Labambola

Bittra Berit här. Ja, alltså pensionären inom mig. Idag har varit kritikens dag gentemot Gotlands Högskola, men faktiskt inte Gotland som ö. Kors i taket. Allt började med att jag släpade benen efter mig till Biblioteket efter morgonens "upp med tuppen seminarium". Det började nio. Det betyder en starttid på 07.40. Sjukt. Hursomhaver, jag traskade in i bibblan och möttes av ett oväsen. Jag letade på hela övervåningen efter en tyst sektion. Fanns ingen. Letade på hela nedervåningen, där fanns verkligen ingen. Almedalsbiblioteket är nämligen den lokala lekhagen för småbarn. Inga vuxna har koll på dem. De skriker, bråkar, springer runt. Det är ju sjukt. Vart är världen påväg när bibliotek inte är tysta längre. Bittra Berit surade ur och gick till kafeterian där det var lugnare. Återigen, det är ju sjuk. 

Sedan började vi prata om diplomering här nere. Med inspiration av Maddes i helgen kände jag att detta är intressant. (Det skall observeras att hennes kläder fick komplimanger, jag stod för utstyrseln i fredags och coachade den hon hade på lördagen). Men på ön, här har vi typ ingen. Vi samlas och hurrar utanför något jävla hus har jag hör. Bitta Berit tänker ta tag i saken när det närmar sig. Jag utlovar fest. 

Ett lång funderan över att aktivera mig inom skolan gjorde att jag idag tog tag i saken. Jag letade fram chefredaktörens rum och mailadress för skoltidningen. Denna tidning söker: redaktörer, annonsansvarig, fotografer och distributionsansvarig. Ja, en tidning alltså. Jag tänkte ge dem en chans, eftersom jag faktiskt gillar att skriva, och om jag gillar det ska jag bli chef. Detta är min masterplan. Det börjar nämligen bli dags för mig att vara en chef, inte en ledare. Leadren låter andra delta, chefen styr. Chef it is.  


Tack Tobias Thalen för ditt starka stöd för min Mac-propaganda. Allt stöd jag kan få kommer kanske att påverka själva handlingsprocessen och den kan därmed ta mindre än ett år. Tänk om vi kommer till skott under 2008 med ett Mac inköp. Hallelulja.