Fredagsfantasi

Sjukdomen börjar starkt avta. Jag blir människa igen. Eller jag återgår iaf till den varelse jag var innan jag blev sjuk. Det märks på alla tankar som rusar runt i mitt huvud. Därför kommer fredagen ägnas helt åt dessa tankar.

Den mulliga modell-eran är över. Det finns inte en chans att jag kommer att slå igenom. Jag kommer dessutom ha stora svårigheter när jag blir kändis, för allvarligt jag ser ut som en potatis på bild. Ja just det, en potatis. Efter mer än 80 tagna bilder igår insåg jag direkt att det kommer inte finnas ett enda bra foto på mig. Så sant som det var sagt. Samma min, samma uttryck. Ful. Jag är misslyckad. Pappas gener gjorde sig gällande, men han hävdar fortfarande att han är fotogenique (stavning?). Även en annan era tog slut igår. Jag har varit fast bestämd vid att Madde är den smarta syrran, jag är den mindre fula. Ett skämt som varit stående i alla år. Men den lilla bitchen tog ifrån mig min sista stolthet när hon glänste på massor av foton igår. Då va man den fula också. Chockad som jag var gick jag ut från studion och frågade Madde om jag verkligen ser ut så som jag gör på fotona. Hon svarade nej, men jag undrar om det var för att jag inte skulle flippa. Stort i-lands problem som måste utredas vidare. Jag tror jag ska tillsätta en kommité.

En liten sväng på staden idag för att hitta en present till en viss artonåring var ett mission. Väl inne på affären fann jag ett baglady armband som jag tyckte var fint nog som present. John och David fann dock något helt annat. Något som i skrift passar in på mig. Nämligen att bagladypåsarna har skriften Happiness in a bag skrivna på sig. Det är varje shoppingfynd för mig, glädje i en påse. Synd att någon annan kom på det före mig.

Har även stillsamt försökt övertala pappa om datorbyte under fredagseftermiddagen. Mac vs en rosa SonyVaio. Diskussionen gick som vanligt, IT-chefen på banken tycker inte om Mac. Varför? Ingen vet, inte ens pappa. Och tycker inte han om, tycker inte pappa om. Men jag kämpade vidare och är nu närmre en Mac. Men han försöker ju verkligen fälla mig innan mållinjen hela tiden, inte ens på mållinjen. Han funderade nämligen över mina utlandsstudier. Hur ska jag då kunna få hjälp med min Mac om jag får problem. Allvarligt, detta ser han som en nackdel. Att jag flyttar utomlands. Han som vuxen borde kanske veta att märket på datorn inte riktigt avgör vem som hjälper en med problem när man bor utomlands. Get real dude.

Dagens sista konstaterande var mycket intressant. Inte för att hänga ut min pojkvän, men han är fortfarande cool i vissa kretsar. Under ett snabbt besök på H&M idag kom det fram en kille på 1.40 och frågade coolt om John jobbar ikväll. John svarade ja. Han ska alltså jobba på nutidens gymnasiedisco,det forna GT. Förstå att vissa fortfarande tycker det är coolt att känna vakterna på de discona. Men jag är glad över att John är cool för några. Redan på min tid när jag trånade efter att få gå på GT, när jag bara gick på högstadiet, var han inte cool för mig. Jag jobbade i garderoben för att de snygga killarna alltid flörtade med garedrobspersonalen. Tönt vakter brydde vi ju oss inte om. Men det spelar ingen roll hur ofta han dementerar det, vi vet ju alla att han bara gjorde det för att få brudar och makt. Hans täckmantel är dock att han ville ge tillbaka till samhället. Vilket skitsnack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0