Stormen
Nu är ni glada va era fastlandskrabor? Storm, det är någonting ni inte upplevt ännu. Men här på Gotland har jag lärt mig vad storm innebär. Det är kanske den största lärdomen jag fått under min tid här. Skolan är min andra lärdomskälla, men som sagt, vill jag bli väderflicka så vet jag vad jag pratar om när det är stormvarning. Dessutom visste tydligen inte tv-tablåplaneraren om detta helvete jag lever i så han satte in skitprogram efter skitprogram. Och jag har på en vecka avverkat fyra säsonger av Weeds, men hade dessvärre inga avsnitt kvar till denna sugsöndag. Livet suger verkligen. Under fradgen passade jag dock på att roa mig. det fick kroppen lida för. Jag hade i sedvanlig ordning klackskor på mig. Typ sommarskor. Men tro fan att det skulle bli snö och blixthalka. Jag for ner för backarna på väg till hamnplan. Det resulterade i blåmärken på större delen av mina ben. Vägen upp va inte lättare. Dessutom beslöt sig alla i mitt sällskap att slänga snöbollar på just mig. Jag skulle sätta mig på cykeln hem, men då blev det ramaskri om att jag absolut inte skulle cykla hem. Då tyckte den smarta Carro att vi kunde ha efterfest i stället. Efter två klunkar rödvin hemma hos Jossan däckade jag i hennes uppblåsbara säng. Jag stormade iväg ifrån henne klockan 08.15 och sedan va min dag en trasig dag. dock mötte jag upp mina kära vänner för lite snabbmat på donkan. tragiska som vi är satt vi på stället i två timmar. Kanske det konstigaste jag har gjort. Vi missade just denna lördag att det just, ett snabbmatshak. Vi hade dock väldigt roligt. Så detta är en fredag, en lördag och en söndag i mitt mindre intressanta liv. Ser inte fram emot en dag, instängd här nere i morgon, men när jag lyssnar på vindarna så förstår jag att min fristad är mitt fängelse. tur att jag har proviant, ska nog göra soppa i morgon bara för att mitt tragiska liv ska bli mer tragiskt. Men snart ska jag hem till lilla Nyköping och mysa med John, mor och far. Jag hoppas att söndagen kommer att bli extra mysig, med julskyltning och förhoppningsvis glögg. Där ser ni, jag är inte bara bitter, det finns ljusglimtar även i mitt liv.
Carros Fotbollsgala
Jag sitter och kolla på fotbollsgalan. Och då börjar jag fundera. Undra om Zlatan önskar att han tillhörde ett annat land, eftersom svenska landslaget inte direkt är framgångarnas lag. För min del så får han byta land om han vill, jag förstår om Zlatan inte vill spela med Anders Svensson. Attberopå Anders, det klippet jag precis såg handlade om spelare som bestämt sig för att lämna landslaget. Anders va inte med, man undrar ju varför. Och jag undrar vad för slags rörelse jag måste starta för att få honom att fatta. han ska ut. Och jag tänker peka med hela handen och 18 röda kort. Sen funderar jag vidare på varför i helvete kvinnor finns med på denna gala, som annat än flickvänner. Damfotboll kan ha en egen gala, på någon söderpub eller nåt. Svenska landslagsspelare jobbar liksom extra på ICa bara för att få spela fotboll. Jag har svårt att tro att Zlatan någon gång komme att står nere på ICA Torgkassen här i Visby. Sen tänkte jag verkligen - va skönt att vi ska få slippa Ekvall ikväll- men icke. Och allvarligt, artisterna för kvällen. Var det verkligen INGEN annan som ville ställa upp?
Nu till kvällens än så länge roligaste happening: Läste i Aftonbladet att galans början var lite medioker innan den började sändas på tv. Dock såg skribenten en ljuspunkt, dessa fotbollsdamer som går i högklackat - det är inte alls så glamoröst - och de är fan inte ens fulla. Och klackarna är ju inte direkt i louboutin klass, if you know what I mean? Hursomhaver, första tjejen som skulle ta emot pris (bästa målvakt) höll på att trilla och tog emot sig på den manliga vinnaren. hah, det va skoj. Jag skrattade för mig själv i soffan. Nu ska jag återgå till aktivt tittande.
FORZA ZLATAN - Den tredje bollen är din ikväll.
Min vän Tess
Tänkte dela med mig av min vän Therese Forss. Hon är så rolig att jag utan att fråga tänker publicera ett mail jag fått av henne angående nyårsfesten jag ska försöka få ihop. Mitt mål är att alla kommer ha en extremt underhållande kväll, som går till världshistorien samt att alla har ett ansvarsområde inför eller på festkvällen. Här får ni Tessans bidrag:
Heja du! Jag ser mig själv som en mycket viktig person på fruängsgatan, och räknar därför kallt med att inte bli bortsållad. Att sätta mindre viktiga personer i köket gillar jag inte. Jag tycker att vi gör köket till ett rökrum för oss viktiga människor, och pyntar lite mysigt i garaget åt det lösa folket. Vad det gäller ansvarsområden har jag stor kunskap om socker, och sådant som innehåller socker. (Vetenskaplig källa; midjemått.) Jag föreslår mig själv som ansvarig för en kaloririk dessert.
Tänk också på våra vänners egenskaper när du räknar platser, tex; Linda kommer ju dyka upp när övriga har börjat lämna bordet då hon alltid är mycket sen. Em och Linn har så små stjärtar att de kan dela stol. Jim och Elin är cpkära och kommer också att sitta på samma stol. Jag och min +1 kommer antagligen också ha svårt att hålla tassarna från varandra, så vi kan också dela stol. Erica har tydligen andra vänner och har redan flaggat för ett nyår med dem.
Hoppas att jag har bidragit med några värdefulla tips!
Puss
Sms-lån
Jag sitter här i min jävla soffa och ser ut som en bonnlurk. I ett par leggings, trasiga strumport, ett vitt linne och en blå Tessincollegetröja anno 2003. Om bara 20 minuter börjar den animerade filmen Madagaskar. Fan va livet suger. Alla i Nyköping gör sig redo för storkalas i casa de Jim, och min pojkvän va så snygg ikväll att jag fick tårar i ögonen. Ändå sitter jag här, som den luffare jag är. Jag ser inget slut på misären. Och till råga på allt har John retat mig hela dagen för min nutida studieteknik. det rä så gott som obefintlig, men ändå. TV tar upp min tid, medan Porters konkurrensstrategi borde vara min prioritet idag. Men man väljer ju det man väljer. Jag får väl ha en sugdag i morgon. För helt ärligt dagen kommer fan suga. Funderade även på idag om jag skulle tömma mitt minimala bankkonto och köpa bantningsmedel för hela slanten. Men nu känns det mer vettigt att googla räntor för sms-lån för en fettsugning och ett och annat lyft. Om jag inte hittar ngt passande så sliter jag nog bara ut magsäcken så att jag kanske inte behöver se ut som en vitval i Paris. Min rumpa är kanske lika stor som en baguett på tvären, så förmodligen kommer jag inte ens komma in i metrovagnen. men då måste jag ju gå till skolan, men det funkar kanske. Då tappar jag väl några kilo. Kanske att jag kan bosätta mig i någon kåkstad eller nån skabbig förort så att det verkligen blir en 4 timmars promenad varje dag. I wish.
Det är tomt, tomt!
Jag hinner inte berätta om resterande delen av Berlinresan idag, ska träffa tjejerna klockan 19 för att shoppa gott till vår idol-kväll. Go Kevin. Idag har jag tvättat och mest funderat över min brain-freez som jag fått utan att äta glass. Min hjärna är inte mottaglig för den kunskap jag ska försöka trycka in för att samla på mig fyra poäng på måndag. Det är ju sjukt. Jag tror jag ska söka professionell hjälp, eller eventuellt slänga ut tv:n från balkongen. Det är den som stör, och om jag fimpar den så har jag inga störningsmoment kvar och jag kan ju absolut inte köpa en ny, med min typ nollinkomst. Jag lever ju på samhällets botten. Misär är mitt nya namn, glöm Caroline. Som tur är ska jag hinka i mig vin ikväll och hoppas på att detta inte lämnar några spår i min kropp i morgon. inte så troligt men det är någonting jag får hantera i morgon. Nu ska jag bara mysa hemma hos Jossan, för det är jag värd.
Guru??
Jag är ingen bloggguru just nu, men jag är fan ingen pluggguru heller kan jag lova er. Men för att slippa plugga så bloggar jag i stället. Jag har ju lovat att berätta om Berlin. Längtar tillbaka massor, bara att få äta på restaurang och vara ensam med min älskade var underbart. Dessutom slapp jag tänka på mitt miserabla studentliv. Nåväl, resan till berlin gick bra. Ryanair är ju tydligen bra på att landa i tid. John däremot va inte så nöjd, för varje gång han började slumra skrek de i högtalarna. Men men, väl framme kändes allt bra. Lite trötta bara, vi hade ju uppstigning vid 05.00. Sedan tog vi problemfritt tåget.Jag som karthitler skötte mig faktiskt ganska bra. Dock hade resieleitern ett problem. Jag kom ihåg namnet på gatan där hotellet låg, men inte numret. Oh well, hur viktigt kunde det vara? Viktigt. jag chansade på 71, men väl framme kunde John stillsamt konstatera att det var fel, helt fel. Då fick jag slita upp telefonen och börja ringa. pappa va sist på listan av en anledning. Adressen fanns nämligen på min skolmail, och det är inte lätt att logga in där. Tyvärr var det bara han som svarade. Dock hör gubben så dåligt att jag var tvungen att uttala alla bokstäverna med namn. Hur han fick Ivar till Yngve är för mig fortfarande en gåta. Men jag kan lova att ett par hundra tyskar vet iaf skillanden mellan Ivar och Yngve som jag skrek ut det i telefonen. Problemet med adressen va att hotellet låg på 171 och inte 71:an. det var bara att traska på. Det va typ Berlins längsta gata, inte överdrivet. Spatseringen i vårt temporära kvarter ledde till att vi hittade kvällen restaurang och ett konstaterande att vi levde i ghettot. Det var som om de skulle bygga ett språjlans nytt hotell i Brandkärr. You get the picture huh? Sedan fortsatte dagen med ett trötthetstäcke draget över oss, men mycket mys. Vi litade dock inte så mycket på turistboken efter dagen, eftersom vi blev grundlurade. Vi skulle äta på en restaurang där det fanns mat från alla världens kök. John fick en hamburgare och jag en pizza med Cheddar-ost. Efter detta blev Tyskland Käseland för resten av resan. Jag åt liksom deg med tomatsås, men det billiga hembrygda vinet slank ner.
Födelsedagen va underbar. jag fick veta vad som gjorde Brittan fet, jag beställde den största Frappucinon som fanns på starbucks. Det tog 40 minuter att dricka. Under helgen fick jag också äta på dunkin donuts. Enda missödet var att vi vandrade runt i ca 1,5 timmar för att hitta en restaurang för födelsedagsmiddagen, och för alla er som tror att det berodde på min kräsenhet så har ni faktiskt fel. det var typ konsensus. Sedan tappade jag tålamodet, bestämde att vi skulle ta en taxi till donkan och sen hem och sova. Stackars John, han trodde allt va hans fel. Men sedan hittade vi ett ställe som hade vita linnedukar, gäster och oxfilé. Väl inne upptäckte vi att det var en österrikisk restaurang. Det dög. Förutom att ett gammalt par stirrade på mig under flera timmar. Antingen trodde de att jag var prostituerad eller transa. Jag hade varken urringat eller kortkort så jag fattar verkligen inte varför gloandet skulle bestraffa mig på min födelsedag. Om nu fallet va att de trodde att jag var en hora, så bad jag John ge mig pengarna så JAG betalade, där fick de allt en knäpp på näsan. Hah. Folk är nog mycket för att glo i Berlin för under lördagen stirrade alla på mig också, förmodligen för att jag hade gröna skor. Är grönt förbjudet i Tyskland eller?? Fortsätter berätta i morgon. Porters Competetive strategy ligger på bordet och skriker efter att bli läst...
Skratt åt gocarttrauma
Ich bin ein Berliner. Det kommer att berättas om Berlin i morgon, men idag är jag bara en slagen kvinna i soffan. Hösten har tagit ut sin rätt efter 24 timmar på gotland. Här är det grått, kallt och ensamt. Men jag är som vanligt inte bitter. Jag kan dock berätta om min lilla mor, som efter gocart med jobbet fick åka ambulans till sjukan för att hon är skadad. Det var dock enligt relativt säkra källor ingen smäll i formel 1 tappning utan snarare ett konstaterande av att äldre människor inte ska utföra ungdomsaktiviteter. Men mamma mår nu bra. Madde har skickat ett mms på den slagna kvinnan, som är mest bitter efter att ha missat gratismiddag och champagne. Pappa sitter snällt hemma, för han klarar inte av sjukan. Tur att Madde finns. Men allvarligt, jag trodde jag va sämst på att köra bil i familjen G. Det verkar vara någnting som kommer dementeras av familjens talesman.
Bakistips från en rookie
Jaha, vad har vi här då??En liten summering av de senaste dagarna i Carros liv kanske? Nåväl, jag börjar från fel håll och berättar om min än så länge ganska tråkiga dag. Upp i ottan (09.30) för att bege mig till gymet. Efter ett skönt genomkörare så bestämde jag mig för att sola lite. Men helt ärligt, jag tror jag blir vitare av solariet och inte brunare. Ska det vara så? kan det vara så? Humm, jag ska fundera vidare på detta. Efter gymet kastade jag mig på cykeln för att åka hem och tvätta samt laga mat. Sagt och gjort, och precis när maten va klar så dog elen i alla hus. Vilket också medförde att tvättmaskinerna dog, så jag hade ju ingen aning om tvätten va klar eller ej, så jag fick tvätta om. that sucks. Men jag måste ju vara hel och ren i Berlin. I övrigt så skickar jag idag in mina sista papper inför Paris. Wihi. Efteermiddagen kommer att bjuda på lite kaffe med vännerna och kvällen är ännu oklar. Men om jag bara använder lite introspektion så vet jag nog att jag kommer ligga ensam hemma i soffan.
Helgen va faktiskt jätte spännande. Fredagen spenderade jag i soffan och myste, blev till och med lite småkär i Kevin i Idol. Det verkar inte som att jag är ensam. efter en stund så somnade jag, inte helt otippat. Lördagen var mysig, förutom att systemet hade bestämt sig för att ha stängt. Alla stackars oförutseende studenter då? vi fick skrapa i alla lager för att kunna festa till lite. Dock va ju massor med motorkillar här och hade tävling, inget vi va sugna på. Så efter att ha bakat en utsökt köttfärspaj tillsammans med Jossan och Yasmin så begav vi oss till wallers. det är lite för posh för allt trailor-trash som befann sig på ön. Fattar ni va illa det är när riktiga bönder kommer till denna redan infekterade ö? Det är värre än global warming vill jag lova. Väl på wallers blev jag tydligen lite onykter, för det snurrade likt ett pariserhjul när jag skulle somna. det kändes som att det aldrig skulle sluta. Och söndagen följde upp snurrandet med en extrem huvudvärk. Så ni kanske fattar att jag bara va hemma igår. Jag mådde tom för dåligt för att köpa godis. Jag fick nöja mig med vindruvor, inget tips för halsbrännan som följer när man är bakis på grund av rödvin. Ett annat tips är att inte koka rödvinssky när du är bakis, på ja just det, rödvin.
