Antonello Venditti, IQ & hemlängtan
Grazie Roma. Det var där det hände.
Idag insåg jag någonting. Jag har en IQ kvot. Hur hög vet jag inte. Men jag är inte medlem i MENSA. "Gud" gav mig en gåva - IQ. Dock gav han mig, just mig, en speciell kvot. Jag tror att den fördelas på antalet dagar i månaden och den är inte tillräckligt hög för att täcka alla dagar. Idag var en såndär dag då jag blev utan. Jag har inte fungerat som människa, tankeförmågan lämnade mig idag. Det känns som att jag inte reagerat på någonting. Mitt blogg inlägg-skulle utebli, då jag inte vill blogga om någonting tråkigt och förlora mina 2 läsare. Men plötsligt händer det.(Triss-citat, jag tycker det är trist att blogga allt för mogna citat, det skulle bli för normalt då). Det var inte förän jag kom till gymet. Men tro mig, det var inte träningen som satte igång allt.
I den där gamla i-Poden sjöng någon. Det var Antonello Venditti. Och då kom jag på det, jag ska blogga om Rom för första gången. Det kommer inte bli den sista. Jag kom och tänka på alla människor och dess inverkan på mitt liv, den fantastiska staden, de helt galna klubbarna och kanske några söta pojkar. Mitt liv i Rom var fantastiskt och jag önskar alla människor en sådan upplevelse. Det passade att drömma mig bort till denna plats, då jag hade en mindre kris idag och bara längtade hem till Nyköping. Det resulterade i en bokad flygbiljett så jag ska vara där i 11 dagar.
Nu tillbaka till Roma. Jag bodde ju i en etage lägenhet med terass och pool på taket för 200 euro i månaden, precis vid Piazza di Spagna. Eller inte. Inte för att skryta, men jag bodde ju en källare tillsammans med 2 andra, 2 rum och kök, en 1.80 säng som var hel till hälften, en dusch med mer mögel än kakel, och en trasig spis. Allt till det fantastiska priset 11 000 kronor. Å andra sidan behövde jag inte bo glamoröst, jag levde ju glamoröst. Morgonen började med uppstigning klockan 8.00, skolan började 09.00, ungefär 11.00 var det dags för en "un panino con pomodoro e mozzarella, calda per favore" Vitt bröd var detta alltså, med tomat - mozzarellan skippade jag. Sedan var det skola till 13.00, gymet från 13.30 till 16.00 och sedan metron till san giovanni för att gå till SMA och handla mat. Mat (oftast fiskpinnar) och sedan sömn. Sen började festen, runt 23.30 och slutade tidigast 03.00. Detta var mitt liv i 6 månader. och tro mig det var grymt. Jag har festat med juvelerar söner, Craig David, Lazio-spelare, Roma-spelare (bland annat Chippen) och annat löst men underbart folk. Jag har åkt runt Rom i en Porsche Cayenne och självklart en Smart-Car. Och tro mig, jag har sett de häftigaste klubbarna i Rom. Historierna kommer någon annan dag i detalj, till exempel Porsche historien - det är Davids favorti historia, men jag kan lova att det var inte en sådandär kväll då jag ringde och sa att jag älskade honom. Idag ville jag bara minnas.
Så Grazie Roma. För att jag hade "the time of my life", för att jag vet vart jag vill leva mitt liv och för att jag fick träffa min bästa vän - min älskade vän Fanny - och alla de andra - inte minst Vanessa. Grazie Roma.
Idag insåg jag någonting. Jag har en IQ kvot. Hur hög vet jag inte. Men jag är inte medlem i MENSA. "Gud" gav mig en gåva - IQ. Dock gav han mig, just mig, en speciell kvot. Jag tror att den fördelas på antalet dagar i månaden och den är inte tillräckligt hög för att täcka alla dagar. Idag var en såndär dag då jag blev utan. Jag har inte fungerat som människa, tankeförmågan lämnade mig idag. Det känns som att jag inte reagerat på någonting. Mitt blogg inlägg-skulle utebli, då jag inte vill blogga om någonting tråkigt och förlora mina 2 läsare. Men plötsligt händer det.
I den där gamla i-Poden sjöng någon. Det var Antonello Venditti. Och då kom jag på det, jag ska blogga om Rom för första gången. Det kommer inte bli den sista. Jag kom och tänka på alla människor och dess inverkan på mitt liv, den fantastiska staden, de helt galna klubbarna och kanske några söta pojkar. Mitt liv i Rom var fantastiskt och jag önskar alla människor en sådan upplevelse. Det passade att drömma mig bort till denna plats, då jag hade en mindre kris idag och bara längtade hem till Nyköping. Det resulterade i en bokad flygbiljett så jag ska vara där i 11 dagar.
Nu tillbaka till Roma. Jag bodde ju i en etage lägenhet med terass och pool på taket för 200 euro i månaden, precis vid Piazza di Spagna. Eller inte. Inte för att skryta, men jag bodde ju en källare tillsammans med 2 andra, 2 rum och kök, en 1.80 säng som var hel till hälften, en dusch med mer mögel än kakel, och en trasig spis. Allt till det fantastiska priset 11 000 kronor. Å andra sidan behövde jag inte bo glamoröst, jag levde ju glamoröst. Morgonen började med uppstigning klockan 8.00, skolan började 09.00, ungefär 11.00 var det dags för en "un panino con pomodoro e mozzarella, calda per favore" Vitt bröd var detta alltså, med tomat - mozzarellan skippade jag. Sedan var det skola till 13.00, gymet från 13.30 till 16.00 och sedan metron till san giovanni för att gå till SMA och handla mat. Mat (oftast fiskpinnar) och sedan sömn. Sen började festen, runt 23.30 och slutade tidigast 03.00. Detta var mitt liv i 6 månader. och tro mig det var grymt. Jag har festat med juvelerar söner, Craig David, Lazio-spelare, Roma-spelare (bland annat Chippen) och annat löst men underbart folk. Jag har åkt runt Rom i en Porsche Cayenne och självklart en Smart-Car. Och tro mig, jag har sett de häftigaste klubbarna i Rom. Historierna kommer någon annan dag i detalj, till exempel Porsche historien - det är Davids favorti historia, men jag kan lova att det var inte en sådandär kväll då jag ringde och sa att jag älskade honom. Idag ville jag bara minnas.
Så Grazie Roma. För att jag hade "the time of my life", för att jag vet vart jag vill leva mitt liv och för att jag fick träffa min bästa vän - min älskade vän Fanny - och alla de andra - inte minst Vanessa. Grazie Roma.
Kommentarer
Trackback
