Oh you just do one kiss?

Jag har fått mycket skäll de senaste dagarna på grund av dåligt med uppdateringar. Jag är chockad över den ignorans mina vänner har, fattar ni inte hur mycket man har att göra när man lever ett happy-gråzonsliv? Tyvärr har bloggen liksom hamnat lite i skymundan.



Så vad har hänt sen sist? Mycket men ändå lite. Min kära vän Verity kom till lilla landet lagom i måndags. Vi hade en sjukt bra dag: lunch på Paus, massor med kaffe och uppdateringar på Coffehouse (jag har verkligen inte fikat där på sjukt länge - märkligt) och på kvällen blev det middag på Fika med de två personer jag känner som vågar prata engelska. Tack Madde, tack David.

Verity avslutade kvällen med att kanske chocka David lite. Han är ju som de flesta vet, lite rädd för närhet. Så när han skulle avlägsna sig så hoppas lilla Verity upp och ger honom en kram och två kindpussar. Det hela såg lite märkligt ut och hon tittar på mig och utbrister: Oh you just do one kiss? Stavve vek sig av garv, david rodnade förmodligen och jag skrattade från hjärtat. Hur skulle hon veta att vi gör noll pussar, och allra minst David. han gör ju minuspussar, vilket betyder att han nog gärna skulle betala för att slippa. Det var i alla fall en höjdpunkt, tillsammans med att jämföra sportvåld på de olika kontinenterna. Hon kollar emellanåt på kricket, ett evangemang där man tydligen enbart får dricka lättöl numera på grund av alla slagsmål. Och under varje turnering streakar minst tre personer. Det är så olika det där. Och en match kan vara åtta timmar.



Jag lurade mig nästan själv igår. Min semester har ju börjat nu. Adios mama, adios papa. Bienvenidos a Barcelona. Welcome freedom. Huset är tyst, tomt och stort. Det är allt jag vill ha. Tanken va att jag skulle ligga orörlig på soffan igår, men insåg efter några timmars sömn att jag för sjutton skulle på middag hos Anna klockan 19. Det blev Tacos och så tror jag att jag minns en Daim-skål. men sandra åt så många att jag knappt fick tag på några. Typ. Jag gick hem, däckade i sängen och har spenderat dagen med ett leende på läpparna. jag tänker fortsätta med det nu. Kvällen blir stillsam och ensam. Precis som jag vill ha det.


Kommentarer
Postat av: Sandra

Hahaha! Ja, jag gillar godis! Och ja, jag älskar choklad. Och det gör du med! Men till skillnad från dig har jag inga problem med sanningen och kan därför säga hur mycket socker betyder för mig. Men du din lilla lögnerska försöker förfina sanningen genom att mörka antalet daimbitar.. Nu vet inte jag heller hur många du hann få i dig. Men jag vet att alla vi andra var förvånade att när godstrollet (jag) hade hunnit slänga i mig 2 hade du redan svalt 7 bitar... och det slutade ju inte där.. där kom sanningen, MOAHHAHA!

2009-10-07 @ 17:44:42
URL: http://sneren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0