Jag är ju pinsam. Läs om mitt rätta jag.
Idag är dagen då jag bloggar som fastlänning. Det ni, det var ju på tiden. Efter ett annorlunda väder har vi nu sol i den lilla staden Nyköping. Underbart. Bloggandet uteblev igår för att jag var lat. Inte alls okej, men jag ska kompensera detta idag genom att berätta skrämmande saker om mig själv.
Jag får börja med att white-trash numera har en ny mening. Som den soptant jag är tänkte jag att jag skulle slänga alla sopor innan mor och far kom till mig för det stundande lägenhetsbytet. Jag skulle slänga pappersreturen, och med en nyckelknippa som ibland särar på sig i ena handen slängde jag soporna. Det var bara det att just i detta ögonblick särade sig denna jävla knippa på sig och halva hanmnade i pappersreturen. Så med några försök att nå den hoppades jag på resultat. Men icke. Så jag fick vinkla hela sulon och hänga mig över kanten, sprattlande med benen. Jag fick tag på de jävlarna, men sprang därifrån med skam i kroppen. Det var nämligen sulon som står längst ut, så minst tre hus kan se mig, plus en skola. Jag är alltså numera white-trash i en nymodifierad mening.
Sedan hade vi ju några dagar tidigare. Mitt under en föreläsning inser jag att mina byxor har spruckit, i grenen. Ingen stor spricka, men en ganska hyfsat titthål var det. Och just denna dag hade jag min korta skinjacka eftersom jag fått för mig att det var vår. Jag fick skämmas och springa runt med min sjal för att täcka detta spektakel så att ingen skulle börja reta mig. Skammen är neverending.
För övrigt så hann pappa befinna sig i min lägenhet i ungefär 10 minuter innan han blev jobbig. Han uttrycker det själv som att han hade damp. No shit Sherlock. Mamma var lika rolig som vanligt, hon tycker minsann att alla hushåll ska ha en tupp så det hade hon smugglat med sig. Nu har jag en stor porslinstupp i köket. Hon såg så nöjd ut. Dessutom tog hon med sig en GRÖN vas, för hon ska minsann ha tulpaner på bordet. När ska hon lära sig att grönt är bannlyst i mitt liv? Grunden till detta är att jag var 15 och envis. Då skulle jag minsann ha snorgröna tapeter i mitt rum, som är stort. Fatta hur mycket grönt det blir. Detta har jag bittert fått ånga och äta upp. Men det gröna finns kvar här på Fruängsgatan för att påminna mig om att jag fick som jag ville. Det skall även tilläggas i detta sammanhang att när mamma var i Visby senast försökte hon smuggla in en fruktskål, med plastfrukt, in i mitt hem. Pappa avslöjade dock attentatet och skålen åkte med hem. Undra vad jag kommer hitta där nere i höst efter att hon spenderat delar av sin semester i min lägenhet. Den som lever får se.
Jag får börja med att white-trash numera har en ny mening. Som den soptant jag är tänkte jag att jag skulle slänga alla sopor innan mor och far kom till mig för det stundande lägenhetsbytet. Jag skulle slänga pappersreturen, och med en nyckelknippa som ibland särar på sig i ena handen slängde jag soporna. Det var bara det att just i detta ögonblick särade sig denna jävla knippa på sig och halva hanmnade i pappersreturen. Så med några försök att nå den hoppades jag på resultat. Men icke. Så jag fick vinkla hela sulon och hänga mig över kanten, sprattlande med benen. Jag fick tag på de jävlarna, men sprang därifrån med skam i kroppen. Det var nämligen sulon som står längst ut, så minst tre hus kan se mig, plus en skola. Jag är alltså numera white-trash i en nymodifierad mening.
Sedan hade vi ju några dagar tidigare. Mitt under en föreläsning inser jag att mina byxor har spruckit, i grenen. Ingen stor spricka, men en ganska hyfsat titthål var det. Och just denna dag hade jag min korta skinjacka eftersom jag fått för mig att det var vår. Jag fick skämmas och springa runt med min sjal för att täcka detta spektakel så att ingen skulle börja reta mig. Skammen är neverending.
För övrigt så hann pappa befinna sig i min lägenhet i ungefär 10 minuter innan han blev jobbig. Han uttrycker det själv som att han hade damp. No shit Sherlock. Mamma var lika rolig som vanligt, hon tycker minsann att alla hushåll ska ha en tupp så det hade hon smugglat med sig. Nu har jag en stor porslinstupp i köket. Hon såg så nöjd ut. Dessutom tog hon med sig en GRÖN vas, för hon ska minsann ha tulpaner på bordet. När ska hon lära sig att grönt är bannlyst i mitt liv? Grunden till detta är att jag var 15 och envis. Då skulle jag minsann ha snorgröna tapeter i mitt rum, som är stort. Fatta hur mycket grönt det blir. Detta har jag bittert fått ånga och äta upp. Men det gröna finns kvar här på Fruängsgatan för att påminna mig om att jag fick som jag ville. Det skall även tilläggas i detta sammanhang att när mamma var i Visby senast försökte hon smuggla in en fruktskål, med plastfrukt, in i mitt hem. Pappa avslöjade dock attentatet och skålen åkte med hem. Undra vad jag kommer hitta där nere i höst efter att hon spenderat delar av sin semester i min lägenhet. Den som lever får se.
Nu ska jag äta lunch för att fylla buken inför den stundande kvällen med kopiösa mängder vin som kommer att intas med min syster på vår systerkväll. Bloggande om denna kväll kommer definitivt att utföras i morgon. det är ett löfte från mig till er.
Kommentarer
Trackback
