Labambola

StundentCarro är alive and kick'n. På sitt eget lilla sätt i alla fall. En liten tupplur på soffan under eftermiddagen blir snabbt en vardag när man är student. och mitt liv som bara är skolliv tre timmar om dagen. Hujedamig. Resten av dygnet speglas av motvillighet att plugga och väntan på alla spännande obildade tv-program.

Nåväl, innan detta händer så ska jag bege mig till gymet. Vilket jäkla skitgym det är egentligen. jag saknar CMS - massor! De har två löpband i en skrubb, men pass på det finns 12 cross-trainers. Jag gillar inte cross-trainers men måste väl lära mig för att löpbanden är säker bara lediga under de timmar som gymet har stängt.
Men nu ska vi inte klaga. Drog minsann av ett pass igår, det va skönt och jag var ganska nöjd med att jag var där. Pratade lite med Hanna på MSN på kvällen och hon konstaderade då något mycket vist, nämligen att träning är en färskvara. Jo man tackar, jag har mjölk som är i bättre form efter sitt utgångsdatum än vad jag är. Men skam den som ger sig, idag ska jag kasta mig upp på spinnincykeln. Vi får se vart det bär av.

Åh, jag hade precis ett technical wonder moment. Jag lyckades överföra en spellista från itunes till mammas ipod som jag snott med mig. Det är skönt när man klarar av saker. Själv.

Det ska bli skönt till träningen senare. Träningen som jag totalt straffar mig själv med på grund av mitt osunda godisätande igår. Jag trotsar kroppens lilla down och tänker kämpa på. Men först ska jag väl studera lite. Jag ska tydligen objektivt reflektera över en artikel. Min första fråga är, går det? jag är ju subjektiv så det lär väl mest bli en massa dravel.

Jag gillar måndagar. Jag kände att jag anlände till skolan med ett leende på läpparna. Utan anledning. Kanske är det för att jag är på Gotland, kanske är det för at jag är student, kanske är det för att paradise hotel är i kväll. Oavsett anledning, good day.

---

Jag ler när min pappa ringer mig och säger att han är sur på mig. för jag hör att han inte är sur på riktigt. Jag hade visst bara glömt att ringa och skryta om mig själv och mina goda studieresultat. Dock så är det väl inte så mycket att hurra för, egentligen. Men det ger mig en anledning att säga till mig själv, Carro du är bra. Dock så betyder enbart detta att jag är en god akademiker. Tänk om verkligeheten kommer bli ett magplask. I think so.

Söndagspromenixen idag var underbar. Visby var så vackert, solen sken. Men jag måste erkänna att den fick ett ganska dåligt slut. Jag stannde på vägen hem och köpte godis. Alldeles för mycket godis, så jag skämdes när jag bar hem påsen. Jag var tvungen att ta fram en stor skål som jag känner nu står på bordet och blänger på mig. Den säger att det är äckligt. Och det är det, äckligt.

I morgon börjar det nya livet. Men jag ska inte vara fanatisk, inte hysterisk. Jag ska vara svensk lagom. Jag tänker dock vara osund i den bemärkelsen att att alkohol ska vara en del av mitt liv. Stundtals. Men efter århundradets fylla på juldagen känner jag att dricka med måtta är inte så tokigt ändå. Shots are out. Dricka vin hemma och sen bege sig ut på lokal och dansa och drinka nån/några drinkar. Kvällen blir så bra. Och dagen efter blir ännu bättre.

Söndagens sista erkännande ska vara att jag spenderat större delen av min dag med MTV. Jag har från 12.00-18.10 tittat på Brook Knows Best. Så nu har jag en helt ny relation till Hulk Hogans dotter. Jag grät till och med under ett av avsnitten. Jag messade David om mitt sammanbrott och han ställde strax diagnosen gravid. Så nu är jag skengravid och måste ju självklar testa det hela så att magen kan sjunka tillbaka till normal nivå. men som Madde brukar säga, det suger att jag föredrar de dyra testen. men det känns ändå rätt att vara materialistisk även för denna typ av produkt.

---

Snart är dagen D här. I morgon ska det tentas i 5 timmar. 5 timmar!! Jag mår illa av tanken. Så idag är det dags för panikångest vilket leder till att jag brukar skälla ut någon. Madde är ju ledig idag och hon är ganska duktig på att ta dessa smällar.

Dock så finns det många andra måsten. Exempelvis så har jag ingen aning om vad jag ska klä mig i på Hannas examensfest i morgon. Sjukt! Jag vet inte ens vilken färg på naglarna jag ska ha, eller vilka skor jag ska ha. Problemen flödar nu. Dessutom så måste jag packa ner allt som jag vill ha på ön under de kommande (typ) 10 veckorna. Och sedan ska det släpas på det från Nyk-Uppsala-Sthlm-Nynäshamn-Visby. Good Luck Chuck.

Nu måste jag läsa lite tror jag. Fattade inte riktigt kopplingen igår då MRT=MRS. vem bryr sig?

Idag ska jag färdas över Atlanten. Nåväl, Östersjön i alla fall. men det lät coolare med Atlanten. Men först ska det packas, städas, pluggas och köpas the. Alla dessa måsten. Ska bli skönt att åka till civilisationen igen. jag är ju trots allt en ensam jävel här på ön. Det fick de personer som ringde mig igår erfara. Det blev en hel del tid spenderat med telefonen och många nya lärdomar efterföljde. Här är några:
Jaffa apelsiner är tydligen de bästa. Jag är manodepressiv (person nummer två har nu ställt diagnosen - tack Thomas). Jag är tydligen inte som alla andra. Man får leva med ångest om man gjort bort sig och dejtat två tjejer samtidigt (alltså inte jag, jag dejtar (i wish) killar). Jag ska springa milen på Scania milen. Träningsschemat har start på tisdag. Nu är det en bevisningssak, Thomas sa nämligen att jag aldrig skulle klara det.

Nu börjar kampen mot nationalekonomi ångesten. Den kanske dämpas lite om jag läser flitigt idag, men det är inte så troligt. Det blir bättre när jag kommer hem till lilla Nypan och kan flippa på nån. Det brukar kännas bättre då. Dessutom längtar jag efter mammas mat. Jag freakde på mitt kylskåp igår så middagen bestod av the, en apelsin och knäckebröd. Jag ska jobba vidare på mitt näringsintag tror jag. och lära mig att laga god mat.

Konstnadsminimeraren Caroline här. Har precis tagit ett beslut om att resa lätt i morgon, hur nu det ska gå. Detta medför att jag kan gå till båten och därmed sparas det in en slant. Fantastico! Däremot så vill jag inte minimera min klädkonsumtion, men jag tror att det är dags nu. Detta medför dock det skadliga beteendet att jag tittar på ännu mer kläder på internet. Habegäret är min trogne vän och mitt ständiga sällskap i en annars rätt så ensam närvaro. Dock så gillar jag ensamheten just nu. Det är tyst, förutom att jag nyss flippade på köksklockan och med hjälp av en kniv fick ut batteriet. Tic-tac-tic-tac. No more! Jag behöver ju tystnad när jag ska förstå mig på jämviktspriser, monopol och liknande.

Ett samtal med syster igår resulterade i att med ett enkelt matematiskt samband så kom vi fram till att vi är skyldiga Scaniamilen 5 km. Madde hade nämligen förra året en fylleskada i foten och jag hade flussen. Så vi fick ställa in loppet för systrarna G. Däremot så är vi nu taggade till att kompensera detta och springa den riktiga milen i år. Hujedamig. Men it's on. Jag kommer alltså finnas i ett löpspår nära dig, snart.

Lite hemlängtan har jag till Nyköping och mor och far. Kan man tänka sig? Så jag har styrt upp en familjemiddag på fredag, som lite hejdå/pre-tenta fest för mig och lite peppning inför mammas kommande månad. Den 19:e smäller det och då ska vi driva ut alla onda demoner från mammas kropp. Jag är övertygad om att allt kommer gå utmärkt. Jag har förtroende för de svenska läkarnas kompetens.

Idag finns inget vettigt att rapportera om. Morgonkaffet smakade som det skulle, studierna går trögt, jag ser ut som en luffare och min hår skulle kunna omvandlas till dreadlocks. En vanlig dag i mitt liv alltså.

Dock så är min första vindejt i Visby inbokad tills nästa måndag. Jag och AC ska fira att skolan har börjat. Precis, FIRA. Det betyder för mig struktur i vardagen, eller ah i alla fall tre timmar om dagen. Sedan tänker jag gå och köpa mig ett träningskort. Jag har ju många träningsmål denna vår. Jag ska springa Scaniamilen med syster, Vårruset i Visby med syster och så ska jag vara sjukt snygg och fit på Elins bröllop i sommar. Mest eftersom jag kommer sitta själv vid singelbordet.

Hmm, what else? Satt och funderade på Rom idag. Älskade underbara stad. Jag tror minsann att jag måste ta en tripp i vår. Och bara strosa runt och må bra. Med andra ord, ingen spritresa utan en flanörresa. Men min kära vän Sophie fyller the big three zero i början av juni. Så kanske som examenspresent? Ska briefa mor och far. Eller pappa i alla fall, mammas present kommer nog inköpas i New York. It's a boy and his name is either Louboutin or Choo.

---

Måste ju passa på och gratulera:

• Linn till en underbar dotter.
• Mia till att hon äntligen är Djurgårdare.

Efter två och ett halvt år kan jag nu fastställa: jag är slut som student. Måhända att sista delen i seminariedelen är avklarad, men efter det har jag väl läst max 20 sidor och förstått en. Men jag sitter och tänker på att Madde en gång i tiden läste överskrifterna inför en tenta och sen skrev tentan, som hon acade. Så jag antar att jag ska testa den tekniken på lördag. Och om allt går åt helvete så får jag ju i alla fall supa ner mig.

Vill också meddela att jag officiellt slutat bita på naglarna. Nu är jag vuxen och redo för alla andra prövningar jag ska ställas inför. I sammahanget ska väl också nämnas att min pappa (jag citerar) tycker: att jag resonerar som en förståndig ung kvinna. Det hela kom från ett samtal kring att csn krånglar, jag behöver en ny mobil och hade då tänkt mig en iPhone, men bestämt mig för att jag ska försöka ligga lågt vad gäller fasta kostnader. Ni hör ju. Förståndig ung kvinna. Nu måste jag bara lära mig att acceptera studentlivet och sluta konsumera. Klädkonsumera.

På guds vilodag passade jag på att sovmorgon. Synd bara att jag vaknade med en halsmandel som är lika stor som min vänstra hand. Men taktiker som man är, så knaprade jag ju bara i mig halva penicilinkuren sist för att jag visste att en dag som denna skulle komma. Så nu knaprar jag den andra halvan av dosen. Typiskt bara att det skulle komma nu, för jag har ju en del att göra. Karma - I guess.

I och med denna mindre sjukdom så skippar jag promenaden idag, men har lovat mig själv en cykeltur till söder för att shoppa thaimat. Den är grym på Gotland. För övrigt så fick jag ett sms från en vän igår som jag har känt väldigt länge. Hon skrev "Hoppas du har det bra på öland". Märkligt det där, Sverige har två öar och hon prickade in fel. Fatta och skicka henne till typ Asien eller nåt. Hon skulle vara helt lost I tell you.

Nu plockar grannen rakt över bort julen. det var ju på tiden. dock så tror jag fortfarande på tomten, för han behöver komma och skänka mig kunskap, pengar och kläder. Jag förstår inte hur jag redan kan vara fattig. Jag har pluggat i en vecka och det är hål i min plånbok. Det är den där jävla maten. Typ. Eller så kan det vara det icke-existerande sparkontot, för jag valde att köpa kläder i stället. och skor. Massa skor. Såhär i efterhand är jag nöjd, no regrets, men fan jag kunde kanske ha tänkt ett steg längre. eller?

Det tog mig en vecka att inse att jag är en usel student. Urusel. Jag är fortfarande förväntasnfull på att klarhetsstunden ska komma. Dessvärre så ska jag förflytta tankeverksamheten till PM-skrivande. Arbetslöshet. Wiihii. Det är väl inte direkt så att jag kommer lösa problemet med arbetslöshet en lördagskväll. Men innan 24.00 i morgon ska det vara klart.

Nu till gårdagen. Jag studsade nästan upp och ner i soffan igår då Mini ringde. Kontakt med omvärlden. någon som minns mig. Det är fantastisk. Stackarn fick väl knapp en syl i vädret då jag pladdrade på. Men det är sån man blir när man bor på en ö. Kvällen förflöt i en patetisk anda då jag försökte tävla med mig själv i På Spåret. Just det. På Spåret. Jag är 24, singel och student, men tänk inte på det. Vissa lever säkert med att upprepa mantat "the sky is the limit". personligen har jag fastnat vid "the sofa is my home".

Efter på spåret dampade jag ur och försökte se på några dåliga filmer. Det gick sådär. Och sista säsongen av Entourge är som sagt redan avklarad. Så jag gick och la mig i sängen och sträckläste sista Stieg Larsson boken, med enda målet att jag skulle få reda på alla spännande avslöjanden så att jag och Johan kunde gå på bio och se filmen idag. Jag läste till 01.30 och vaknade positiv vid 08.30. Avvaktade lite innan jag skickade ett sms till johan där jag förklarade mig redo att se filmen. En liten miss bara. Filmjäveln är fullbokad. Gotlänningarna bokade väl platser i maj 2009 eller nåt. Så om ni vill mig något, eller vill förgylla min kväll så sitter jag i sedvanlig ordning ensam på 70 kvadrat på ön som Gud glömde.

---

Någonting slog mig i morse då jag promenixade runt för att vakna till. Vissa vaknar till "Vakna med the Voice" och andra kanske till Rix Morgonzoo. Själv kör jag på vakna med The Backstreet Boys. Mammas iPod är den enda som fungerar, så den snodde jag med mig till ön. Och 32 låtar på repeat är det som går liksom.

I övrigt så är tillståndet oförändrat. Jag väntar fortfarande på att jag ska kunna gå från klarhet till klarhet vad gäller studierna. det jag vet hittils är att det finns en efterfrågan och så finns det utbud. Men varför och hur dessa linjer lutar spelar tydligen också roll. och såklart vad det ger för effekter. Pass på den.

I övrigt så är jag tillbaka i vanlig studentanda, trots en längre frånvaro. Jag äter ensam, framför tv:n. jag har börjat konsumera mer kaffe, men desto mindre socker. Jag sitter nu och stirrar på ett fat med vindruvor. Jävligt spännande. Not. Ikväll ska jag bjuda mig själv på tacos och lyxa till det emd en cola light. Sprit behöver jag ingen, för det är bara att passera Gallerian vid österport där alkisarna befinner sig vintertid. Efter att ha gått igenom passagen så känns det som vilken Tellusfylla som helst. Jag antar att det är en effekt att de nu flyttat in från busskuren och till bänkarna, ute kan ju deras odör blandas med luften.

Nu fick fröken patetico ett sms. Ska bli spännande att läsa. Men det är väl reklam eller nåt. I morgon tar jag nya tag, då en uppsats ska skriva och klarheterna ska hagla. I wish.

Jag blir så trött när jag jinxar mig själv. Lite skrytsamt på facebook så skrev jag at det inte är kallt på Gotland. Men nu blåser det orkan. Tur att jag köpte på mig några apelsiner och lite cashewnötter på morgonpromenden. ifall man blir instäng ett tag.

Studierna förflyter som ni kanske förstår sådär. Annars skulle jag ju inte sitta här. Dock är väl ett glädjeämne idag att jag fått lite mer information om hur våren ska se ut. Dock kom motgången direkt då jag var tvungen att köpa en bok för 448 kronor. Det motsvarar i alla fall en utav drömklänningarn jag tänkt att beställa. Fan också.

Annars är allt bra. Lite dampvarning igår då jag insåg att jag verkligen inte var intresserad av att se på tv efter en dag instängd i lägenheten. Dock så har mina olagliga aktiviteter jag då beslutade mig för att bedriva lönat sig. Nerladdning av Entourage är det enda kriminella jag tänker utföra under 2010, och om jag får sitta i finkan för det så gör det väl ingenting. jag är ju ändå fast på ön eftersom Gotlandsflyg bestämt sig för att utestänga mig från ack så trivsamma flygturer på 25 minuter. Nåväl, man ska väl inte klaga. Det finns ju de som bor på gatan såhär års.

Min tanke var att jag idag skulle gå ut och shoppa lite nya ljus osv för att öka mysfaktorn. dock så är avsaknaden av mysfaktor ute sådär då orkanvindar som driver med sig snö som piskar i ansiktet. Och inte behöver jag väl mysa när jag är ensam. Mysfaktorn för därför även i fortsättningen bestå av fula mysbyxor och ensamhet.

Japp, här kommer nummer två för dagen. Anledningen till detta? Tristess. Inte på grund av ensamheten, utan på grund av den information jag försöker att erhålla genom att läsa ett oändligt antal kompendium. Det suger! Nu förtjänade jag lite kaffe, tyckte jag. Men detta får inte intas i finmuggarna, det blev en bös mugg helt enkelt. Aledningen till detta? jag är en dålig student. Vem fan tror att man kan lära sig en kurs på 14 dagar och sedan tro att det är roligt. Not me.

Något som skulle kunna råda bot på det sviktande humöret är ju sjävklart vara shopping. Men det är ju för f*n röd dag så det enda man kan köpa är mat. och det ska jag ju sluta med när den fulla kylen är tom. Ska nog ge mig på att baka en köttförspaj för en idag. Lite tragiskt. Dessutom så skulle jag hellre vilja äta ett kilo blåbärspaj, men eftersom jag föröskt inspirera familjen G till en biggest loser tävling 2010 så får jag snällt äta en clementin. Spontanshoppade även lite svindyra vindruvor idag när jag traskade hem på min morgonpromenad. Jag kan nu säkerställa att jag hellre dricker vin än äter vindruvor för de pengarna.

I övrigt så är jag positiv. Gotland är fantastisk. De skottar till och med trottoarerna så bra att jag kan cykla på dem. Vattnet smakar inte längre skit och de har byggt en stor biograf mitt i stan. Jag tänkte inviga den om det inte vore för att de enda filmer som produceras är freakfilmer som jag aldrig skulle betala för att se. någon får betala mig för att jag ska se dem. Johan försöker pusha för att vi ska se den sista Stig Larsson filmen, men jag har dryga 200 sidor kvar i boken. Förstöra min kvällsläsning? Aldrig.

---

Sist men inte minsk ska jag berömma mig själv för mina extrema kocktalanger. Lunchen idag var fantastisk. Tack mamma för min wok-panna. Allt blir bra med den. Dessutom så ska lilla ön för änu fler pluspoäng då jag kan upplysa er om att man på mitt lilla närIca kan finna kycklingfileer som är delade. Wonderful.

Jag skulle verkligen behöva någon som sparkar mig ur sängen på morgonen, för jag kommer inte upp. Måhända att det inte är någon katastrof, men min hjärna fungerar sådär på eftermiddagen. dessutom kommer mina tv-cravings fram då samtidigt som en liten nap inte ligger långt borta. och sen gör jag inte mer än så.

De seanste dagarnas överväganden har lett fram till att mat skapar en ond cirkel. Först måste man gå till affären, sedan måste man handla och betala enorma summor för lite sketen mat. Sedan ska skiten bäras hem. Sedan ska den lagas. det enda positiva är att om den är god så är den värd att äta. Men sen kommer disken, och här på ön finns minsann ingen diskmaskin. Diskmaskinen är jag. hujedamig. Om jag ser ut som ett skelett när jag kommer hem så är detta resonemang grunden till detta. Det är väl dock inte så troligt. Nämnvärt är väl även att jag var en riktig student och åt makaroner och falukorv. Men jag är ändå positiv till det som erbjuds här på ön. Life is not a bitch anymore.

Knatade ner till skolan igår för att hänga med mina gotlänningar. De vekar dock behöva piggas upp en del, för isoleringen på ön har inte gjort dem gott. De har alltid klagat på min skeptis, men OMG nu är jag solstrålen i sällskapet. Så idag när skolan är stängd och så har jag erbjudit med att promenera ner med kaffe, i förhoppning om att de blir lika glada som jag. We will see.

Nu måste jag bege mig ut på en liten morgonpromenad så at jag vaknar till lite. Backstreet boys brukar bli mina underhållare i öronen. Jag skäms inte för detta erkännande, typ.

Jag brukar ju behaga att göra mycket annat när jag har stora måsten. och varför bryta en trend? Microekonomin med alla dess kurvor skriker efter att bli lästa och själv vill jag bara skrika.

Jag har författat många blogginlägg i mitt huvud de senaste veckorna, men inte kommit för mig att skriva. Det har bjudits på glädje, stora besvikelser hopp och förtvivlan. Det är väl så man kan summera mitt 2009 också.

Paris var ett platt fall, det vet vi ju alla. Nästa besvikelse var väl att jag och John insåg att vi var inte rätt, inte just där och inte just då. I övrigt så var sommaren fantastisk. Men man kan aldrig få den där kompletta tiden i ens liv. Inte så heller skedde under hösten. Jobbet var ett glädjeämne, studierna en besvikelse. Garderoben är full och det gör mig varm. Jag har tagit konstiga beslut, valt konstiga människor i konstiga situationer. Jag har förlorat människor i mitt liv, som jag verkligen ville ha kvar. Om det bara kunde ha varit för att ärlighet varar längst.

Och så kommer man ju till den där punkten då man tror sig veta att en människa som alltid älskat en och ställt upp, när den sviker. Jag behövde dig, men du var inte där, för du ville inte räcka ut den lilla hand som skulle stärka mig. Och då kan jag inte ha dig kvar. Måhända att jag är mer medveten än någonsin om hur krävande jag är, men att ge och att ta måste jag väl ändå säga att jag kan.

Sedan finns det stunder som gör mig helt varm i hjärtat. En resa till upssala genererade relationer som jag saknat i så många år. En resa till Köpenhamn, där man träffar en gammal kär vän och får dela hennes nya liv och nya bekantskaper. En födelsedag som firades i Stockholm som är ovärdelig.

Jag har en syster som det inte alltid klaffar med. Men man kan aldrig sluta älska den människan gränslöst. Nya vanor och människor i hennes liv har även berikat mitt liv.

Livet som inneboende hos föräldrarna är en berg-och-dalbana. Att pappa har åsikter om det mesta vet jag, men de blir så påtagliga när man är nära. Men att han sedan är den stabila punkten i mitt liv kan jag aldrig ta ifrån honom. Mamma är ett fantastisk sällskap och en stark kvinna, fastän hon inte vet om det. 2010 är året mamma då the sky is the limit. Jag älskar dem båda sådär som man ska älska sina föräldrar, så som de gör på film.

Spriten har duckits i icke så förståndiga mängder, men vad gör väl det? Fisk innehåller ju omega3 så jag värnar bara om min kropp. det återstår nnu bara att jag ska lära mig att bete mig då alkoholhalten höjs i min kropp.

2010 har bara börjat, men det kommer bli en resa. det kommer komma mycket nytt och mycket gammalt kommer bestå. Den största motgången hittils är väl att i morgon är det tisdag och jag kommer inte kunna nrva på tisdagsmiddagarna längre. Det är underbara vänner, underbara tjejer som jag också älskar.

Nu är jag åter student, och ska kämpa för att vinna. Min första examen har jag förhoppningsvis i handen om ganska så exakt sex måndader. Sedan bär det av mot nya äventyr. Va en del av mitt 2010, för jag vill vara en del av ditt.