Labambola

Jag har ingen topp i mitt nyköpingsliv idag, jag har snarare en dal. Jag är strandad, övergiven, alone. mamma och pappa är på öjn och mår bättre än någonsin (antar att jag kommer tvingas bo på gotland tills jag är 75 år gammal för att de ska kunna semestra) - det är inte riktigt min plan -. Madde den lilla putan är på mallis med Mia och glassar så att troppanbratsen skulle vara sjuka av avund. Jag personligen är inte alls avundsjuk. Jag jobbar ju på bank. Resten av min underbara tid spenderar jag i soffan, svettandes trots att jag ligger blickstilla. Tror dock jag ska ta ett svalkande varv runt kvarteret bara för att få nåfon slags balans i kroppen. åt världens kryddigaste kvällsmat så jag antar att det inte förbättrade min strävan till att sänka kroppstemperaturen. Im not to smart. Lilla John aka. Grisen, är precis vad han kallas, en gris. killen har ett jobb där det är lagligt att arbeta 25 timmar i sträck. Det betyder en skadligt ensam Carro. Tur att jag i övrigt har så roligt i mitt liv. Inte ens Cops arbetar för at mitt liv ska vara i medvind. Mellan 19.30 och 20.00 sänder de program som redan visats. Snacka om äkta u-landsproblem. Nu förstår jag äntligen hur barnen i Somalia faktiskt har det. Jag skulle inte stå ut en dag om det ska fortsätta såhär. Men jag tänker tvinga lilla john att gå ner till ahmnen i morgon. Om han är riktigt osympatisk ska ha  få bjuda på mat. Sådetså. I övrigt så har jag cyklat till gumsbacken idag. Som slö männska trodde jag verkligen at det skulle vara långt, men ack så fel jag hade. Lämnade dock shoppingen tills i morgon eftersom det är lite risky att lägga stora krukor i cykelkorgen. Det är ju inte mitt fel att jag inte har körkort.