Jag är en barbie. Typ.
Tentan är skriven. det tog inte mer än en timme. Skönt det. Sen begav jag mig ut på en långpromenad för att rensa kroppen från pizzan jag tryckte i mig på några millisekunder i går. Dock så konstaterade min pappa innan jag lämnade hemmet att jag är en knarkare. Japp ni läste rätt, en knarkare. Varför undrar ni, jo det ska jag berätta. Tydligen så är jag lite förkyld - vilket jag i och för sig är året om - så jag har köpt nässpray. Pappa ville då säga att det är beroendeframkallande och att det är som att använda droger, det vet han minsann för han känner såna som har blivit beroende. Han känner alltid nån som har drabbats av nåt. Nåväl, måhända att jag är en knarkare då, men jag kan i alla fall andas lite genom näsan.
Mitt kärleksliv ala Swedbank har i dag inte gjort några framsteg då jag umgåtts med min schweinflu syrra. Vi har försökt att shoppa säng och tapeter till det lilla raset. Men mina inputs blev tydligen inga outputs och hon bestämde själv. Tydligen måste hon även rådfråga den där killen hon ligger med. Sen när började vi liksom blanda in andra i mina smakråd? Jag hatar att leka tre.
Inte heller igår träffade jag drömprinsen på något häftigt ställe. Jag hade nämligen hemmakväll och somnade ganska så exakt 21:41 i en fotölj. Soffan hade pappa lagt beslag på, och att få honom att byta är lika lätt som att be bin Laden att sluta vara muslim. Jag borstade tänderna och vacklade in sovrummet. Flyttade på klädhögen som är temporär pojkvän i en andra delen av min dubbelsäng. Somnade vackert in och sov till 07:15.
Min sista remark för idag får minsann bli att jag känner mig som en barbie-docka. Förutom att jag inte har någon Ken, en rosa bil, ett fyravåningshus, en midja som en sytråd, en rumpa som sitter där den ska och obegränsat med kläder. Annars är jag precis som en barbie-docka.
Kommentarer
Trackback
