Surhetens bitterhet
Jag sitter hemma hos John och är sur. Varför? Inte vet jag. Han skulle fika med sina vänner och frågade om jag ville följa med - då blev jag sur. Jag skulle duscha och glömt balsam, han hade två flaskor - jag blev sur. Vi åt frukost sent, runt halv tolv så lunchen fördröjs i och med detta - då blev jag sur. Jag är sur.
Sedan tänkte jag att jag skulle googla lite modebloggar, säkert kul .Folk gillar ju liksom second hand - och bloggar om det. Det borde förjudas att shoppa second hand. Det är ju typ som att köpa Gussi i Turkiet i stället för Gucci i Milano. Can you see a problem? Det kan jag - så jag blev sur. Äkta vara ska det vara om det så må vara masstillverkat från H&M. Ska jag ge mamma en 20 lapp för hennes gamla kläder och bli snygg och blogga om att jag handlar vintage osv. My ass - jag köper något snyggt och halvdyrt i stället.
Allt detta fick mig att tänka på min garderob. Tragiskt. Det hänger så mycket kläder där - och jag hatar typ allt. Klänning efter klänning hänger på rad, många med prislappar kvar. Till exempel en Filippa K klänning som jag specialbeställde från Stockholm utan att kolla priset. den kom och detta var väl kanske ett år sedan. Men den va sjukt snygg på modellen på hemsidan ska ni veta. Röd som den är, i ett vackert silkestyg, insåg jag i min blekhet att jag liknar en falukorv mer än en IT-människa. Ännu en anledning till min surhet.
Tror kanske ett glas vin lite senare kommer att få mig på fötter igen. Men först var jag ju tvungen att blogga, känns som att klagomuren skulle kunna få flytta in i min blogg så kan väl folk bara klaga tillsammans med mig. John är ju liksom för snäll så jag får ju skämmas när jag är så bitter. Om det inte vore för att jag va kär skulle jag byta till en bitter pojkvän.
Dagens socialfall & lathet
- Eftersom jag alltmer börjar likna ett socialfall på grund av den levnadsstil jag nu valt, har en liten del av mitt liv gått in i väggen. Socialfall ser på social tv. Jag är rasande över att OC bytts ut mot Kyle XY klockan 16.10 på femman. Socialfall var namnet
- Jag packade en liten väska igår för att smått bosätta mig hos John i några dagar. Men jag glömde min laddare. Detta gör mig surare. Den ligger brevid mig och piper, men jag tänker inte stänga av ljudet och jag tänker inte hämta laddaren på Fruängsgatan. Härifrån är det ju ett kvarter och det är jag alldeles för lat för. Ni undrade säkert varför den där röda klänningen inte passade. Nu har ni svaret. Min lathet.
En ny tanke för bloggen som jag tror att jag kommer genomföra i morgon är en lista- Carros inne & ute lista. Den kommer förmodlen mest handla om kläder men kanske också om älskade vänner och bittra fiender. Hoppas den kommer få samma genomslagskraft som Kanon & Kalkon.
