Löfte om humor & firmans framsteg
Spänningen är över i mitt liv. Denna vecka har jag utfört så lite att blogg-torkan gör sig mer och mer påmind. Jag behöver nog komma ut bland folk. Morgondagens aktiviteter kan dock få mig på bättre humör och framför allt roligare tankar. Spriten ska återigen infinna sig i mitt liv.
Måste dock blogga om en ny diet som "dietist" Tobias Ericsson testat. Denna diet bygger på mycket kaffe, ändlöst spenderande av pengar på sprit och total olycka. Ni borde tänka över detta. Tobias siktar nu på size zero med egna metoder. Jag kan inte säga att jag diggar dieten men han är sjukt rolig när han berättar om sina framsteg. I övrigt så är det anmärkningsvärt att han bosatt sig på en ö som heter Gotland. Detta kan bidra till sinnestillståndet vilket verkligen är beprövat. Detta är även djurtestat och bör förvaras ofrånkomligt från barn. Det vill säga bosätt fler får där men dont bring the kids.
Jag känner att helgen kan bjuda på mer intressanta saker att blogga om.
Dagens utmattning och firma uppdatering
- Utmattningen är total. jag var tvungen att gå till hemköp och köpa mat idag. Efter detta var jag tvungen att sitta still på en stol i cirka 20 minuter för att kunna orka äta. Det där gymet kan ju vara en idé att hitta tillbaka till gymet igen. tröttheten bidrog till att jag senare inte orkade åka på bio. Det hade krävts ett kvarters promenad till för att hämta bilen. Impossibile.
- Min firmas första fajt kommer att äga rum någon gång i början av februari. McDonalds ledaren har tagit kontakt och vi kommer att träffas och göra upp. Senare i mars kommer även jag och Tobias rekrytera flera för att träffa den ökända firman The Sheep Company. Det vill säga fårösunds firma. Paura - rädsla -
Surhetens bitterhet
Jag sitter hemma hos John och är sur. Varför? Inte vet jag. Han skulle fika med sina vänner och frågade om jag ville följa med - då blev jag sur. Jag skulle duscha och glömt balsam, han hade två flaskor - jag blev sur. Vi åt frukost sent, runt halv tolv så lunchen fördröjs i och med detta - då blev jag sur. Jag är sur.
Sedan tänkte jag att jag skulle googla lite modebloggar, säkert kul .Folk gillar ju liksom second hand - och bloggar om det. Det borde förjudas att shoppa second hand. Det är ju typ som att köpa Gussi i Turkiet i stället för Gucci i Milano. Can you see a problem? Det kan jag - så jag blev sur. Äkta vara ska det vara om det så må vara masstillverkat från H&M. Ska jag ge mamma en 20 lapp för hennes gamla kläder och bli snygg och blogga om att jag handlar vintage osv. My ass - jag köper något snyggt och halvdyrt i stället.
Allt detta fick mig att tänka på min garderob. Tragiskt. Det hänger så mycket kläder där - och jag hatar typ allt. Klänning efter klänning hänger på rad, många med prislappar kvar. Till exempel en Filippa K klänning som jag specialbeställde från Stockholm utan att kolla priset. den kom och detta var väl kanske ett år sedan. Men den va sjukt snygg på modellen på hemsidan ska ni veta. Röd som den är, i ett vackert silkestyg, insåg jag i min blekhet att jag liknar en falukorv mer än en IT-människa. Ännu en anledning till min surhet.
Tror kanske ett glas vin lite senare kommer att få mig på fötter igen. Men först var jag ju tvungen att blogga, känns som att klagomuren skulle kunna få flytta in i min blogg så kan väl folk bara klaga tillsammans med mig. John är ju liksom för snäll så jag får ju skämmas när jag är så bitter. Om det inte vore för att jag va kär skulle jag byta till en bitter pojkvän.
Dagens socialfall & lathet
- Eftersom jag alltmer börjar likna ett socialfall på grund av den levnadsstil jag nu valt, har en liten del av mitt liv gått in i väggen. Socialfall ser på social tv. Jag är rasande över att OC bytts ut mot Kyle XY klockan 16.10 på femman. Socialfall var namnet
- Jag packade en liten väska igår för att smått bosätta mig hos John i några dagar. Men jag glömde min laddare. Detta gör mig surare. Den ligger brevid mig och piper, men jag tänker inte stänga av ljudet och jag tänker inte hämta laddaren på Fruängsgatan. Härifrån är det ju ett kvarter och det är jag alldeles för lat för. Ni undrade säkert varför den där röda klänningen inte passade. Nu har ni svaret. Min lathet.
En ny tanke för bloggen som jag tror att jag kommer genomföra i morgon är en lista- Carros inne & ute lista. Den kommer förmodlen mest handla om kläder men kanske också om älskade vänner och bittra fiender. Hoppas den kommer få samma genomslagskraft som Kanon & Kalkon.
Bore-out & klagomuren
Mitt händelselösa liv har nu gått in i en ny fast. Trots livstorkan har jag fått folksjukdomen utbrändhet. Dock har jag läst (det senaste) att det har gått från burned-out till bored-out. Där har vi det, jag är ju bored-out. Därför är lyckan fullkomlig efter ställd diagnos och att jag är på något slags bored-out rehab i Nyköping. Tacka gudarna för denna plats. Men till skillnad från Lindsey Lohan kommer min rehab att inehålla sprit, jag tror nämligen att detta är en del av healingprocessen. Lycka till till mig.
En händelse måste dock uppmärksammas idag. Gossip Girl sände sitt första avsnitt idag. Jag som soffpotatis gillar att ligga på det mest okvinnliga sättet man kan i soffan och bara vara, men denna serie fick mig att sitta rakryggad i soffan som något som liknade en skyltdocka. Jag har hittat en ny passion. Det är sådana program som gör mig till människan jag är idag, skadad och en ärlig i-lands människa, det vill säga en person som aldrig kommer komma i närhet av riktiga problem. De berör mig ju inte, jag mailar bara över dem till pappa eller ringer till Madde och skriker, ber om tips och förkastar sedan allt hon säger. Jag är verkligen älskvärd.
Min materialistiska sida fick sig idag även en motgång. Madde och jag skulle shoppa nya jobbkläder till henne, min syster är ju liksom from i morgon controller på Scania. Stolt som jag är måste jag dock framföra min besvikelse. Det blev ingen sopping. Det är som att ge ett barn en godispåse och säga att de inte får äta av det. Jag känner mig lurad och tom. Min Barbie-värld lever inte upp till den standard jag förväntat mig. Det kommer en reklamation inom kort.
Jag funderar nu på att bli Sveriges nya Carolina Gynning. Jag tror världen är redo. Hon ska just nu, i detta ögonblick, besöka klagomuren. Dit skulle jag vilja åka och bygga upp mitt hem. Sitta hela dagarna och bara klaga,klaga och klaga lite till. Men jag inser nu att mitt liv lever ungefär efter detta mönster. 2/3 av muren är för män och 1/3 är för kvinnor. Synd att de nu måste släppa gränserna fria, utan hjälp av Gudrun Schyman, för jag kommer nämligen klaga så mycket att det blir ohållbart att ha en gräns mellan mig och männen. Fan är det något vi kan göra ihop är det väl att klaga. Mer klagande till folket.
Dagens poliser & sexturister
- Sandra berättade om Daniels klasskamrater på Polishögskolan. Några kvinnliga aspiranter tyckte på träninge inte om att de skulle knuffas för att lära sig att brotta ner varandra. En kvinna tror ju att hon kan prata sig ur allt. Men jag har kollat på Cops och det är inte sant. Så när jag blir känd kommer jag inte rekrytera livvakter från polishögskolan och utan söka mig privat.
- Sexturisterna. Jag tror jag känner ganska många. Nästa måndag får vi sanningen, scoopet, om vad alla killar egentligen har gjort i Thailand. Poo my as, hon heter Pling och är "receptionist". Kolla kanal 5. Det här får vi inte missa. Domedagen är nära.
Skor som gör kvinnan & kvinnan som är mannen
Ibland förstår jag varför någon en gång uppfann högklackade skor. Den absoluta anledningen måste varit att en kvinna ska få känna sig kvinnlig. Så jag kan idag tacka för de beiga skorna jag tidigare nämnt och som inhandlades i fredags, En vecka efter förälskelsen.Det var inte okej, man ska slå till när man är kär. Förälskelsen håller i sig, men jag vill lova att kärlek är inte hälsosamt hela tiden. Mina fötter är garanterat berädda att hålla med. Efter två dagar i dem kan jag meddela att det blev lågskor under söndagen. Vila åt föttera - ett hälsotips.
Åter till kvinnligheten. Jag tackar skorna, för jag kom idag fram till att jag är mannen i mitt förhållande. Dödstöten blev när John insåg att han tappat kontrollen över, just det, tvkontrollen. Det enda mannen tror att han alltid kommer att ha i sin besittning. Och faktum är att till och med David får mig att ge upp, i mitt eget hem, jag lämar ifrån mig kontrollen. Men på Bagaregatan hos John är jag herre på täppan. Både bildligt och sannligsenligt menat. Därav är det tur att jag kan ta på mig mina klackskor och gå ut om kvällarna, för kvinnlighetens skull. Dock är jag i och med detta även avsevärt längre än min pojkvän, vilket dödar hans manlighet vid min kvinliga sida. Tips till John är säkerligen uppskattat, då mannen alltid vill vara man. Gärna snabbt antar jag för att han nu står i köket och lagar maten som vi ska äta och senare kommer han att diska allt som förbrukats under tillagningen.
Slutsats: inkvoteringar och jämnställdhet kan vi lägga ner i samhället och därmed även socialdemokraterna och FI (som jag dock trodde starkt på, jag menar vilken politik och med Linda Rosing som engagerad kan ju ingenting misslyckas. Detta styrker jag på egna erfarenheter då jag satt som klistrad vid tv:n varje dag hon var inne i Big-Brother huset). Jag tänker därför meddela att kvinnan har tagit över, det enda jag behövde var lite ambition och beslutsamhet. Inget kan stoppa mig nu. Men motkampanjer om att ge mannen tillbaka sin manlighet kommer att ges anledning att starta. Men tills dess är jag mannen, härskaren och även den välbetalda. Detta för att John, precis hemkommen från Thailand, ännu inte jobbar så hör och häpna CSN gör mig till höginkomstagaren i denna relation. I love it.
Dagens boktips och bedrift
- Sophie Kinsella skriver om en shopaholic, Jag tror jag läser den sista av hennes böcker nu. Förstår man Shopping förstår man verkligen Rebecca i denna bok. Hon kan precis som jag tjäna pengar på att handla kläder. Det är enkelt: köp någonting med lite rabatt så har du tjänat pengar. Köp väldigt mycket på ett ställe och ha klubbkort så får du rabatt hemskickat, då blir det ju gratis till slut. Enkelt.
En shopaholics bekännelser - Sophie Kinsella - Bedriften, Ja herre gud, Jag har ätit lunch med John och hans Mamma Karin idag. Ni undrar säkert vad som hänt. Ja det var just det som var bedriften - Lunchen -. Livrädd som jag är för att aldrig passa en mamma tog jag mig i kragen och klädde på mig mitt bästa humör. Det var dock lite vacklande innan då jag provade kläder i cirka en timme. Men jag gick dit. Hoppas bara jag håller måttet. Jag menar vem duger åt ens son när man är mamma? Min mor och far är glad över vem som helst. Så länge någon kan stå ut med mig är de dennes största fan. Mindre tid för dem att spendera med mig liksom. Så John har klarat testet med råge. Pappa skulle säkert betala en Vera Wang klänning till bröllopet bara det händer. Ledsen pappa, investera pengarna i några skit aktier, det är lika troligt att de blir välinvesterade där.
Läsarrekord & Tack
Som nummer två har jag en inre konflikt om vad som ska presenteras, men jag tror det får bli Insamlingen. Ja Madde har nu i riktig Röda Korset anda startat en insamling. De pengar som doneras kommer att gå oavkortat till min behandling. Ja den jag behöver för mina psykiska störningar. Jag tror att John kommer att donera en stor slant och kommer förmodligen därmed bli insamlingens ansikte utåt. För allt människor får stå ut med, när jag är inblandad i deras liv, måste upphöra, eller ja iaf minska. Jag kan ju liksom inte behandla bort hela min personlighet. Mamma berättade även idag att någon intagen psykpatient hade varit isolerad i 8 månader. Läkare diskuterar nu om detta är bra för behandlingen, vissa föreslår att en vecka borde vara max för isolering. Jag tror att mina närmaste hoppas på old-school metoden i mitt fall. Så donera gärna en slant!
Jag måste efter detta blogg uppehåll även ge en förklaring. Vad skulle den vara om inte Spriten. Tack för att den finns. Hur skulle annars alla vi som deltog på tillställningen under lördagsnatten kunnat stråla samman? Erica nämnde någonting idag att det är sjukt hur märkliga vi är, men vad roligt vi kan ha tillsammans. Men allvarligt, vi behöver nog alla spärras in - from time to time. Vilket gör att Lotsen blir en utmärkt isoleringslokal med mat och sprit, som intas med likasinnade. Tack Erica för en underbar lördag och tack Fanny för en underbar fredag.
Så uppdaterad som jag är är det ju passande att framhålla ett citat från lördagens tillställning. Vi pratar om det viktiga i livet, och med min upplysthet, känner jag att det är mitt kall att belysa människors insikter. Bara som lite skryt om hur medveten jag faktiskt är så fick jag berätta för John att Benazir Bhutto var en kvinna och inte en man, dock vet jag inte riktigt varflör hon var känd, men jag lovar att hon inte verkade inom modeindustrin för då hade jag haft detaljrik information. Mellan oss, jag måste ju fokusera på det viktiga. Alltså inte världens problem i form av viktiga peroner som denna kvinna, utan mer som Linda Sjödin synsätt på size zero. Detta fenomen är inte längre vad ni tror att det är, size zero betyder numera en cirkelformad kropp vilket jag tror är lättare att uppnå än den ursprungliga förklaringen. Så tack Linda för att du reder ut saker och ting. Synd att alla korkade människor i USA inte fattar.
Under lördagen uppdagades även att den stora David Eran är över. Han kommer inte längre ta ansvar för alla fulla tjejer som inte kan ta sig hem. Han har nu lämnat över till Tony som just nu genomgår ett intensivt trainee program. Vi önskar honom lycka till och hoppas verkligen att hans rookie misstag inte upprepar sig. Man lämnar tjejerna hemma hos dem Tony, man tar inte med dem hem till sig. Fortsättning följer...
Nog om en helt vanlig kväll i de sjuka människornas liv. Man blir inte som vi, man föds som vi. Har du inte det som krävs från början så försök aldrig att passa in. Denna sekt skulle få Runar att känna sig avundsjuk, för allvarligt - till och med han är för normal för att passa in.
För att skrivkrampen ska avta ska jag försöka avrunda. Men jag börjar med att framföra ett upprepat Tack. Tack till mina läsare, det är ni som får mig att kämpa vidare. Utan er skulle min inspiration försvinna. (Jag övar på alla tal jag ska ha när jag blir känd). Sedan vill jag uppmärksamma alla Visby-bor på att det snart kommer att hända grejer i bygden. Det kommer att startas en Firma, en Ultras-grupp, till laget Graip. Jag och Tobias kommer att stå som ledare till dena anrika klubb där Håkan Loob startade sin fantastiska karriär. Alla slagsmål som absolut inte är idrottsrelaterade kommer numera inte att grnomföras på McDonalds utan har nu förflyttats till Gråbo. För tidbokning kan ni ringa på min telefon under telefontiden på måndagar mellan 11 och 11.15.
Till sist, Tack Mia för att du får oss att le. Dina nakenhistorier är de som gör att vi kan leva vidare. När du vill är du välkommen att sova mellan mig och John, men fråga innan denna gång för jag tror du kan ha skrämt Thomas. Tack till Madde för att du som enda människa förstår mig. Tack till David, utan dig skulle min älskade kuvert-väska vara förlorad. Tack John för att du står ut med mig. Tack Sofia för att du stödjer alla mina sjuka tankar och som en uppmaning mellan dig och mig: Börja spela fotboll igen, vi vet ju alla vem som egentligen var bäst. Dock verkar det som att damfotboll i Nyköping går ut på att inte göra mål, så du kommer nog inte att platsa. Logiskt.
Nu är denna terapiskrift över. På slutet blev allt för allvarligt med en jävla massa tack och skit. Så jag lägger av för idag nu - för att inte tappa fokus tills i morgon.
Jag är sjuk
Efter ett rafflande drama i Visby Ishall, där laget jag hejade på förlorade matchen med 6-1 och vår vän "hockey-Johan" blev nerslagen och fick sova på sjukan. Detta hände liksom i Visby, inte NHL. Men derby-känslorna tar väl över ibland, antar jag. Men må spelare 6 i Visby brinna i helvetet.
Efter detta bestämde jag mig för att bjuda in mig själv till David & Calles onsdagsöl. Det tycker jag var ett bra initiativ. Jag drack 2 glas vin, någon svensk form av absinthe & en jäger. Sen var jag så full att Calle fick leda mig och min cykel hem. Tragiskt, jag vet. Dock kom jag snabbt på varför resultatet blev detta. Calle & David har ju självklart lagt rohypnol i mitt glas. Det måste ju vara så, för jag är ju aldrig full. Eller?
Okej, jag trot att min rohypnol-teori inte håller, så jag får väl erkänna, jag blev helt enkelt full, på egen hand. Shame on me. Därav spenderade jag dagens marknadsföringsföreläsning med att lösa korsord. Det gick inte heller bra. De måste ha gjort fel när de gjorde det. För annars hade jag ju klarat fler än fem ord. Typ.
Så hur ska vi summera detta? När jag säger att jag är sjuk, vilket jag gör ofta, då är jag bakfull. Och jag har blivit det för att jag själv druckit spriten. Konstigt va?
Dagens blogg of shame & dagens happening
På grund av min sjukdom var jag tvungen att ställa in spinningpasset & köpa godis i stället. Bra vändning. Jag kommer också väga 400 kilo snart, precis som världens tjockaste 29-åring. Så pappa, börja spara till en lyftkran för jag bor ju på tredje våningen.
Dagens happening är absolut handbollen ikväll. Jag tycker att det "nya landslaget" ger ett stundtals positivt intryck. Så jag måste hålla med Ekvall från i söndags. För att komma in i en ny era i handbollen, måste man faktiskt släppa den gamla. Jag gillar de unga spelarna, spreciellt lill-Carlén. Han är ju söt som socker. =)
Avslutningsvis,
Gårdagskvällen Citat: Jag är inte folkskygg, jag är bara tyst när det är fler mäniskor närvarande. -Calle om att han inte är folkskygg
HEJA SVERIGE och till lill-Carlén "många mål mycket mys, inga mål inget mys"
Min kära lilla pojke John kommer hem på lördag, efter en 51 dagars semester i Thailand. Så jag antar att jag inte hinner till Ericas fest på lördag på grund av alla presenter jag måste öppna. Jag förväntar mig en för varje dag. Detta känns rimligt och på sin plats.
Payday
Dagen är kommen. Efter 9 svettiga arbetspass under julen kom dagen jag väntat på. Inte julafton, men det känndes som julafton. Löning.
Okej, oss emellan, det är ju kanske inte lönen Donald Trump får ut i månaden och inte i närheten av ens det underhåll han förmodligen betalar till sina ex-fruar. Men det var en betydlig slant för en student. Dock leder denna fantastiska utbetalning till ett dilemma.
Dilemmat lyder: Vad ska jag göra med pengarna. Som jag ser det finns det 3 alternativ, varav två jag tagit fram själv.
1. Jag kan spendera pengarna på enbart underbart vackra kläder & skor.
2. Jag kan låta dem sitta på kontot och använda dem när jag verkligen behöver någonting. Boring.
3. Jag kan lyssna på pappa Ulfs tjatiga råd (De som jag och Madde har fått alvarliga men av) det vill säga: En buffert. Jag skulle dock föredra en buffé av kläder framför en buffert. Men Ulfs irriterande röst gnager i mitt undermedvetna. Buffert, buffert, buffert.
Kan man göra en kombination? En buffert som senare leder till en resa till Rom med Fanny för att shoppa. Det kan man ju använda en buffert till. Ska kolla om detta klarar pappas krav på vad en buffert är. Troligen inte.
Så dilemmat får följa mig genom dagen. Men pengadjävulen (mer känd som Ulfs buffertdjävul) på den högra axeln känns liten om man jämför med den gigantiska shoppingdjävulen på vänster axeln. Vi får se vem som vinner kampen. Men vi vet alla vem jag hejar på.
Dagens derby & vita kamel
- Jag börjar med det mest spännande. Madde ska för första gången på två år få en vit kamel. Varför? För att i två dagar har hon skvallrat bäst av alla. Det är bättre än Britneys senaste skandaler vill jag lova.
- Dagens derby. heregud jag ska uppleva någonting som inte alla har gjort. Det är inte ett Roma-Lazio derby. Det är Gotlandsderby i hockey. Ska bli spännande, men för er som känner mig som prinsessan - det finns inga sittplatser. Herregud, jag ska stå. Då får jag skippa stilettklackarna, kul kväll.
Antonello Venditti, IQ & hemlängtan
Idag insåg jag någonting. Jag har en IQ kvot. Hur hög vet jag inte. Men jag är inte medlem i MENSA. "Gud" gav mig en gåva - IQ. Dock gav han mig, just mig, en speciell kvot. Jag tror att den fördelas på antalet dagar i månaden och den är inte tillräckligt hög för att täcka alla dagar. Idag var en såndär dag då jag blev utan. Jag har inte fungerat som människa, tankeförmågan lämnade mig idag. Det känns som att jag inte reagerat på någonting. Mitt blogg inlägg-skulle utebli, då jag inte vill blogga om någonting tråkigt och förlora mina 2 läsare. Men plötsligt händer det.
I den där gamla i-Poden sjöng någon. Det var Antonello Venditti. Och då kom jag på det, jag ska blogga om Rom för första gången. Det kommer inte bli den sista. Jag kom och tänka på alla människor och dess inverkan på mitt liv, den fantastiska staden, de helt galna klubbarna och kanske några söta pojkar. Mitt liv i Rom var fantastiskt och jag önskar alla människor en sådan upplevelse. Det passade att drömma mig bort till denna plats, då jag hade en mindre kris idag och bara längtade hem till Nyköping. Det resulterade i en bokad flygbiljett så jag ska vara där i 11 dagar.
Nu tillbaka till Roma. Jag bodde ju i en etage lägenhet med terass och pool på taket för 200 euro i månaden, precis vid Piazza di Spagna. Eller inte. Inte för att skryta, men jag bodde ju en källare tillsammans med 2 andra, 2 rum och kök, en 1.80 säng som var hel till hälften, en dusch med mer mögel än kakel, och en trasig spis. Allt till det fantastiska priset 11 000 kronor. Å andra sidan behövde jag inte bo glamoröst, jag levde ju glamoröst. Morgonen började med uppstigning klockan 8.00, skolan började 09.00, ungefär 11.00 var det dags för en "un panino con pomodoro e mozzarella, calda per favore" Vitt bröd var detta alltså, med tomat - mozzarellan skippade jag. Sedan var det skola till 13.00, gymet från 13.30 till 16.00 och sedan metron till san giovanni för att gå till SMA och handla mat. Mat (oftast fiskpinnar) och sedan sömn. Sen började festen, runt 23.30 och slutade tidigast 03.00. Detta var mitt liv i 6 månader. och tro mig det var grymt. Jag har festat med juvelerar söner, Craig David, Lazio-spelare, Roma-spelare (bland annat Chippen) och annat löst men underbart folk. Jag har åkt runt Rom i en Porsche Cayenne och självklart en Smart-Car. Och tro mig, jag har sett de häftigaste klubbarna i Rom. Historierna kommer någon annan dag i detalj, till exempel Porsche historien - det är Davids favorti historia, men jag kan lova att det var inte en sådandär kväll då jag ringde och sa att jag älskade honom. Idag ville jag bara minnas.
Så Grazie Roma. För att jag hade "the time of my life", för att jag vet vart jag vill leva mitt liv och för att jag fick träffa min bästa vän - min älskade vän Fanny - och alla de andra - inte minst Vanessa. Grazie Roma.
Bloggen=livskriser
Min älskade syster har åkt hem till Nyköping. Det känns tomt här nu. Önskar att hon kunde stannat längre. Men nu fick jag lite mer tid at fundera.
När jag kläckte idén om en blogg för Madde sa hon att hon tror att detta skulle vara bra för mig, då får jag ju ventilera. Motivet: En vanligt människa har en kvot med ca 4 livskriser i livet, jag har 15 om året, vilket min syter upplyste mig om. Och ja, ibland är hon vis, för fan va rätt hon har. Men var väl medvetna om att dessa kriser är baserade på mina i-lands problem. Och ja de är viktiga för mig.
Jag kom och tänka på en livskris jag hade i höstas. Något jag trodde att jag enbart skulle föra vidare i tal till Jossan och Yasmin. Men icke. Detta är situationen: Jag skrev en statistik tenta. Några dagar senare hade jag en förskräcklig dröm. Jag fick G på tentan. Förstår ni, detta var min mardröm. Vissa strävar och kämpar för ett G. Jag drömmer mardrömmar. Fan, jag behöver ju hjälp.
Idag kom tenta-resultatet på den senast skrivna tentan, jag kan fortfarande inte namnet på kursen. Hur som haver, av totala 220 poäng på hela kursen fick jag 214. jag kände att det var dags att skryta. Sagt och gjort. Så när är den livskrisen över. Men jag lovar det kommer fler. Jag är ju bara 22 och har tänkt att leva i några år till. Räkna själva på alla kriser ni kommer få läsa om. Vill ni söka bidrag till terapi efter att läst om detta, ta kontakt med min familj. De funderar nog på at starta en fond.
Dagens framtida händelser
- Straxt är det dags för kalas hemma hos mig. Calle fyller 23. Brunch står på schemat, det kommer bli lyckat.
- Träning. Dags att inse statusen på min otränade kropp. Usch.
- Nu när Madde har åkte ska jag enbart se på skräp-tv. Hon störde nämligen min balans, nästan inget skräp-intag under hela helgen. Det är inte humant.
En hyllning
Min syster får inte låna vilka saker som helst av mig. Men igår fick hon låna en väska. Min älskade Valentino väska. Italienköpt och allt. Så som Valentino ska inhandlas.
Efter en kväll med handboll bestämde vi oss för att bege oss till G:a Masters. Fantastiskt trevligt ställe, gott Rosé vin och framför allt fantastiska ägare. De bjöd till och med systrarna Gustafsson på shot, helt utan anledning. Motiveringe var att två trevliga snygga blonda tjejer förtjänar en god shot. Det blev man ju säkert inte stolt över. För faktum är att det enda jag lyckats med under kvällen var att spilla ner Madde med ett glas vatten, och jag hade även sönder glaset. Pinsamt & sant.
Hur som helst, för att återgå till hyllningen. Vi gick ifrån stället, kom ca 10 meter sen kom servitören ut efter oss. Madde hade glömt Väskan med stort V, och jag kan säga att jag skiter i vad hon hade i den, det är ju väskan som är viktig för mig. Hyllningen skulle därmed kunna gå till servitören, men den går till Valentino. För att han är en viktig del i mitt materialistiska liv. Jag ägen en väska, men jag kommer aldrig sluta önska att jag en dag har råd att köpa en Haute Coûture klänning. En sån där grej som man behöver ni vet.
Mannen ska dra sig tillbaka efter 45 års designande. Om jag inte vinner på triss i morgon får jag köpa en klänning med märket Valentino, som inte är designad av Valentino. Jag får väl leva med det, men mannen ska hyllas. Och det är detta jag gjort idag.
Dagens succe och dagens svarta kamel
Jag har för första gången gjort vit chokladmousse. Den är grym.
Kamelen får pappa och mamma. Mamma för att hon köpt en Furla väska till sig själv och inte till mig. Hur kan man göra så? Pappa för att han inte köpt en Gucci väska till mig, mamma sa att den bara kostade 18 000. Är det dyrt? Nej, inte i min värld, så länge inte jag betalar. Det borde ju vara ett kap.
En fredag i Visby-vad kan hända?
Ett glas vin kostade 29 kronor, jag gick ut med 700 och kom hem med 100. You do the math, men full var jag. Madde liksaså, fast spelade hon i min liga. Inte en chans.
Efter att vi bestämt oss för hemgång var jag tvungen att bli av med en tanke som förföljt mig. Jag har ju aldrig snott något. Så ett glas vitt vin i ett vattenglas slank ner i innefickan på min jacka. Japp, jag snodde vinet. Moget. Jag hade dock betalat för det.
På McDonalds kom ett gammalt samtalsämne upp. Först in på 90-talet. Dagens sanning, jag har pojkvän & Madde tänder generellt inte på 16-åringar. Men vi tyckte det va kul att vara två fulla, puckade brudar. Sagt och gjort. En bedömning av 14 killar blev vårt intressantaste ögonblick på McDonalds. Kanske att vi inte ska vara så dryga. Men Madde och jag tillsammans, drygheten är påtaglig. Det slutade med att vi blev förföljda ut från Donkan och skulle få spö. Killarna va nog de mogna i detta ögonblick. men spö fick vi inte. Jag lovar dock vi hade tagit dem, de var ju bara 14 stycken. Vi hade ju Tobbe med oss också. Ledaren såg läskig ut. han va typ 1.60 långa och nästan lika bred. Tur att det inte blev någon fajt.
Avslutade kvällen med att inga Tony, efter 20 minuter i telefon hade jag inte kunnat förmedla något budskap. Intressant.
Var ju även tvungen att ringa David och berätta att jag älskar honom, det gör jag ju varje fredag. Eller inte.
Charlie som mitt största stöd till min kriminalitet fick också ett samtal. Efter mitt mycket djärva val av att sno ett glas är han säkerligen stolt som en mor i dag. Tror jag.
Försökte sova i sängen, men efter 10 sekunder valde jag toa golvet. Åhh vad mysigt det va. Dock förflyttade jag mig senare till sängen där jag va tvungen att tackla Madde för att få någon sovyta. Sängen är 1.80 bred. Detta säger mer om Madde än om mig. Eller hur?
Vaknade idag. Trött. Tog mig till soffan och till ICA, my work is done. Dock börjar vinet smaka bra nu. Får se vart detta leder.
Dagens bästa as-garv tillägnas Therese Forss. Efter att jag försökt ringa henne och få lite inside information om skottdramat bakom pizzeria Olympia konstatrar hon snabbt. (En av killarna som blev skjuten fick ett skott i hälen & den andra ett skott i underbenet) Hon beställde en pizza utan champinjoner, fick med champinjoner och lackade. Det var tvunget att markera att detta inte längre är hålllbart. Hon sköt. Ah eller så är det såhär vi pratar om kriminaliteten i Nyköping. Undrar om de kriminella tar sig själva på allvar för vi gör det inte. Det säger mer om dem än om oss. Jag lovar.
Dagens konstaterande: Jag och Madde är en oslagbar duo. Tror vi i alla fall. Men fan, roligt det har vi verkligen! Önskar att alla fick ha en syster som Madde. Men jag är ledsen, hon är bara min.
Vad en kvinna BEHÖVER ha
Jag är student. CSN ger mig ca 7200 kronor i månaden. Min första tanke va, är det till min shopping eller? Nej, jag ska leva på detta. Dagens sanning. Tankarna för mig till människorna i u-länder. Det här borde ju va vad de får i månaden. Eller? Skämt och sido, men i-lands problem är en stor del av min vardag. Mitt största kommer alltid att vara att jag har för lite pengar att shoppa dyra sakerför. Definera dyrt. Ja unförtiden kan en tröja på H&M vara dyr. Detta uttalande får aldrig hållas emot mig när jag shoppar. Aldrig.
Dagens ämne är shopping, men framför allt skor. Kan man ha för många? Svar: En kvinna kan inte ha för många par skor. Det är någonting vi måste ha och det är en förbrukningsvara, ungefär som mjölk. Allt har sitt bäst före datum.
Inann jag åkte tillbaka till öjn (gotlands språket för Ö) köpte jag mig ett par nya skor. ROSA. Är det något jag behöver är det skor i rengbågens alla färger. Ja alltså inte i ett par skor, utan flera par. Såklart. Mina rosa skor representerar min livsstil just nu. jag gillar att tänka i rosa. Det får mig att känna mig som en bubbelgums tjej emellanåt, fast kanske med en hjärna bakom det rosa. So I heard.
Ett utav januaris bästa tankesätt är och citat kommer inte från Winston Churcill. Det kommer ifrån Reese Witherspoon. Hon kommenterar i Elle's novembernummer sitt klädval inför Golden Globe galan då hon dök upp i en Nina Ricci klänning och ett par röda skor. Hon sade efter detta att "en flicka behöver helt enkelt ett par röda skor ibland". De fick henne att känna sig självsäker, kvinnlig. Så dagens sanning (framför allt riktad till mor och far), en flicka, som jag, behöver helt enkelt ett par rosa, gröna, 4 par svart, mönstrade, röda skor... Jag behöver inte varje dag ett par röda skor för att vara självsäker, jag kanske behöver ett par gröna. Behöver.
Så dagens konstaterande efter kringstrosande, med min älskade syster Madde, i storstaden Visby insåg jag: Jag behöver verkligen de där beiga skorna jag såg. Behöver. Därför kommer de att inhandlas i morgon. För självsäkerhetens skull alltså.
Materialist-javisst. Materiella ting är de som får mig att fungera som människa. Vad skulle annars värdesättas här i livet? Känslor & relationer? Äh, saker tjatar ju aldrig på mig.
Kuriosa
- Det råkade finnas en vacker kjol som skulle passa de beiga skorna helt perfekt. Ska vi missunna skorna denna komination genom att inte köpa kjolen. Det vore ju elakt. Skorna behöver ju kjolen.
- Jag fick gå på spinning-passet igår. Jag dog dock under det, så mycket spänning för trosdagskvällens utbrändhet.
- Dagens höjdpunkt är helt klart att Madde är i Visby & att det är after-work på Hamnplan 5. Kan bli hur kul som helst. Det blir kanske första bakfylle bloggen i morgon. I sådant fall kommer det inte bli den sista gången.
Size Zero
Den senaste tiden har jag haft mycket tid till att se på tv. Framför allt för att jag har tenta-pluggat & för att jag nu är ledig från skolan i nästan en vecka. Och de senaste dokumentärerna jag bevittnat är inte om bush eller apartheid, de har handlat om fixeringen i Los Angeles & Hollywood att kvinnor numer vill vara en "size zero". Jag kan säga att jag kommer alltid att tycka att smala kvinnor är vackra, modeller, skådisar , ja de kan vara vad som helst. Men jag kan stolt säga att size zero inte är vackert. Nu jublar Madde.
Kläder på smala kvinnor sitter bättre. Det är ett faktum. Annars skulle modeller kunna vara i storlek 40. Like that's gonna happen.
Men jag tror det har gått för långt. Nicole Richie, Victoria Beckham, Teri Hatcher är de som är mest omtalade. Igår såg jag på en dokumentär på 3:an om detta fenomen. Där skulle en brittisk kändis bli en size zero på 30 dagar. Hon lyckades. Tillsammans med Bootcamp Bob (tror han hette så) fick hon hjälp med träning och kost. Kosten bestog av gröna växter. Allt grönt var okej, men tex alla färgranna grönskaer innehöll för mycket klohydrater. Det är ju sjukt. Grönsaker med för mycket kolhydrater. Detta inspirerade mig inte till att enbart äta gurka och sallad i ett år kan jag säga, men jag tror på ett hälsosamt liv och bra kost. Detta är inte hälsosamt eller bra kost. Så idag slår jag fast: Jag kommer aldrig bli en size zero, för att jag inte vill, vill INTE!
I mitt huvud idag.
- Letade fram min gamla Mp3, med musik från Rom, ett leende på mina läppar kommer att stanna hela dagen. Det är en annorlunda blandning. Jag lyssnade bland annat på boten anna. Sick.
- Dagens mest spännande grej. Jag följer på min dator hur många reservplatser det är kvar tills jag får gå på något av spinningpassen i kväll. Det är en till på varje pass som måste avboka. Spänningen stiger.
- Något jag kom på idag när jag såg på Oprah. Yoga kanske är något för min stela oböjbara kropp. Kanske jag ska vågra prova. Kanske.
Min blogg-oskuld är tagen
Efter att ha läst en bok i skolan om globalisering insåg jag att mit sätt att bidra till globaliseringen i världen är att blogga. Ja, det är faktiskt sant. Författaren var rädd för hur viktiga alla dessa bloggare har blivit och vilket stort inflytande i värlen de har. Folk läser bloggar hellre än tidningar. Nästan.
Så välkomna in i mitt liv och in i mitt huvud. jag lovar det är läskigt att vara här. Be aware of the danger.
OBS: La bambola står för docka, ibland önskar jag att jag va en. Om fick åka i en rosa cab med Ken, någon som rör mina armar så jag ser cool ut, någon som byter mina kläder när jag inte orkar, någon som borstar mitt hår. Och framför allt, någon som tjatar om att jag behöver nya kläder, en häst - vill egentligen verkligen inte ha en häst- ett nytt hus och flera killar. Erkänn det är väl ett ganska okej liv?
