Grädden på moset

Har ni undersökt någon gång hur två förpackningar grädde luktar efter cirka en månad i kylen? Vill ni veta hur det luktar? Inte jag heller, men tro fan att jag vet det ändå. Varenda lampa var utdragen, kaffebryggarn och mickron lika så. Soporna var tömda och hemmet var kliniskt rent, förutom denna grädde. Åh vilken stank, ni förstår inte. Det måste va den billigaste dieten som finns för jag kan lova att man aldrig vill köpa hem mat och lägga i kylen efter den stinkbomben. Därför har jag bestämt mig för att leva på mat som andra lagar dessa sista dagar i denna sibiriska urskog. 

Ska vi tala om Ryssland så ska ni veta vilket varmt välkomnande jag fick. De hade dammat av den värsta rysskärran som någonsin skådats och detta skulle jag färdas i i cirka 30 minuter. det var toppen av mitt isberg som enbart är byggt på misär. Panikångest över återkomsten till ön räckte inte för gud. bestraffning efter bestraffning har drabbat mig. Min nära döden upplevelse som jag hade byggde enbart på förbannade betavärden och nån jävla portföljteori som en gubbe kom på och fick nobelpriset för. Tänk att Alfred Nobel till och med har straffat mig. Det trodde man ju inte. Det har ju räckt med fars straff genom åren. Nåväl, för er allas totala lycka så lever jag fortfarande. Väl ut från flygplatsen klädd som en uteliggare-look-alike möttes jag orkanden Åke, det är den milda formen av orkaner vi har här. Varje gång Åke kommer på besök så känns det som att alla fönstren ska sprängas på grund av tryckvågorna i vindarna. Det är som en vindtsunami. 

By the way, mina croissant frukostar närmar sig. På söndag ska familjen stå och sjunga "leaving on a jet-plane" i bästa Armageddon-anda. Tårarna kommer flöda och jag kommer vara lika snygg som Liv Tyler. Okej, kanske inte. jag kommer nog i sedvanlig ordning likna någon hillbilly som gått vilse. Men vad gör väl det? jag ska ju vara permanent turist i några månader och det innefattar ju enbart vilsegående. Packningens vikt siktar jag på ska vara cirka 40 kilo, då är jag nöjd och har sparat in en liten slan, kanske en tusendels Gucci-väska eller nåt. 

Nu ska jag återgå till tv-tittande. Min soffa börjar ju återfå normalform så lite som jag sitter i den. Nu ska den få serva sitt syfte.  

Kommentarer
Postat av: Susanne

Jag kan komma och sjunga om du vill också?? Kan säkert tvinga med Hannah också så du får en riktig avskedskommitté. O tyvärr vännen. Vinet är svindyrt i Paris och glasen små. I alla fall på restauranger. O vin behöver man för att bli klok och dra intelligenta slutsatser. Så du får hålla dig till det i snabbköpet och be Ulf skicka med en slant eller två.

2009-01-13 @ 22:59:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0