Dagens Simon gör mig glad
Jag tog en fantastisk promenad i morse. Älskade, underbara svenska höst. Löven prasslar inte än under mina fötter, men snart så. Jag dansade loss i mitt sinne när jag lyssnade på I wanna dance with somebody, toner tagna av Whitney Huston. Någonting slog mig dock, jag tror att jag vill dansa ensam ett tag. Jag stänger inga dörrar, men jag öppnar inte för vem som helst heller. I gråzonen är vi selektiva utan att sönderanalysera.
Dagliga sms från Simon gör mig också numera mycket glad. Jag hade inte svarat på en stund i morse (han har ju lite annan dygnsrytm än vad jag har) och han undrade om jag var i Stockholm, dock är den resan planerad till nästa onsdag. Därpå fick jag ett sms som så vänligt frågade: Eller du kanske kände dig lite spontan och tog en sista minuten? :) Det är humor Simon, så snälla få mig gärna att fortsätta le med dina sms.
Gick för övrigt förbi Lava idag också. Utan att köpa något. Jag behövde mest fråga om min sagolikt snygga röda klänning kan återuppstå från de döda eller om dess storhetsdag och fall var en mörk natt på Skeppsbron i sommras. Det verkar som att så var fallet. Så återigen, R.I.P. Men den är ju så rätt den här säsongen så jag kanske kan gå till en sömmerska ändå.
Den glada gråzonen
Blogga, ja jag hinner innan jag ska dyka ner i sängen och avsluta denna tisdag med att läsa lite i min bok. Skönlitterär, inget annat. Plugga får vänta till helgen. Då är det detox och studier som gäller. Johan har ju också lagt till en extra punkt på min att göra lista, nämligen att komma på uppsatsämne och skriva en inledning inför C-uppsatsen. tack för den. Men lyckas vi med detta så får vi kanske åka på några månaders semester. Så det kan bli nåt.
Därför tänker jag ta tillfället i akt att roa mig resten av veckan. Det blir CL i morgon och torsdagen kommer säkert att erbjuda mat på fika, och ett glas vin om jag tränat flitigt. Annars får jag väl ta ett glas vatten och en måltidsersättningsbar. Anna och Sandra ska till ***, och jag tror att jag går hem då, om inte lilla Fredrik vill ge sig in i någon ny vadslagning eller va det nu var som hände senast jag infann mig på ***.
Kanske ska berätta om den nya livsfilosofin som systrarna G framarbetat, som den yngre nu ska följa. Jag känner att det är någon slags freudiansk tolkning av livsglädje. Gråzonen är det nya. Inget är svart, inget är vitt. Så jag ska flyta runt i mitt nya happy-place, den så kallade gråzonen. Jag har till och med införskaffat mig en tröja för att bevisa att inget är svart och inget är vitt. I min zon tar jag dagen som den kommer och över/sönderanalyserar jag ingenting. Då kan jag inte ta dåliga beslut och jag har ingenting att förlora.
Det är många countdowns som händer nu. Mamma och pappa drar på tisdag, två veckors efterlängtad semester. Ja för min del alltså. Det kommer ligga prylar i hela lyan, och jag tänker inte skämmas. Det enda jobbiga är väl att jag måste handla mat själv. Nåväl, det ska jag väl klara. Jag har ju en syster. Den 15/10 är min stora lyckodag, det är då jag klistrar tillbaka mitt äkta och uppriktiga leende. Bye bye fake-smile. Sedan har vi ju Rom den 21/10 och förhoppningsvis Sensation White i Köpenhamn den 31/10. Jag tror att 2009 är det bästa året.
Nu tackar jag för mig, och tackar Sandra för en utsökt middag. Hoppas att nästa tisdags föda kommer innehålla grov bröd, för jag kan verkligen gå loss på vitt. Och man måste ju tänka på figuren. Det börjar liksom bli dags.
"Känna känslan"
Tänkte att jag skulle morgonblogga lite. Och vad är det första som händer? Jo jag får "skäll" av Susanne. Okej, Hannah kanske sa att hon behövde ta det lugnt på lördagen för att flyttlasset skulle gå på söndagen, MEN någon gång under kvällen så minns jag minsann en Hannah som lugnt och stillsamt konstaterade att det faktiskt va hennes sista kväll och att hon behövde roa sig. Självklart stöttade jag henne i detta val och bjöd kanske på en shot eller två. Men jag inhandlade sedan mat, Anna var dock den duktiga matkuriren jag minns bara att jag slängde ett VISA-kort på henne. Sen att Hannah åt en slice av pizzan innan hon somnade in kan jag inte ansvara för. Fredrik blev dock glad för då fick helt plötsligt han nattamat. Jag tyckte allt löste sig bra.
För övrigt så funderar jag på om jag ska (lite sent) börja ta livsråd från John Wöyer. Det är ju nämligen så att jag alltid ska försöka ta så jävla rationella och förnuftiga beslut. Blir det bra ur en kritisk synpunk? Svar Ja. Blir det bra ur ett-roligt-liv-synpunkt? Svar Nej. John har försökt att lära planerings och organisations Hitler (läs Carro) att "känna känslan". Jag har ofta vägrat då detta faller utanför min comfort zone. Tänk om det skulle gå åt pipsvängen? Men med facit i handen kan jag konstatera att mitt liv är ju fan lika tråkigt som en kurs i mikroteori. Man måste kunna teroin för att förstå massor, men kan den inträffa? Fan heller. Att jag ska finna sinnesro är ju lika troligt som att marknadsjämvikt kommer uppstå. Så John, om du läser det här, ring mig så kanske jag kan få gå i skola hos dig och lära mig att känna känslan. Jag kan till och med göra praktiskta och skriftliga prov.
Bittermarathon
Inget val är gjort i nyemissionen. Det är bara en total börs krasch och jag tror kanske att denna handelsplats inte kommer bli densamma. Jag och Simon har kanske samma tilltro till människor just nu. Men det är tur att man har riktiga vänner, det gör mig glad.
Efter förra söndagens extrema sammankomst på söndagsfikan så måste jag säga att det va lite knapert idag. vi var tre tappra. Och vi gjorde inget annat än vara lite småbittra, men vi försökte ändå mörka det hela ganska väl. Man bäddar in sin bitterhet i metaforer.
Allt detta ledde till at jag bestäm mig för en söndag-då-jag-inte-gör-någonting. Så jag besökte videobutiken, hyrde två filmer och köpte både chips och godis. Popcorn har jag hemma. Vi skulle kunna kalla denna helg för fetto-helgen för min sista minnesbild av Simon och Charlies vackra matsalsbord var att jag lämnade en länsad pizzakartong. Och då hade jag ätit pizza ett dygn tidigare. Sen att jag fick ett sockerfall i går morse när jag skulle ut på tapetjakt med syster gjorde att vi stannade på donkan så jag kunde trycka i mig nån hamburgare eller två. Men i morgon börjar the diet. Rom är bara 23 dagar borta och det är fan dags att shapa till sig. För nu har jag ju ingen att ta hänsyn till i lilla Nyköping. Rom blir återigen my time to shine.
Gårdagen va trevlig, rolig och annorlunda. Att jag infann mig på Skeppsbron va ju inget under, men det va annorlunda. "Kvinna hora" bandet bjöd på någon slags underhållning som alla verkade gilla förutom jag. Jag tror att malplacerad va namnet, men i baren fanns sprit så jag fann ändå ett happy-place. Tellus va lite mer mitt forum och där umgicks jag mest med underbaraHannah och underbaraCajsa. Mina småtjejer gör mig glad. Men ingen nämnd, ingen glömd jag tackar alla för att ni gör mitt liv roligt. Nu tar jag dock spritpaus och jobbar på Fika nästa helg. Det kunde inte vara mer passande.
Jag är en barbie. Typ.
Tentan är skriven. det tog inte mer än en timme. Skönt det. Sen begav jag mig ut på en långpromenad för att rensa kroppen från pizzan jag tryckte i mig på några millisekunder i går. Dock så konstaterade min pappa innan jag lämnade hemmet att jag är en knarkare. Japp ni läste rätt, en knarkare. Varför undrar ni, jo det ska jag berätta. Tydligen så är jag lite förkyld - vilket jag i och för sig är året om - så jag har köpt nässpray. Pappa ville då säga att det är beroendeframkallande och att det är som att använda droger, det vet han minsann för han känner såna som har blivit beroende. Han känner alltid nån som har drabbats av nåt. Nåväl, måhända att jag är en knarkare då, men jag kan i alla fall andas lite genom näsan.
Mitt kärleksliv ala Swedbank har i dag inte gjort några framsteg då jag umgåtts med min schweinflu syrra. Vi har försökt att shoppa säng och tapeter till det lilla raset. Men mina inputs blev tydligen inga outputs och hon bestämde själv. Tydligen måste hon även rådfråga den där killen hon ligger med. Sen när började vi liksom blanda in andra i mina smakråd? Jag hatar att leka tre.
Inte heller igår träffade jag drömprinsen på något häftigt ställe. Jag hade nämligen hemmakväll och somnade ganska så exakt 21:41 i en fotölj. Soffan hade pappa lagt beslag på, och att få honom att byta är lika lätt som att be bin Laden att sluta vara muslim. Jag borstade tänderna och vacklade in sovrummet. Flyttade på klädhögen som är temporär pojkvän i en andra delen av min dubbelsäng. Somnade vackert in och sov till 07:15.
Min sista remark för idag får minsann bli att jag känner mig som en barbie-docka. Förutom att jag inte har någon Ken, en rosa bil, ett fyravåningshus, en midja som en sytråd, en rumpa som sitter där den ska och obegränsat med kläder. Annars är jag precis som en barbie-docka.
Swedbanks nyemission = mitt kärleksliv
Då var det dags att tömma ordförrådet igen, dock så är det mest den mörka (det vill säga den största) delen av mig som kommer till tals idag. Jag kom fram till under dagen att att försöka dejta någon är typ som att delta i Swedbanks nyemission. Antingen behåller man aktierna (läs killen) och köper fler aktier genom att använda sig av de tilldelade täckningsrätterna. Detta betyder realationsmässigt att man behåller det man har, men sedan utökar relationen till att kanske, vad vet jag, bestämma sig för att dejta exclusive. Eller så behåller man de aktier man har och säljer teckningsrätterna, vilket i relationsfallet betyder att man är nöjd som det är och så står man och stampar på samma ställe, kan även motsvara casual sex efter en dunderfylla på någon av krogarna i närområdet. Eller så avyttrar man helt enkelt hela innehavet av både aktier och teckningsrätter som då motsvarar att man helt enkelt gör sig av med allt vad man har med varandra att göra. Det är de tre valen man kan göra. Men det är fan aldrig så att vilket val jag än gör, eller drabbas av så sticker börskursen upp i höjden. Det verkar som att ekonomin (läs kärlekslivet) börjar närma sig the Great Depression. Eller inte.
Så nu ska jag bege mig till gymmet och försöka rensa ur de demoner som finns inom mig, sedan ska jag dricka dyrt vin som pappa bjuder på. Detta annonserade jag tidigt under dagen på internmessengern på jobbet, så att han är förberedd. Dessutom ville jag övertyga honom om att pizza är det bästa matvalet idag, så att mamma inte får för sig att ta fram de där räkorna hon pratade om. För fan jag tänker inte äta några äckliga skaldjur. Nu är vi två mot en så det kan sluta bra. Sen ska jag väl försöka sova bort de senaste dagarna av mitt liv, göra en tenta i morgon för att sedan dricka sprit och komma tillbaks till det roliga livet igen. Så förhoppningsvis får ni se en glad Carro redan i morgon. Mycket kan jag tacka Simon för, han är killen som man kan lita på när man behöver destruktivsupa. Håll tummarna.
Socker ger inte energi
Det är den 24:e september idag vilket betyder att jag inte varit inne i bloggen på fyra dagar. Frågan är dock, vad har jag gjort för vettigt under dessa dagar? Vem vet. Igår kollapsade jag i soffan vid 20.00. Jag minns bitar av Idol, nån slags säsongsavslutning av Grey's och efter det är det svart. Jag släpade mig till sängen runt 23.30 och då hade jag legat som en klubbad säl ett tag. Jag minns även att jag sa till pappa att jag bokat tv soffan så han fick snällt se på tv i sovrummet och mamma fick sitta i köket. men till vilken nytta? Jag såg ju ändå ingenting. I'm sorry.
Man skulle ju ändå kunna tro att jag hade massor med energi, för allt det socker jag fick i mig på några millisekunder borde ju ha gjort mig hypad. Men icke. Det enda det gjorde va att ge mig ångest så morgonens promenad i det vackra höstvädret blev aningens längre än vanligt. Sockret är roten till det, tillsammans med en otroligt stor omotivation till att läsa mikroteori. Jag tänkte glida igenom tentan på lördag på ett bananskal, men allt går ju inte alltid som jag har tänkt mig. Det gjorde tisdagen klart för mig, men det är en helt annan historia. Men jag är dock bitter.
På lördag ska Carro den malplacerade köra en krogrund tillsammans med vänner. Dock står jag här, skeptiskt som aldrig förr, eftersom de planerat in nåt jävla kristet utseende på Skeppet. Kära Skeppet är det inget fel på, men fan hur ska jag passa in? Det blir ju som en kväll på rock-baren, bara ett mycket större ställe, vilket betyder att ännu fler freaks kommer infinna sig. Om ni ser en rädd tjej i ett hörn, så är det jag. Kan jag inte prata, ge mig bara mer sprit.
Frossa i Carros helg
Ni får tro det om ni vill, men jag har tagit fram kompendium nummer sex och ska nu studera. Denna galet vackra söndag som hittills faktiskt varit perfekt. Med rödsrängda ögon vaknade jag och var ganska glad. Att träffa Fanny på morgonen är alltid lika roligt, eftersom hon lever sitt liv i sin egen lilla värld. Idag hittade jag henne i köket iklädd mammas morgonrock. Jag gillar när folk känner sig som hemma.
Söndagsfikan var kanske dagens succé. Jag fick en flashback och reste tre år tillbaka i tiden, då vi satt alla samlade och myste, varje söndag klockan 12. Idag va nästan alla där och man kan inte kräva mer än så. Så i goda vänners sällskap gömde jag bort att vara bakis. Sedan blev det lite framtvingad spontanshopping (ja det går) för att Fanny "tvingade" med mig till Gina. men jag köpte faktiskt två tröjor som jag behöver. Nu tänker jag inte shoppa förrän jag får lön. Så det så.
Mamman bjöd på en fantastik lunch och jag toppade det hela med att vräka i mig Ben&Jerrys. Jag gillar förpackningen för den ger mig känslan att den är gjord för en, så jag frågar inte ens om nån annan vill ha. Men jag tror att David smygsmakade på den ändå. Efter allt ätande insåg jag att jag va tvungen att gå ut och gå eftersom jag i alla fall hade smartheten nog att avboka den påtänkta spinningen. Och nu sitter jag här glad och reda att plugga. Det kunde man aldrig ha trott igår.
Gårdagen var också bra men fan mina ögonvitor hade checkat in så jag kände mig som ett monster större delen av dagen. Man mår liksom inte heller bättre när David kommer som en objuden gäst och berättar för mig att jag borde gå och sminka mig, för det grå partiet under ögonen va tydligen inte tilltalande. Men va fan vet han?
För att återvända till verkligheten och hoppet om att ögonvitorna åter skulle göra entre så tog jag med mig Fanny till sporthallen där det bjöds på innebandy. Initialt så tyckte jag kanske att den övriga publiken klappade händerna lite väl högt men efter en apelsinMer så va jag åter människa. Till kvällen så tillagade jag mat som fick mycket väl godkänt av gästerna, sedan hade vi tjejfest hos Cula/Rosen/Jocke. Hoppas att han hade lika kul som vi.
Helgens svarta kamel går till min yrselfylla i fredags. Kanske att jag ska klandra Dennis på Tellus för att han verkar ha svårt att säga "Nej Carro, nu räcker det faktiskt för i kväll". Eller så klandrar jag 19 år gamla Hannah som tydligen KAN supa. Tänk på att tant inte klarar vad som helst. Yrslet satte liksom käppar i hjulet för mina planer så nu har jag flera saker att reda upp. Inte bra. Nästa svarta kamel och du är ute alltså.
Issues
Jag sitter på jobbet. och såhär 100 gram sura nappar senare så känns det faktiskt inte mer spännande. Klart jag gillar jobbet, men det vore ju kul om nån ringde.
Jag laddar inför kvällen med LidlHannah (ska testa lite nya smeknamn på henne - tror att detta kan funka). Ångesten är dock total, för jag har en outfit som jag gillar massor, men ska jag verkligen ha den idag och inte i morgon? Snacka om att jag har fastnat i klistret och ur klädsynpunkten så är jag faktiskt för tillfället stressad. det hänger ju en hel del klänningar i garderoben som inte fått luftas, men när man har den där superoutfiten som känns bra hur gör man då? Jag kommer ju inte direkt ringa och fråga pappa. Och det vore ju ett big mistake om jag gick ut i fel outfit på fel dag. What to do people?
Jag laddar inför kvällen med LidlHannah (ska testa lite nya smeknamn på henne - tror att detta kan funka). Ångesten är dock total, för jag har en outfit som jag gillar massor, men ska jag verkligen ha den idag och inte i morgon? Snacka om att jag har fastnat i klistret och ur klädsynpunkten så är jag faktiskt för tillfället stressad. det hänger ju en hel del klänningar i garderoben som inte fått luftas, men när man har den där superoutfiten som känns bra hur gör man då? Jag kommer ju inte direkt ringa och fråga pappa. Och det vore ju ett big mistake om jag gick ut i fel outfit på fel dag. What to do people?
Alone gånger två
Vi börjar dagen med att berätta för Susanne hur hon ska överleva när lilla Hannah flyttar till Huvudstaden. Grejen är att jag tror att hon kommer passa in i ghettot. Det är ju nämligen så att då får hon ju sällskap när hon ska köpa modekläder på Cubus, eftersom även ghettokidsen försöker följa modet. Sedan kanske det ligger nåt Lidl i närheten där hon kan köpa den kost hon planerar att inta. Sen kan vi ju komma och hälsa på henne och visa hur vi sofistikerade människor lever. Hon klarar det Susanne, och det gör vi med.
Nu kanske vi ska prata om att ledordet i mitt liv just nu är Alone. Inte på grund av ensamhet, för jag har så mycket saker för mig och omger mig med så mycket människor så jag kan inte förstå att jag inte har saknat Nyköping mer när jag har varit borta. Den mesta tiden spenderas ju i goda vänner sällskap på Fika. Men åter till Alone. Det är så att E.M.D:s Alone går på högvarv på Youtube, medan Celine Dion skrålar i mammas iPod som vanligtvis följer med mig till både gymet och på promemnader och nu senast tydligen på en lång joggingtur. Davids före detta grannar kanske också kan låten, då jag minns att jag skrålade den i ett ekande tomt rum då jag städade hans lägenhet. Märklig grej bara, men det kanske passar sig att lyssna på denna musik just för att man inte är så ensam i stora världen.
Så nu till kvällen partajande. Jag har köpt ut vin till 19 år gamla Hannah som kommer intas i en rasande fart. Började dock dagen med att gå på morgonspinnig, jag vettefan hur jag tänkte. Min sovmorgon kunde ha varit till 12 men nu vaknade jag 07.15 då mamma tömde diskmaskinen. Inte okej. Jag får väl ta en tupplur på jobbet eller helt enkelt överdosera godis. Jag har ju gjort det förr. Funkar inte det så super jag väl ner mig på redbull&vodka i sedvanlig ordning. Sånt gjorde ju mirakel i Rom under sex månaders tid.
Jag hade för övrigt planerat en studieförmiddag, eftersom att jag har tenta nästa lördag. Dock är jag en god dotter och hjälpte mamma med lite inhandling av bakingridienser. Då råkade jag gå förbi tidningshyllan och nya Elle stod där. Vad ska man göra? Gå förbi och låtsas som att man inte har sett den. Dessutom skulle jag ju vanhedra hela verket om jag nu när jag köpt den låter den ligga till en annan dag. Så min kära mikroteori får vänta. jag har ju hela nästa vecka på mig. Typ. Kanske att jag kan va hemma nästa fredagskväll och förbereda mig. Eller nåt.
Livet ler
Man ska ju inte skämmas när man mår bra, så jag skäms inte. Jag mår bra. Livet ler mot mig, och jag vet inte riktigt vad som är roligast. Jag vet dock att det tråkiga ligger bakom mig.
Det enda som är ett regnmoln på min klarblå himmel är kanske att min resultaträkning inte riktigt går ihop sig. Intäkter vs kostnader va det nån som sa. Ett minusresultat betyder ju att man lever över sina tillgångar, vilket jag absolut inte gör. Sedan kan jag ju inte påstå att jag lever efter den mentala budget så vackert målat upp. Jag kan väl inte heller påstå att studierna är det jag ägna mest tid till. Idag skulle jag hem mellan jobb och träning och göra en djupdykning in i produktion och utbud. Snacka om att jag dök rakt ner i betongen, som då metaforsikt skulle kunna motsvara att jag råkade titta in på Micke & Co. De råkade kanske ha 10 par jeans jag ville ha, men duktig som jag är så gick jag bara hem med en liten påse som innehöll två par. Moget. Så nu sitter jag här, helt oförmögen att ta in någon produktionsmodell i huvudet och funderar mer på vad jag ska ha på mig senare då jag ska gå till Fika och äta. Idag är nog dagen jag ska lyxa till det med ett glas rött. Jag va där igår också, men då bestod lyxen av en halv baguett (man måste ju älska vitt bröd) samt en stor pepsi. Idag är alltså dagen jag ska göra ett litet vidare kaloriintag. Man vi måste väl alla fira Zlatans återkomst till Milano. Eller i alla fall ha det som förklaring. Dessutom så måste jag värma upp kroppen inför helgen. Man vill ju inte att den ska få en chock. jag dejtar Hannah på fredag, sen blir det en fantastisk kväll på lördag med Fanny som hedersgäst tillsammans med den vanliga ligan. Vi ska dock prova något nytt. Vi ska äta hemma. Känn på den ni.
Den religiösa undre världen
Jag är extremt trött, och extremt bitter. Frukosten blev ett plattfall. Jag va sjukt hungrig och sugen på gott bröd, men så sitter man här med kaffe som är utblandat med gammal mjölk och två wasa knäckemackor, som vanligt utan pålägg. Som en annan jäkla fånge. Men det är väl som vanligt karma.
För att fortsätta på karma så kommer jag idag utföra en handling som gör att jag aldrig kommer att uppnå Nirvana. Denna handling är så hemsk att den kan likställas med att svära i kyrkan eller att avbilda Muhammed, om man ändå ska hålla sig till det religiösa spåret. Dock så kommer handlingen utföras i likhet med hur de gör i den undre världen. Jag personligen kommer liksom inte få "skiten på fingrarna", det får Hannah stå för. Vi har lunchdejt klockan 12.00, och då kommer det att överlämnas ett paket, kanske i en påse där det står Cubus. Jag ska ta med mig en Lavapåsa att trycka ner den lilla rackaren i. Dyker det dock upp liknande klädesplagg i annat märke, så blir Cubus lika närvarande som Cristiano Ronaldo är i mitt liv.
Nu ska jag borsta tänderna och hoppas på att de blir rena. Sedan ska jag be en tyst bön som kanske kan frambringa någontning i likhet med ögonvitor. Jag matchar nämligen ögonfärgen idag med min rosa tröja. Tur att jag jobbar på en Telefonbank, där jag numera är en fullgod kollega eftersom jag klarade mitt Rådgivningscertifikat i fredags. Grattis till mig.
Ett dilemma var visst två
Söndag, sköna, söndag. Det är inte ens i närheten av sunday, bloody, sunday. Man vaknar utvilad i mammas och pappas säng, inte bakis som så många andra och inser att man snart ska få träffa sina kära vänner på söndagsfikan. Det är ju livskvalitet. Jag har bara ett dilemma idag och det är ju vilken mat jag ska peta i mig, för att mitt träningspass börjar 16.00. Och man måste ju smälta maten. Stora beslut att ta nu.
Jag ska försöka att tömma ut kroppen fullkomlig och totalt för att alla godisförsäljare i Nyköping tjänar just nu in sin årsvinst. Mitt extrema sockerberoende har tagit över min kropp. Det bådar inte gott. Så man får väl se om en dag utan godis kan komma snart. Det vore ju på sin plats. Jag måste ju börja fokusera på Roma, något jag iofs skulle ha gjort för länge sedan. ingen kommer ju missta mig för en modell direkt. Italienarna kommer väl mer tro att jag är där på fatcamp, och den italienska maten och självklart gelaton gör ju inte susen. Sen åker jag ju med Skinny-marie också, så Helan och Halvan kommer att vandra Roms gator upp och ner. Fast nu ljög jag kanske lite för jag och Fanny åker ju mest taxi. Man vill ju inte slita ut sig på semestern.
Jag har även börjat fulla min lilla spargris igen. Det känns alltid bra att man bara fyller den med lappar. Det blir så mycket roligare att räkna då. Jag undrar om jag ska se det som investeringspengar till ett par skor eller kanske en Furla väska. Den som lever får se.
Jag ljög för övrigt tidigare. Jag har två dilemman, and this is a major one. Jag behöver ett par leggings, just ett sånt par som jag såg på min kära vän (vi är kompisar på facebook) Hannahs ben igår. Problemet är att de kommer från Cubus. Så nu börjar livets hårda skola då jag trånar efter kläder från Cubus. Snart handlar jag väl kött och mjölk på Lidl också. Fan.
The weekend
Jag vill bara uppmärksamma att det lämnas väldigt få kommentarer i min blogg. Och eftersom jag inte får betalt för att blogga så ser jag kommentarerna som betalning. Så kom igen nu...
Den underbara helgen har börjat. Jag jobbade på fika igår kväll, skön och lugn kväll. Mitt jobbigaste bord va såklart mina föräldrar. Pappa är liksom den enda som viftar frenetiskt för att få ett glas vatten. Själv skulle jag typ säga, "ehh Carro kan jag få lite mer vatten". Nej nej, han är gubben som viftar när man är 10 meter ifrån honom. Hans största problem under kvällen var om han skulle använda den traditionella skeden till sin espresso eller om han skulle använda den mer moderna drinkpinnen. Vilka dilemman.
Nu ska lördagen sparkas igång. Långpromenad med "min och Davids" sång. Tänkte kanske gå förbi gymet också och köra lite styrka. Varenda muskel jag har i min kropp hänger ju. Och Roma är ju bara en månad borta. Tur att jag lyckas övertyga min kära frisör om att kort hår inte funkar på mig, så en 15/10 kan jag bli människa igen. Tills dess kommer ni se mig med en knut på huvudet. I kväll blir det jobb på Fika och sedan en föräldrafri natt på Fruängsgatan. Morgondagen bjuder på söndagsfika, mys med Slemman, förhoppningsvis ett uttömmande gympass och säkert en kväll med filmmys.
Trevlig helg! Nästa vecka kommer Fanny och ingen är gladare än jag. jag saknar henne otroligt mycket och äntligen får vi en helg tillsammans. Jag tror att ni kommer hitta oss någonstans mellan Fika och Tellus.
How will I know...
Jag tänkte skriva några snabba rader som ett livstecken. Det va ju ett tag sedan, men BoringGirl har blivit BusyGirl. För två veckor sedan va jag ju bitter, arbetslös och distansstudent. Numera är jag en hårt arbetande banktjänstekvinna samtidigt som jag är en seriös distansstudent. Typ. Studierna kanske blir lite lidande just nu, men jag har denna fantastiska morgon lovat mig själv att studera flitigt i helgen.
Jag tänkte tillägna David dagens första leende. Det med anledning till att om man fortsätter på överskriften av detta inlägg så skulle det vara något liknande: ...if he really loves me. Nu kanske ni undrar vad detta har med David att göra. Ni kanske inte riktigt ser kopplingen mellan david och Whitney Huston. Det är gör kanske inte rktigt jag heller, men så mycket vet jag att det är inte Mr Bobby Brown som är deras gemensamma nämnare. Men uppmaningen idag är att lyssna på låten och gå runt och småle för d
Lifehouse
Efter en relativt lång och trivsam frukost så tror jag att jag har bestämt mig för att bege mig till soffan och äntra filmens land. Tack gud för att mamma och pappa har TV1000. Jag har verkligen tagit fasta på det jag skrev igår, vilket är att jag har semester. Jag känner mig även friskare i dag, kan vara tack vare de där tre glasen med vin jag fick i mig igår samt såklart all grädde och allt socker i chokladmoussen. Socker gör susen. Inte för kroppen på utsidan, men insidan verkar inte tacka nej. Så jag tror att Carro med Anna Books sjukdom är här för att stanna igen. Bulimi och alzheimers, för jag äter och äter men jag glömmer att spy. Hoppas det lägger sig på rätt ställen bara.
Jag ska nog tappert kämpa mig igenom lite mer konsumtionsteori idag, övningarna väntar jag dock med tills dess att svaren publiceras. Man vill ju inte göra fel i onödan. Sedan ska jag nog ge mig på lite finance, men om bitterheten tar vid så lägger jag nog ner den. Jag måste ju njuta av dagen eftersom (No affence) mamma och pappa beger sig till öjn i kväll. Må hända att det inte kommer bli några galna fester, men att njuta av tystheten kommer jag minsann göra. Det är en fest i sig.
Nu ska jag njuta av Lifehouses vackra toner, de har sjungit för mig hela morgonen.
Buona giornata
En saknad mättnadspunkt
Jag har en allmänt produktiv dag. det kunde man inte tro när jag vaknade i morse. Jag har hunnit med lite shopping, besök på båda bankkontoren, lunch samt fixa allt med italienskan jag ska läsa. Bland annat. Jag försöker även studera konsumtionsteori. Allt det känns dock lite överflödigt, hur svårt kan det vara liksom. Spendera alla pengar du har på saker du behöver. Men jag måste säga att konsumtionsteori kan bli något av en bibel för mig. Denna teori anser nämligen att individer/hushåll saknar mättnadspunkt. Är det inte fantastiskt? Alla pengar jag sätter sprätt på rotar sig alltså i en teori som säger att jag saknar mättnad. Så sant så sant. Det finnas alltså vetenskapligt erkända teorier som motiverar mina val i livet. Därför köpte jag idag en tröja, en väska, solglasögon och en kavaj. Och jag är inte mätt. Vi får se vad jag kan hitta i morgon.
Jag har ju trots allt semester denna vecka så då ska man ju unna sig saker. Måste dock säga att mitt liv är något av en semester just nu, den enda bördan som ligger över mig som ett regnmoln är tentan i finansiering. Allt annat ska jag kunna räkmackeglidaigenom. (Ja det är ett ord). Den enda gången jag stött på patrull idag är när jag blev bedd om ett lösenord till min dator, hur ska jag kunna det? Han har ju varit på rehab och fått ett rent inre och i mitt huvud ekar det tomt med lösenord. Så jag använde en livlina och ringde pappa.
För övrigt så försökte jag avsluta ett konto i Swedbank idag. Det satt 37 öre på det. Kanske inte va värt ansträngningen va? Frågan är bara vem fan som öppnar ett konto åt mig utan att sätta in massa pengar? jag ska gå till botten med detta. Nu är jag utmattad så jag ska nog se på film. Life is a bitch. Not.
ett ointressant inlägg
Ligger i soffan och känner mig allmänt trasig. Från tår till inälvor till hårtoppar. Jag tror att det är polacksjukan. Ni kan inte förstå hur stor en etta kan bli när den ska städas. Och vet ni vad det värsta va? Jo när man städar hemma och kanske är lite överenergisk i början så tappar man oftast fokus efter en timme och börjar slarvstäda. Det kan man inte göra när man flyttstädar, och det mina vänner suger.
Igår köpte jag en present till mig själv. Ett par byxor till kan ju inte skada. Dessutom köpte jag en present till lilla mamma, som tack för att jag har tak över huvudet. Den uppskattades. Pappa undrade var hans var, och jag måste ju säga att det månatliga avbetalningarna till honom ser jag som en present. Det är liksom skillnad på folk och folk.
Helgen flöt på extremt snabbt och var mycket intressant och händelserik. På alla sätt och vis. Jag kan de facto säga att sötrökare är de bästa gästerna som finns. Det va skön stämning och till och med (håll i er nu) jag tog en drink efter stängning. Det har faktiskt aldrig hänt. Jag hängde liksom på jobbet till 03.30 och va på bra humör. Sedan slängde jag mig på cykeln för att däcka i sängen på fruängsgatan. Jag har inte sovit så länge på en söndag sedan jag vet inte när. Inte denna sommar i alla fall.
Tänkte kanske ge pojklaget Nyköpings Hockey en chans till i morgon, förutsatt att jag kan gå på detta event gratis. För jag betalar inte en krona för ett sådant spektakel. Fredagen kommer att gå i vinets tecken, närmare bestämt från lunch tills dess att jag stupar. Kanske ska nämna att jag har FF också. Ville bara få ner det i skrift för jag tycker att det låter ganska coolt när man är 24 och säga att man har FF. En av de få anledningarna som kan få mig att le åt min boendesituation. Men den löser ju sig snart eftersom Madde nu köpt en 2:a på öster åt mig. Det tackar vi för.
