Labambola

En dag i skrattets tecken. och mitt konstiga umgänge genererar skratt. Först är det ju Jossan, som inte är som alla andra. För det första har hon otur med vissa saker, låt oss inte säga mer än så. Men sen är hon ju verkligen konstig också. När vi passerade vad jag tror var en låg- och mellanstadieskola kom hon på - från ingenstans kom det - att det vore roligt att gå in på skogården och kanske bara slå ner en unge och se hur den reagerade. Johan tyckte också att detta lät intressant. Jag ska nu samla ihop pengar så att dessa två får gå i terapi samt att jag ska se till att de aldrig skaffar barn.

Sen har vi ju Adde. Den galna skåningen, som aldrig är tyst, och som använder "fantastiskt" (tänk er detta på bred skånska) lika ofta som Jossan säger kötthuvud. I rest my case. Nåväl, han funderade lite över betyg från typ högstadie eller gymnasietiden. Han hade nån tjej i sin klass som absolut inte var duktig på idrott, men hon var i alla fall duktig på att hämta koner, någonting som då en idrottslärare uppskattade och därav fick man MVG. Dock var han fundersam och besviken för att han minsann inte fick MVG i hemkunskap bara för att han var duktig på att äta. För det borde ju vara det som va tanken. Detta är alltså funderingarna på ön. Jag kommer aldrig påstå att jag kommer härifrån normal.

Dessutom måste jag ju skryta om att vår poster, den med fotbollsplanen, vann omröstningen i klassen om vilken som var bäst. Ingen truimf, men eftersom jag går på en liten högskola fick vi pris. En mapp, plastfickor (som jag verkligen behöver och är för snål för att köpa) samt ett kollegieblock. Undrar om detta även är en vardag på handelshögskolan i Stockholm? Aja, hur som helst vann vi med den förkrossande segern 11-5 (alla andra grupper fick fem röster var). Det är skönt att vara herren på täppan, men jag säger som jag brukar: Det blåser på toppen.