En lantis goes Peking, Ingarö och Fågelbro

Att flytta kurvor idag är inte så roligt. Ränteberäkningar hit och dit liksom. Allt detta resulterade i en äcklig lunch, en städning av Johns frys samt ett avsnitt av Life. Det var dock refreshing. Nu längtar jag mest tills dess att John kommer hem så vi kan göra Bagaregatan 14 beboligt för det är förbaskemig grejer överallt. Det ska bli kul att se golvet igen. Jag kommer även rycka fram dammtrasan för att svarta möbler har sin downside i att allt damm syns. 

Jag hoppas dock på en bra måndag där de sista resterna, från lördagens vindrickande på Ingarö, ska lämna min kropp. Man kan ju hoppas på det bästa. Fick även en ny vän under helgen. Han heter Texas och är en hund. Vilken ras det är vet jag inte, men vi bounda enda tills vi skulle sova. Han drog när jag piffade till mig inför sömnen. Nämnvärt i sammanhanget är väl att socitetskärringarna på Fågelbro golfklubb skulle säga - vilken sort är det där då? när de talar om hundraser - de har nämligen investerat mer på ansiktslyft och fettsugningar än allmänbildning, men det verkade som ett självklart val för dem. Själv såg jag ut som den lantis jag är när när Systrarna Gustafsson äntrade en värld där en sosse aldrig varit. Men dock gav mig min lantislook sommarens uttryck: För er som inte vet, det är såhär man är casual i LA. Ingen kommer säga emot mig. 

Shoppingresan i fredags var mycket trevlig. jag lämnade pojkarna på ett Café och begav mig därefter till fyra gallerior. Jag kom hem med lite mer än planerat, men jag antar att jag får spara in på annat håll. Mat kanske, för va jag vet så har jag fortfarande ett fettlager att ta av. Enligt beräkningarna så räcker det utan tvekan fram till hösten 2014. Dock kanske man kan tappa nåt kilo i sommar då en del av min lediga tid från banken kommer att spenderas på Skeppsbron 11. Samma ställe hoppas jag även på ska generera mer pengar att investera i samhället (läs konsumtion av kläder och skor). Ni kan hitta mig i "den snygga baren" där jag och endast selektivt utvalda människor kommer att stå. Förvänta er inga socitetstanter så länge jag är där. Dock inte på grund av att jag ser dem som konkurrens, snarare för att man faktiskt måste ha fler än 17 hjärnceller för att jobba i en bar. (OBS! Om man inte bor i Frankrike). 

Shoppa för Sverige

Efter en vecka med nationalekonomistudier har jag funnit det ultimata argumentet om shopping, som inte ens pappa Ulf kan säga emot. Jag kanske kommer bli kvinnan som tar oss ur den ekonomiska krisen. Och allt genom att hett enkelt vara mig själv, det vill säga göra precis det jag tycker om mest och det som bär med sig lycka som inget annat. Jag kan alltså nu shoppa obegränsat och ingen kan stoppa mig, inte ens Pappa.

Detta är argumentet. För att staten inte ska behöva göra injektioner i ekonomin (som främst krävs för att människor sparar mer) så är konsumtionen nyckeln till frihet. Det vill säga, alla buffert föreläsningar givna av Ulf Gustafsson i mer än 23 år har inga som helst belägg. Det är hans buffertar som förstör den svenska ekonomin. Så det vi nu ska göra, och framför allt jag, är att stimulera ekonomin så att nationalinkomsten (Y) växer. Och mitt bidrag är shopping. Kläder (helst svenska), skor (tyvärr svenska, skulle gärna köpa Louboutin varje dag, men det har inte kassan utrymme för ännu). 

Om det så krävs så kan jag till och med med vedertagna formler visa på hur den här ekvationen (beskriven verbalt) är idiotsäker. Så nu finns det bara en sak att göra kära svenskar, sälj allt ni har hämta alla besparingar på banken (eftersom de ändå erbjuder skitränta i dagsläget), köp det ni vill och så lever vi lyckliga i alla våra dagar. Fantastiskt! Jag undrar varför ingen, och nu menar jag ingen, har upplyst mig om detta tidigare. Ni kanske inte förstår alla kamper jag har gått igenom för att motivera min shopping, jag har gömt påsar och emellanåt har jag sparat för att det passar sig i herr Gustafssons ekonomiska synsätt. Men ack så fel han hade. Om inte det här är värt Nobelpriset så vet i fan varför man ska fortsätta dela ut det. 

Nu ska jag göra mig klar för min shoppingresa till Norrköping. Lyckligare än någonsin. Jag ska avsluta kvällen med lite italiensk mat, någonting som även det stimulerar ekonomin. Jag kanske ska beställa en extra rätt, bara för att det är bra för landet. 

Njut nu av spenderandet!

Med vänlig hälsning 

Er framtida och oersättliga Riksbankschef 

En vecka i sverige

Nu har det gått en vecka sedan jag kom tillbaka till The land of the great. Så mycket jag har hunnit med. Jag äter numera ara kött - jag kan kallas en militant köttätare. Och det känns bra faktiskt. 

Jag har sakta men säker börjat flytta in hos John, jag fick en garderob och 8 klädhängare. Han känner mig kanske inte så bra trots allt. jag är pank men har ändå funnit ro i kroppen och börjat shoppa. Jag slipper numera hårdbevaka gina tricots hemsida - jag går bara till affären. Jag hittar kläder överallt, men jag hittar fan inga pengar. Det suger.

Jag försöker lära mig lite om samhällsekonomin, det vill säga att jag försöker plugga makroekonomi. Det går kanske sådär. dessutom har verkligen Alla riktiga jobb så ingen ringer och erbjuder mig kaffepaus. det suger ju faktiskt också.

jag har även varit på körskolan. Nu återstår bara en handlearkurs och en prutning ala Ulf Gustafsson och sen kanske jag finns på vägarna. Läskig känsla. Kanske mer för er än för mig. 

Inga övriga rykten om mig ar dykt upp, som jag hört i alla fall. det känns ju bra. Skulle gärna blogga mer, men nu kom min älskling hem med Thai-mat. Första gången ag ska äta någonting utan kött. Får se hur det går, jag får ta igen det lilla snesteget med en blodig biff i morgon. 

kanske ska nämna att jag ska bege mig till Peking på fredag för en dag med shopping och en trevlig middag med vänner. Jennica och Niclas är värdparet, John är chaufför och jag är tjejen med ett glas vin i handen som somnar i bilen. Underbart. på lördagen gör jag ett gästspel i Stockholms skärgård. Bjurkells är värdparet, så jag förväntar mig opassande kommentarer från Roffe, extremt mycket Hof (som om det är något jag egentligen dricker) samt en massa oförglömliga historier. för är det nått jag vet så är det att man aldrig kan vara förberedd när man ska träffa Mia och Roffe. 

Saludos! 

RSS 2.0