promenader, boybands och en familj
Oj oj oj, endorfinkicken idag har fått mig att bubbla av idéer. Först och främst, jag hade bestämt mig för en lugn morgon utan någon speciell aktivitet. Dock så kallade vädergudarna på mig och solen gjorde mig extremt motiverad till att gå ut och promenera. Det blev en långpromenad där jag upptäckte att jag verkligen är en extrem betongmänniska. Jag tycker liksom att jag är värsta duktiga skogsmänniskan då jag går på en asfalterad väg mellan två skogar. Att gå i skogen kommer inte på tal. Min ständigt ökade fobi för grodor och sniglar är liksom inte okej. Grodor är kanske det äckligaste som finns, de hoppar och är opålitliga (ungefär som de flesta killar man träffar). Men ni kanske undrar varför sniglar är så läskiga. Ja det är väl inte direkt så att de hoppar på en och gör en kickspark i bröstet på mig, men bara tanken av dem får det att klia på hela kroppen. Dock kan ju en annan orsak till kliandet vara den avtagande obefintliga solbrännan som har bestämt att flagna bort. Hur kan man tappa färg som man inte haft?
Promenaderna denna vecka har ledorden boybands och kvinnliga (gamla) idoler. Westlife och Backstreet Boys har sjungit för mig under flera promenader nu. Igår till exempel så avverkade jag två, så jag har sett de flesta statsdelar i Nyköping de senaste dagarna. Tänk va lite fritid kan få en att göra. Jag skulle ju inte ens promenera idag, för att jag har bokat in mig på två spinningpass i kväll. Men helt ärligt, jag gör ju mitt bästa för att transformera rumpan från flytande till fast form. Det går sådär. Jag antar att det är karma eller nåt.
Andra tankar under dagen har kanske varit hur lite min familj vill engagera sig i mitt ointressanta liv. Jag tänkte att jag och pappa skulle ha lite far-dotter-tid idag och gå på hockey. Men han HINNER inte. Ursäkta mig då, men jag trodde att hans liv gick ut på att ta hand om sina barn? Madde och Kula sitter ju ihop som ett plåster på ett sår, och jag tänker fan inte va femte hjulet. mamma är okej, men om hon och jag ska gå på hockey så måste jag liksom ta på mig extra tröjor för att hon slåss så mycket när hon ska flaxa med armarna och skrika "skjut,skjut" så fort en spelare passerar den röda mittlinjen.
Nu ska jag bege mig in i mikroterins värld där dagens kunskap ska bli utbud och efterfrågan. Det kan ju inte vara så svårt. Jag tror jag fattat grejen genom att bara dra paralleller till min privatekonomi, jag har stor efterfrågan på pengar men ett jävligt dåligt utbud.
Kommentarer
Trackback
