Är vuxen ett sinnestillstånd?

Efter ett fjortisbråk med pappa igår så började jag inse att jag kanske rör mig från labil tonåring till semivuxen. Jag flippade inte som jag vanligtvis gör och jag var saklig i min argumentation, förutom de obligatoriska Gustafssons personangreppen. Men det är ju ett karaktärsdrag jag inte kan kontrollera. Inga vinser utan psykisk nedbrytning.

Jag börjar även utveckla fler sidor som påminner om att jag kan vara en försenad neandertalare. Det kanske är så att jag är ensam i Sverige om att ha en Nokia från tidigt 2000-tal, som inte ens har mottagning inne på banken. Nog för att det ibland känns som en bunker, men det vore ju roligt om ett sms kanske kunde pigga upp under långpannan på dårhuset.

Nu ska jag börja arbeta på planen om hur jag ska tjäna pengar utan att jobba och hur skolan ska klaras utan ansträngning. Just nu är loppet rätt kört. Min bästa strategiska plan hittils var att skramla ihop till in trisslott när jag besökte ICA med mamma igår, tanten vann 50 spänn men den fattiga studenten räknade nollor. Men det var ju iaf en vinst på 0 gånger 2. Man ska vara glad för det lilla.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0