar - eller att polisen stannar henne eftersom bilen uppenbarligen är snodd av någon lokal blatte. (Får man säga så?) Det ska noteras här i mitt uttalande att jag inte alls har något emot invandrare och att jag tidigare aktivt arbetade för att rekrytera dessa in i samhället. Fråga Sandra och Madde, de vet. Hihi.
Nåja, detta leder till dagens asgarv, sänt som från ovan av David. Hans lilla album på Facebook gjorde min dag. Madde som Modell, något jag verkligen vill berätta om. Vi skulle kunna kalla detta the other side of fashion.
Två helt skilda sidor av min syster, som jag känner båda två. 
Nu till David - killen som älskas av alla mammor, särskilt min - och vad han kan få oss stackars oskyldiga barn att göra. Jag kan bara berätta att han triggat Madde till att göra saker som vi väluppfostrade barn inte gör. För att skydda källan kan jag inte ange händelsen. Så till alla mammor där ute: Gå inte på allt!
Sist men inte minst: Fanny min älskade vän. Helt ovetande om sin omvärld på nyårsafton, aftonen då hon klarade tolvslaget men inte så mycket mer, dansade hon vacker i vår matsla hemma i huset. Inte så graciöst kanske, men ack så roligt. Tänk er detta i 6 månader i Rom. Det var min vardag. En underbar vardag.
Bittra Berits framfart
Bittra Berit här. Ja, alltså pensionären inom mig. Idag har varit kritikens dag gentemot Gotlands Högskola, men faktiskt inte Gotland som ö. Kors i taket. Allt började med att jag släpade benen efter mig till Biblioteket efter morgonens "upp med tuppen seminarium". Det började nio. Det betyder en starttid på 07.40. Sjukt. Hursomhaver, jag traskade in i bibblan och möttes av ett oväsen. Jag letade på hela övervåningen efter en tyst sektion. Fanns ingen. Letade på hela nedervåningen, där fanns verkligen ingen. Almedalsbiblioteket är nämligen den lokala lekhagen för småbarn. Inga vuxna har koll på dem. De skriker, bråkar, springer runt. Det är ju sjukt. Vart är världen påväg när bibliotek inte är tysta längre. Bittra Berit surade ur och gick till kafeterian där det var lugnare. Återigen, det är ju sjuk.
Sedan började vi prata om diplomering här nere. Med inspiration av Maddes i helgen kände jag att detta är intressant. (Det skall observeras att hennes kläder fick komplimanger, jag stod för utstyrseln i fredags och coachade den hon hade på lördagen). Men på ön, här har vi typ ingen. Vi samlas och hurrar utanför något jävla hus har jag hör. Bitta Berit tänker ta tag i saken när det närmar sig. Jag utlovar fest.
Ett lång funderan över att aktivera mig inom skolan gjorde att jag idag tog tag i saken. Jag letade fram chefredaktörens rum och mailadress för skoltidningen. Denna tidning söker: redaktörer, annonsansvarig, fotografer och distributionsansvarig. Ja, en tidning alltså. Jag tänkte ge dem en chans, eftersom jag faktiskt gillar att skriva, och om jag gillar det ska jag bli chef. Detta är min masterplan. Det börjar nämligen bli dags för mig att vara en chef, inte en ledare. Leadren låter andra delta, chefen styr. Chef it is.
Tack Tobias Thalen för ditt starka stöd för min Mac-propaganda. Allt stöd jag kan få kommer kanske att påverka själva handlingsprocessen och den kan därmed ta mindre än ett år. Tänk om vi kommer till skott under 2008 med ett Mac inköp. Hallelulja.
Sedan började vi prata om diplomering här nere. Med inspiration av Maddes i helgen kände jag att detta är intressant. (Det skall observeras att hennes kläder fick komplimanger, jag stod för utstyrseln i fredags och coachade den hon hade på lördagen). Men på ön, här har vi typ ingen. Vi samlas och hurrar utanför något jävla hus har jag hör. Bitta Berit tänker ta tag i saken när det närmar sig. Jag utlovar fest.
Ett lång funderan över att aktivera mig inom skolan gjorde att jag idag tog tag i saken. Jag letade fram chefredaktörens rum och mailadress för skoltidningen. Denna tidning söker: redaktörer, annonsansvarig, fotografer och distributionsansvarig. Ja, en tidning alltså. Jag tänkte ge dem en chans, eftersom jag faktiskt gillar att skriva, och om jag gillar det ska jag bli chef. Detta är min masterplan. Det börjar nämligen bli dags för mig att vara en chef, inte en ledare. Leadren låter andra delta, chefen styr. Chef it is.
Dagens notis
Tack Tobias Thalen för ditt starka stöd för min Mac-propaganda. Allt stöd jag kan få kommer kanske att påverka själva handlingsprocessen och den kan därmed ta mindre än ett år. Tänk om vi kommer till skott under 2008 med ett Mac inköp. Hallelulja.
Tredje gången gillt
Tredje inlägget idag. Korta notiser.
- Jag är den sämsta dottern i världen. Småpratade med mamma över telefonen idag. Hon berättade att hon fyllde år i fredags. Min heldag i Visby bidrog till att jag försummade min mamma. Shame on me.
- Jag kan berätta om familjen Gustafssons bilproblem. Madde fick DOK:ens (Vår gröna Mercedes) dörrar totalt inkrockade under hennes diplomeringshelg i Linköping. Det stressade samhället genererade detta. Killen som orsakade detta glömde något i lägenheten, sprang upp för att hämta denna grej, glömde lägga i handbromsen och bilden stod i en nedförsbacke. You do the math. Men bilen är inte vacker.
Vidare.Pappa lyckades på vägen ner till Linköping att bli stoppad av farbror polisen. Aja baja sa de och lämnade en fortkörningsbot som var värd mer än vad som återstår av mitt studiebidrag när jag betalat räkningarna. Det kan ju han tänka på när han kör för fort. - Pappa har även pratat med IT-snubben på jobbet. Han kan inte i sin vildaste fantasi förstå varför jag ska ha en Mac. Jag satte hårt mot hårt och uppgav en referens från För-sidan. Mot-sidan insåg att det är en evighetsmaskin han går emot, lite som Stallone vs Dolph Lundgren i Rocky, och han ska nu söka igenom nätet för prisförslag. Men det är en lång väg tills vi är där.
- Min 17-åriga söndags förälskelse verkar ha sänt sitt sista avsnitt för säsongen idag. Detta förändrar hela min vardag på Guds vilodag. Söndagar kommer aldrig bli sig lika.
- Hemtelefonen fungerar numera. Spisen också tror jag. Lunchen fick bli Tacos utan köttfärs. Snacka om misär. Tur att jag hade godis kvar från gårdagen som kompenserade det hela. Att bero på telefonen är jag säker på att idag var dagen då H&M ringde och skulle erbjuda mig jobbet som Italienansvarig. Just denna dag då ingenting fungerade. Jag får ringa tillbaka i morgon.
Panik
Adios, for now.
I Ingenmansland pajar tekniken
Att vara ö-bo är annorlunda. Vår länk till omvärlden är flyg, båtar, datorer och telefoner. Idag har jag inget behov av en båt eller ett flyg. Datorn fungerar. Men telefonen jobbar inte med mig. Varken den fasta linjen eller mobilen. Detta måste vara domedagen. En länk till omvärlden som barbariskt bara tas ifrån mig. Jag vet inte hur jag ska kunna kämpa mig igenom denna "day of horror". Det går ju inte ens att ringa och skälla på någon för att det inte fungerar. Dessa ändlösa motångar.
Nu för att kriftisera det svenska folket. Herregud, vad tänker ni med? Efter att ha kollat på Andra Chansen, där Nordman blev finalist, känner jag lite av avsky för att folk får delta i programet. Jag säger som de äldre, det var bättre förr. När kunniga människor bestämde. Nu röstas man vidare för att man är snygg eller har varit med i Idol. Eller för att man är alla 40-talisters idol. Ja, jag pratar förstås om Herr Crister Sjögren. Som tur var kunde jag kolla på en chick-flick efter detta spektakel, vilket kompenserade hela händelsen.
Dagens mål är att kolla på så mycket skräptv som möjligt samt att städa. Denna lägenhet, min egen lilla sanitära olägenhet, skall få sig en makeover. Diskbärget kommer att betas av etappvis. Lite som Giro D'Italia. Sedan kommer vi till spänningens moment. Kommer min ICA dammsugare att återigen spräcka proppskåpet eller ska vi få lite renhet? Spänningen är olidlig.
Nu för att kriftisera det svenska folket. Herregud, vad tänker ni med? Efter att ha kollat på Andra Chansen, där Nordman blev finalist, känner jag lite av avsky för att folk får delta i programet. Jag säger som de äldre, det var bättre förr. När kunniga människor bestämde. Nu röstas man vidare för att man är snygg eller har varit med i Idol. Eller för att man är alla 40-talisters idol. Ja, jag pratar förstås om Herr Crister Sjögren. Som tur var kunde jag kolla på en chick-flick efter detta spektakel, vilket kompenserade hela händelsen.
Dagens mål är att kolla på så mycket skräptv som möjligt samt att städa. Denna lägenhet, min egen lilla sanitära olägenhet, skall få sig en makeover. Diskbärget kommer att betas av etappvis. Lite som Giro D'Italia. Sedan kommer vi till spänningens moment. Kommer min ICA dammsugare att återigen spräcka proppskåpet eller ska vi få lite renhet? Spänningen är olidlig.
Arrividerci.
Missförstådd lokalkändis
The moment of truth. Jag trodde faktiskt att första gången jag omnämndes i lokalpressen skulle det vara för något positivt jag utfört. Inte vet jag, veckans babe eller nåt. Kanske inte så troligt men ändå. David bestämde sig för att lysa upp min fredag med ett mms. Som tur var hade jag fått en förvarning om vad som skulle komma. David, min inte så kära vän, hade fotat en artikel i Frotté där mitt och Johns förhållande tydligen uppdagats.
Nog för att livet kan vara orättvist ibland, men detta är droppen. Jag funderar på att ringa Frotté och prata om ärekränkning. Må hända att detta faktiskt speglar en del av vårt förhållande. Men ändå. Det var ju min hemlighet att jag är lite dominat. Not any more.
Moving on. Fredagen var fantastisk. Den blev som planerat. Vin efter skolan, och just skolan var faktiskt helt okej. Läraren, en man med rullator, hade verkligen humor. Annars är ju inte juridik på fredageseftermiddagar någon dröm. Vidare, ett besök på Hamnplan med Lillis och Gustav för att senare dra vidare till Wallers. Sedan kom bion. Jag och Gustav är efter denna osams. Han sa att filmen var helt okej. Med en lite småberusad Carro i biosalongen kollade jag och Yasmin på en gråskalefilm. Det enda som färgades var blod. Sweeney Todd var ett sömnpiller som deprimerade mig för stunden. Efter denna två timmar långa film traskade vi vidare till Rindi. Efter det besöket vet jag hur marsmänniskorna kommer känna sig på jorden. Alla stannade liksom upp när vi klev in. Vi kanske inte är de populäraste tjejerna på denna bittra kår. Men med Jacob som höll låda hela kvällen blev den ändå en succé. Dock kommer jag nog inte göra Rindibesöken till någon vana. Åter tillbaka på Hamnplan insåg jag att det vore kul att vara 18 igen. Fredagar är ändå deras dag.
Jag citerar:
Vi har också hört att den tidigare macho-killen John Wöyer har gått och blivit toffelhjälte. Någon har uppmärksammat att John blev hunsad till att bära flickvännens kasse. Ja ja...händer den bästa.
Vi har också hört att den tidigare macho-killen John Wöyer har gått och blivit toffelhjälte. Någon har uppmärksammat att John blev hunsad till att bära flickvännens kasse. Ja ja...händer den bästa.
Nog för att livet kan vara orättvist ibland, men detta är droppen. Jag funderar på att ringa Frotté och prata om ärekränkning. Må hända att detta faktiskt speglar en del av vårt förhållande. Men ändå. Det var ju min hemlighet att jag är lite dominat. Not any more.
Moving on. Fredagen var fantastisk. Den blev som planerat. Vin efter skolan, och just skolan var faktiskt helt okej. Läraren, en man med rullator, hade verkligen humor. Annars är ju inte juridik på fredageseftermiddagar någon dröm. Vidare, ett besök på Hamnplan med Lillis och Gustav för att senare dra vidare till Wallers. Sedan kom bion. Jag och Gustav är efter denna osams. Han sa att filmen var helt okej. Med en lite småberusad Carro i biosalongen kollade jag och Yasmin på en gråskalefilm. Det enda som färgades var blod. Sweeney Todd var ett sömnpiller som deprimerade mig för stunden. Efter denna två timmar långa film traskade vi vidare till Rindi. Efter det besöket vet jag hur marsmänniskorna kommer känna sig på jorden. Alla stannade liksom upp när vi klev in. Vi kanske inte är de populäraste tjejerna på denna bittra kår. Men med Jacob som höll låda hela kvällen blev den ändå en succé. Dock kommer jag nog inte göra Rindibesöken till någon vana. Åter tillbaka på Hamnplan insåg jag att det vore kul att vara 18 igen. Fredagar är ändå deras dag.
Dagens målsättning
Att göra absolut ingenting.
Att göra absolut ingenting.
En fredag med en plan
Åhh, en vacker dag i Visby. Dagens mål är lunch med fiskpinnar, sedan juridisk översiktskurs till 16.30. När man ändå är i skolan är det väldigt nära till Hamnplans after work, där vinet kostar 29 kronor. Det är absolut atmosfären jag är ute efter dock, inte vinet. Jag lovar. Inte. Sedan ska jag faktiskt gå på bio. Jag och Yasmin försökte ragga lite sällskap igår till vår bio kväll, men vi blir själva. Det gör ingenting, mer popcorn till mig! Och jag lovar er, om jag flyttar till America någon gång kommer jag inte delta i någon korvätar-tävling utan en popcornätartävling. Och jag kommer rocka. Jag tänker främst ha David och Madde som mina referenser för att få delta i tävlingen. Sanningen är den att jag äter popcorn på det mest ograsiösa, okvinnliga sättet som finns. Men jag är stolt. Och skulle jag, mot alla odds, inte vinna tänker jag ändå försöka komma med i Guiness rekordbok i kexchokladätning. En annan dold talang jag har. Efter bion, om vi orkar, ska vi faktiskt gå till Rindi. För er som följt bloggen vet ju att senast jag var på Rindi drogade ju Calle och David mig. Men jag ska ge dem en ny chans. Eller så håller jag mig borta från dem. Kanske att jag kan slänga ner något i deras glas. Det är ingen dum idé. Så nu har jag babblat färdigt om min fredagskväll.
Dagens skryt & tack
- Vi börjar med skrytet. Av någon anledning så har jag blivit lite blygsam och vill egentligen inte skryta, så jag föredrar att kalla detta skryt för delande av lycka. Marknadsföringstentan kom igår. Jag var sjukt nervös. Jag blev sjukt glad. Jag fick mitt VG, och som grädden på moset, var jag bäst. Stoltheten ligger nu i att jag inte längre enbart läser med mina klasskamrater utan en annan klass plus fristående elever också. Detta är lycka för mig. Sen måste jag ju ge Yasmin ett stort tack som ger mig så mycket beröm. Du är en bra vän.
- Tack Susanne, Tack Madde. Att ni säger att jag inte är bitter glädjer mig. För en stund kände jag mig lika misunderstood som Britney. Hon är ju dock inte missförstådd utan bara ett psyco. Vad gör det mig?
Ett citat kan ju vara uppiggande på fedagen:
Do what you have got to do so you can do what you want to do.
-Denzel Washington
Do what you have got to do so you can do what you want to do.
-Denzel Washington
Är jag så bitter?
Dagen i Visby började med regn. Nu är solen på väg ner så dagen blev betydligt bättre. Efter en lång förmiddag i skolan gick jag hem och tog en tupplur. Det var uppvärmningen för en liten sammankomst på Surfers ikväll. Det ser jag fram emot. Jag är även nöjd med att jag för en gångs skull kan slita mig från tv:n.
Tänkte att jag skulle plita ner några rader om de senaste dagarnas respons på min blogg. Tydligen så framstår jag som bitter. Jag försöker se det som att jag är en realist med självironi. Men min introspektion kanske är bristfällig. Visst kanske bloggen inte är något lyckopiller, men man får ju ta den för vad den är, och för vad jag är. Och om man skulle kalla mig bitter i dagsläget så skulle man ha kännt mig för ett och ett halvt år sedan. Då var jag bitter. Nu tycker jag mest om att skriva ner några destruktiva rader med glimten i ögat. Men jag får väl leva med att uppfattningen av bloggen är subjektiv. Jag är i alla fall glad varje gång jag skriver i den. Kanske att man måste känna mig för att uppfatta denna skrift rätt. Aja, nog tjatat om detta.
Jag är beroende igen. Jag försöker verkligen att hålla mig till min drog enbart under skoltid. Men jag vet inte hur det kommer att gå. Det är nämligen så att jag är en recovering user. Ja, av Elisabeth Ardens läppglans på stift alltså. Herregud, denna gåva till kvinnan är så farlig. Tidigare i mitt liv var jag besatt och använde denna uppfinning maniskt, där jag fanns fanns stiftet. Nu är jag tillbaka. Jag känner redan torrheten på läpparna (det som de ska motverka), men jag kan inte sluta. Så jag kan väl bara säga: - Hej, jag heter Caroline och jag är missbrukare.
Tänkte att jag skulle plita ner några rader om de senaste dagarnas respons på min blogg. Tydligen så framstår jag som bitter. Jag försöker se det som att jag är en realist med självironi. Men min introspektion kanske är bristfällig. Visst kanske bloggen inte är något lyckopiller, men man får ju ta den för vad den är, och för vad jag är. Och om man skulle kalla mig bitter i dagsläget så skulle man ha kännt mig för ett och ett halvt år sedan. Då var jag bitter. Nu tycker jag mest om att skriva ner några destruktiva rader med glimten i ögat. Men jag får väl leva med att uppfattningen av bloggen är subjektiv. Jag är i alla fall glad varje gång jag skriver i den. Kanske att man måste känna mig för att uppfatta denna skrift rätt. Aja, nog tjatat om detta.
Dagens insikt
Jag är beroende igen. Jag försöker verkligen att hålla mig till min drog enbart under skoltid. Men jag vet inte hur det kommer att gå. Det är nämligen så att jag är en recovering user. Ja, av Elisabeth Ardens läppglans på stift alltså. Herregud, denna gåva till kvinnan är så farlig. Tidigare i mitt liv var jag besatt och använde denna uppfinning maniskt, där jag fanns fanns stiftet. Nu är jag tillbaka. Jag känner redan torrheten på läpparna (det som de ska motverka), men jag kan inte sluta. Så jag kan väl bara säga: - Hej, jag heter Caroline och jag är missbrukare.
Dagens svammel
Äntligen inne. Ja på bloggen alltså. Min snabba dator ville inte jobba med mig idag. Men jag väntade, utan att vara otålig. Pappa skulle varit stolt. Efter en relativt produktiv pluggdag känner jag mig ganska stolt. Jag har uträttat det jag skulle. Jag har dessutom tillagat en magnifik lasagne som fick utgöra lunchfödan. Det kunde jag ju lyxa till det med efter storshoppingen igår. Ja matshoppingen alltså. Som tidigare nämnt, mat är dyrt. Tur att vi studenter har en stor slant att spendera. Jag har räknat ut att det tar ungefär 15 år för en CSN studerande att bli miljonär, och då måste man betala tillbaka allt. Det är därför jag spontant kan vakna vissa morgnar och bara känna att jag måste köpa en triss-lott för plötsligt kommer det hända mig. Jag och Sandra hade den känslan en gång och köpte megalotter. De kostade 250 kronor styck. Vi köpte två. Över en kopp kaffe på Coffehouse hade vi spenderat 500 kronor på några sekunder. Det var dock på den tiden när man kunde slösa, för att man jobbade. Nu är det nya tider.
Ikväll ser jag fram emot en spännande match mellan Real Madrid och Roma. Känns som en lätt match. Vi har ju Totti, kungen av Rom. Nåja, vi kan ju hoppas. Ska även slå till med en trevlig middag ikväll, tacos, med sällskap av Calle. Det var ju en skräll. Ja både sällskapet och Tacosen. Sällskapet i alla fall, då jag oftast lever som en erimit. Men jag är mycket glad över detta. Synd bara att man måste hota folk för att de ska bli medgörliga. Jag vägrade lämna in en uppgift åt Calle när han var i New York om han inte lovade att han skulle se på fotboll med mig. Jag är ju verkligen en riktig kompis. Men jag har lärt mig att vänskap handlar om givande och tagande. Jag gillar att ta så jag skaffar ofta vänner som gillar att ge. Det är därför min pappa inte är min kompis, han gillar också att ta. Men nu när jag tänker på det så är han ganska givmild emellanåt. Han är dock en givare vad gäller tjat. Det ska ni veta. Men jag älsar honom. Kanske delvis just av den ironiska anledningen.
Ikväll ser jag fram emot en spännande match mellan Real Madrid och Roma. Känns som en lätt match. Vi har ju Totti, kungen av Rom. Nåja, vi kan ju hoppas. Ska även slå till med en trevlig middag ikväll, tacos, med sällskap av Calle. Det var ju en skräll. Ja både sällskapet och Tacosen. Sällskapet i alla fall, då jag oftast lever som en erimit. Men jag är mycket glad över detta. Synd bara att man måste hota folk för att de ska bli medgörliga. Jag vägrade lämna in en uppgift åt Calle när han var i New York om han inte lovade att han skulle se på fotboll med mig. Jag är ju verkligen en riktig kompis. Men jag har lärt mig att vänskap handlar om givande och tagande. Jag gillar att ta så jag skaffar ofta vänner som gillar att ge. Det är därför min pappa inte är min kompis, han gillar också att ta. Men nu när jag tänker på det så är han ganska givmild emellanåt. Han är dock en givare vad gäller tjat. Det ska ni veta. Men jag älsar honom. Kanske delvis just av den ironiska anledningen.
Den ofrivilliga turisten
Dagen började så bra, med kaffe och en lugn förmiddag. En kort dag i skolan och beslut om att färdas hela vägen till ICA Maxi för att shoppa. Ja, mat alltså. Tillsammans med Yasmin och Jossan begav jag mig till Mejan där vår lånebil stod. Det fanns bara ett problem. Tobbe (ljushuvudet) hade glömt att slå av strömmen - bilen var stendöd. Och vem hade någonsin trott att jag skulle hoppa ur bilen och skjuta på den för att bilen kanske skulle gå igång. Även om någon nu var dum nog att tro att jag skulle göra något sådant kan jag berätta för alla er andra - det hände inte. Så Jossan ringde till Tobbe för hjälp med spektaklet. Efter några vändor på Mejans parkering gav vi upp hoppet. Men Gud måste sett vårt kämpande och sände oss därför en förbipasserande bil, med en bilmekaniker i. Efter några tråkiga och svårförstådda gotländska skämt fick vi igång bilen. Då kom nästa grej till min kännedom. Vi var tvugna att köra runt i bilen i typ en halvtimme för att sedan kunna handla. Så skit bilen inte skulle dö igen. En vända till snäck blev första utflykten. Inte så intressant. Nästa blev en tripp till Jacobs förra bostadsområde. Lägenheten såg fin ut men hans närmsta grannar var psyket, polisen, Anonyma Alkolister och Missionskyrkan. Jag klandrar honom inte för att han flyttade. Sedan kom vi äntligen till Ica. Spektaklet tog två timmar. I say no more.
Dagens utbrott
Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Jag har blivit degragerad. Det är hemskt och förnedrande. Allt detta av - MQ:s kundklubb. Idag skickade de mig ett silverkort, ETT SILVERKORT, som de nu tror kommer få mig att handla mer. Vem tar ifrån någon ett guldkort utan förvarning? Detta kommer leda till livslång bojkott och kanske en anmälan för ärekränkning. Jag var ju tjejen med Guldkort, nu är jag tjejen med Silverkort. Tanken får mig att må illa.
I samband med Gucci & Carola
Åter tillbaka på ön, åter tillbaka till bloggandet. Jag har saknat det, bloggandet alltså. Sjukdomen som rört sig i min kropp har lämnat mig menlös och därav har få rader skrivits i bloggen. But I am back. Detta är ju optimalt då min blogg kanske är min bästa vän på ön. I alla fall den jag ägnar mest tid då jag är alldeles för lat för att besöka mina riktiga vänner som bor här i byn. Men vem är jag att klaga? Klaga kan jag göra när jag har liggsår för att jag är förslappad. Inte än alltså.
Sofis mode upplyste mig om en sak idag också. Chanel har gjort en mobil. I förra veckan lokaliserade jag själv Armanis mobil. Båda är dödligt snygga. Men jag håller fast vid det jag tidigt bestämde mig för. Jag ska ha en Gucci telefon. Kan de bara fatta att alla har designat en mobil. Det är deras tur. Jag ska ringa Gucci och snart säga att deras mobil är ute, innan den ens hann bli inne. Fattar ni? Snart blir det en bojkott.
Sjukdomen under veckan påverkade mitt besök på fastlandet lite men det va ändå mysigt. Under fredagsmiddagen hemma hos mor och far kan jag ha gjort framsteg vad gäller ett datorinköp. Ett litet i alla fall. Pappa ska nu fråga IT-chefen vilken Mac man ska ha, om man nu måste ha en. Hallelulja. Världen förändras. Detta med anledning av att världen globaliseras snabbare än vad min far acklimatiserar sig till den. När nya saker vuxit fram och haft sin storhetstid - då börjar pappa få upp ögonen. Nu kanske han kan delta till en förändrad värld. Hallelulja igen. (Jag börjar känna mig som Carola med mina Hallelulja, dock skulle jag aldrig bli kär i Runar så I'm not there yet).
I huvudet på Gustafsson
- Att befinna sig på öjn betyder fler ensamma middagar, onädlig förbrukning av Tacos, ensam i en stor säng. Mitt studentliv är verkligen tragiskt.
- I samband med att det återigen pratades om att jag inte har något körkort när jag va hemma passade jag återigen på att lyfta fram argumentet: Varför ska jag ha körkort utan bil (här kan det vara passande att nämna att jag verkligen behöver en SMART Car som morot). Detta argument återstöds även av: Körkort är till för de som inte har råd med Taxi eller inte har någon som skjutsar dem. Må hända att jag inte har råd med taxi men jag har ju mina privatchaufförer och två ben som fungerar helt okej. Detta har alltså ingeting att göra med lathet.
- Studietiden har verkligen fått mig att förstå att jag aldrig kan bli en bra chef i Sverige. Här handlar det om samverkan. Jag hatar grupparbeten, men jag gillar diktaturer. Tror att Cuba skulle behöva en ny diktator så jag ska skicka in en ansökan. Så jag slipper grupparbeten.
