En söndag i ensamhetens tecken
Då var det dags att skriva lite igen. Jag sitter i min ensamhet, min valda ensamhet, och kollar på fotboll varvat med lite läsning i en otroligt bra bok. Dock sitter jag i soffan, med en filt över mig. Solen tog tydligen kol på mig igår, jag försökte läsa en stund på balkongen men smärtan i min hud tillät inget sådant. Så det fick bli soffan, enligt tradition på söndagar. inte mig emot. Om en knapp timme börjar alla favvo program och tills dess ser jag på upplösningen av Serie A. Forza Roma, men det visste ni ju redan.
Nu ska jag återgå till tvtittandet. efter att ha trakasserat min syster och Therese med flertalet telefonsamtal ska jag nu stänga in mig i tystheten. För telefonen är tyst, men jag hoppas fortfarande på att den ska ringa och att jag ska få höra det jag vill höra. Men lycka är ju inget man kan kräva, bara något man kan hoppas på.
Gårdagen blev lugn och trivsam. En stillsam grillning hemma i Tobbes trädgård ledde till en tom vinflaska (Jag och Y delade!) sedan färdades vi till nya bekantskaper där det slank ner en och annan Jack&Cola, närmare bestämt två. Sedan ett trivsamt glas vin på wallers, med tjejsnack, som på något sätt börjar bli en helgvana. det är verkligen en vana, nästan ovana, som jag älskar. Vinet smakar bra, jag har alltid trevligt sällskap och personalen är fantastiskt. kan detta vara mitt nya Fik@? nåväl, ingen kan väl konkurrera med "stället som har allt" men Wallers kan få agera substitut. Detta är alltså helgen utan extremfyllor och söndagsångest. Allt sådan sparas till nästkommande helg. och är livet allt för jävligt så kommer ju Pappa och Farbror Lennart ner på söndagen så då kan jag ju ta ut min ilska på dem. dock ska jag nog agera den snälla dottern då de kommer för att ge min lägenhet en makeover. Vem vet jag kanske kommer ha en tavla eller två på väggen?
Nu ska jag återgå till tvtittandet. efter att ha trakasserat min syster och Therese med flertalet telefonsamtal ska jag nu stänga in mig i tystheten. För telefonen är tyst, men jag hoppas fortfarande på att den ska ringa och att jag ska få höra det jag vill höra. Men lycka är ju inget man kan kräva, bara något man kan hoppas på.
Kommentarer
Trackback
