Labambola

Idag är dagen med stort D. Jag måste erkänna, jag har haft fel. Sug i er detta, för jag säger inte de orden igen. Min shoppingrunda på ICA Maxi avslutades med att jag plockade åt mig några vuxenpoäng och lämnade in min ica-kortsansökan. Men eftersom gubben framför mig tjatade i 7 minuter om att hans micromat inte hade fått den rabatten som den förjänade eller i alla fall skulle ha (enligt mig borde de där äckliga findus förpackningarna förbjudas. Någon kan ju liksom micra den i min omgivning) Usch. Hursomhelst där stog tidningen jag bestämt mig för att rata. Under hela sommaren läste jag Sofi Fahramans sida på aftonbladet. se. Slaviskt och jag hatade nästan vart enda ord hon yppade på sidan,men jag gillade ju bilderna. Detta grundar sig dock inte i den släng av dysleksi jag får ibland utan att jag föredrar bilderna. Men idag lanseras hennes nya tidning SofisMode. Jag skulle ju hata varje ord, varje bild och varje minut i denna tidning. men jag köpte den, på grund av den tröga gubben. Typ. Efter att jag bläddrat mig fram till sidan 28 insåg jag att hon faktiskt gör detta bra. När jag erkänner detta är det som att en muslim skulle konvertera och bli katolik. Jag kan säga att jag är på väg att bli påve i denna liknelse. Hon kan ju faktiskt hitta det billigare alternativet som liknar designerkläderna. Sedan kanske hon borde snygga till sitt eget yttre en aning och bli lite mer spännande. Och för min del får hon gärna sluta tjata om LA. Om några nummer kommer hon att skriva någon artikel om size zero, jag lovar. Men tyvärr kommer jag stå där i affären nästa måndag, med hennes tidning i handen. Jag kan inte säga att jag älskar den och det är definitivt inte nya Elle. Men jag kommer att läsa den, jag lovar. Efter några meningars klagande måste jag dock hissa och inte dissa. Hon är nog den första svensken jag stött på som faktiskt har koll på Furla. Det betyder ju att hon förstår något och i ochmed  detta har hon köpt mig, och jag köper tidningen. Skammens dag.

Med självinsikt, som jag inte slösar med att ha allt för ofta, måste jag säga att jag idag är avundsjuk. Hon får betalt för att göra det jag älskar. När hon shoppar sitter jag och läser Kotlters Marketing Management, men hon kanske ska se upp. En dag kanske jag har det jobbet hon alltid velat ha. Kanske. Hoppas.

Dagens förhoppningar

Handlingen på Ica resulterade i en vagn fylld med bara grönsaker och dylikt. Inga kolhydrater dock har jag ett carb-cabin i mitt hem som inte behöver fyllas. Jag ska nu försöka säga hej då till kolhydrater och socker ett tag. Om jag har tur klarar jag mig till onsdag morgon.