Krämpor - Life is a bitch!
Två veckor och tre dagar sedan. Japp, det va så länge sedan. Och jag har suttit och lovat att jag ska bättra mig på att blogga, men icke. undrar varför jag har tappat motivationen. Men idag känner jag för att plita ner lite för er skull, alla min fans. Det är nämligen storm på ön, så någon mysig lördgaspromenad är inte att tänka på. men mys i soffan är att tänka på.
Var ska vi börja? Vi börjar med krämpor och gnäll. I en och en halv vecka har jag nu gnällt över krämpor i magen och nu senaste enn halsmandel stor som ett ägg och feber. Sedan ska det gnällas på skolan. Grupparbeten in my face and all over the place. det är bara på små skolor man överöser stackars studenter med skiten. Hela våren gick ju ut på att ha tentaångest i fyra dagar och sen va det över. Nu är det 10 veckor med feber och magkatarr. Life is a bitch.
För att nu gå vidare till sen senaste statistiken. Låt mig presentera Gotland för er. Här har vi högst alkoholism i landet, gotlänningar röker som galningar, antabus är lika vanligt som lättmjölk och de lider av fetma. Så om jag börjar dagen med en 75:a vodka, ett paket röda prince, lite antidepressiva en pizza, en påse chips och toppar detta med en Big Mac har jag inte ett skadligt beteende, jag är bara gotlänning. Life is a bitch.
Vad mer? Fanny och Mia besökte Nyköping förra helgen, trots att jag led av stora smärtor. Jag visade vilken hulk jag är och bet i det sura äpplet. Det var det väl värt. Att lyssna på Fannys historier en stund kan få vilken sjukling som helst att le. Jag ska be henne gästblogga och berätta om hur hon snattar cashewnötter på ICA och för att ta sig ur situationen ropar hon till sin kära stefan att han ska leta efter oxfilé för att hon ska verka vara en bra kund. Kanske svårt för vanliga människor att förstå detta, men vi få som förstår Fanny vet att detta är en vanlig dag i hennes liv.
Hmm, nu till mig fredag i Visby. Vi var på hockey igår. Ett rafflande drama men dock förlorade Visby. Konstigt det där, för medelåldern i det andra laget var 17,25 eller nåt och en kille va 1,67 lång (kort?). det fick tankarna att flyta ivåg till mighty ducks filmerna. Men jag såg ingen Goldberg... eller något flygande V. Det var mer som trashockey. Dessutom ropade de ut i högtalarna och bad publiken att dämpa sig lite med tutorna för de hörde inte domarnas signal i sekretariatet. Skaffa nytt jobb eller hörapparat? De kanske trodde det va curling...
Och nu ska jag bara avsluta med att jag ska flytta till baguettland. Hajar ni!? Jag blir ingen partyprinsessa i Rom igen, jag blir en fattig tiggare vid Eiffeltornet. Men jag hoppas på att komma hem med ett par Loboutine skor, undrar bara vem som ska köpa dem till mig. Mamma, pappa, Madde eller John? We will se...
Nu är det dags för denna lilla flicka (snart 23!!) att laga lite mat. Vill också gratta Madde som fyllde 26 igår. Gamla tantsyster. Gillar henne ändå. Och så vill jag skicka en kram till mormor och morfar som har varit med om mycket den här veckan. Älskar er alla.
Kommentarer
Trackback
