En ständig kamp mot kilona
En kamp mot kilona. Denna eviga kamp. Jag vet inte hur den ska bli mindre. Det finns ju så många saker jag inte kan vara utan. Jag hoppas ni förstår att jag pratar om min resväska, den som jag just nu packar ihop mitt Paris liv i. Och ryanair skulle vi kunna kalla den misslyckade dieten. 25 kilo. Är det nya size zero eller? En kvinna som jag behöver lite tyg på kläderna. för allmänhetens skull. Tydligen så behöver jag också skor, dock inte säker på om det är för allmänhetens skull eller min skull. Jag har nämligen varit hemma i Sverige en vända med grejer, sen åkte Verity till Sverige och tog med sig en resväska för min räkning. Men framför mig, i väskan, finns nu fortfarande 10 par skor. Hur hände detta? Och då slänger jag ett par och ger bort ett par. Mystiskt det där. Som tur är så växer ju i alla fall inte fötterna längre, till skillnad från den övriga kroppen.
Jag tänker alltså lämna stället om cirka 40 timmar och jag tror kanske inte att jag kommer komma tillbaka på många år. Jag tror inte att paris kommer sakna mig, och jag är inte säker på att jag kommer sakna Paris. Men jag kommer sakna mina vänner. Som ni förstår så är jag lite sentimental, och det blev ju inte bättre när Ellinor började spela "jag vill grina nu låtar".
Nu ser jag dock fram emot morgondagen, med en lunch (jag tänker dricka vin) och sedan plugga till en tenta som jag har 17.00. Jag tänkte ge den 20 minuter i pluggtid. Jag har faktiskt inte lust med mer. Tar inte skolan mig på allvar så tar inte jag den på allvar. Nu ska jag stirra ut ur fönstret i mitt rum för kanske sista gången och lyssna på regndropparna som faller mot marken...
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jag förstår att det kan bli jobbigt att packa när du har köpt så mycket presenter till dina vänner (mig)!
Trackback
