Dagens Simon gör mig glad
Jag tog en fantastisk promenad i morse. Älskade, underbara svenska höst. Löven prasslar inte än under mina fötter, men snart så. Jag dansade loss i mitt sinne när jag lyssnade på I wanna dance with somebody, toner tagna av Whitney Huston. Någonting slog mig dock, jag tror att jag vill dansa ensam ett tag. Jag stänger inga dörrar, men jag öppnar inte för vem som helst heller. I gråzonen är vi selektiva utan att sönderanalysera.
Dagliga sms från Simon gör mig också numera mycket glad. Jag hade inte svarat på en stund i morse (han har ju lite annan dygnsrytm än vad jag har) och han undrade om jag var i Stockholm, dock är den resan planerad till nästa onsdag. Därpå fick jag ett sms som så vänligt frågade: Eller du kanske kände dig lite spontan och tog en sista minuten? :) Det är humor Simon, så snälla få mig gärna att fortsätta le med dina sms.
Gick för övrigt förbi Lava idag också. Utan att köpa något. Jag behövde mest fråga om min sagolikt snygga röda klänning kan återuppstå från de döda eller om dess storhetsdag och fall var en mörk natt på Skeppsbron i sommras. Det verkar som att så var fallet. Så återigen, R.I.P. Men den är ju så rätt den här säsongen så jag kanske kan gå till en sömmerska ändå.
hehe som jag brukar säga:
- Smile! it confuses ppl!
