Labambola

Jag brukar ju behaga att göra mycket annat när jag har stora måsten. och varför bryta en trend? Microekonomin med alla dess kurvor skriker efter att bli lästa och själv vill jag bara skrika.

Jag har författat många blogginlägg i mitt huvud de senaste veckorna, men inte kommit för mig att skriva. Det har bjudits på glädje, stora besvikelser hopp och förtvivlan. Det är väl så man kan summera mitt 2009 också.

Paris var ett platt fall, det vet vi ju alla. Nästa besvikelse var väl att jag och John insåg att vi var inte rätt, inte just där och inte just då. I övrigt så var sommaren fantastisk. Men man kan aldrig få den där kompletta tiden i ens liv. Inte så heller skedde under hösten. Jobbet var ett glädjeämne, studierna en besvikelse. Garderoben är full och det gör mig varm. Jag har tagit konstiga beslut, valt konstiga människor i konstiga situationer. Jag har förlorat människor i mitt liv, som jag verkligen ville ha kvar. Om det bara kunde ha varit för att ärlighet varar längst.

Och så kommer man ju till den där punkten då man tror sig veta att en människa som alltid älskat en och ställt upp, när den sviker. Jag behövde dig, men du var inte där, för du ville inte räcka ut den lilla hand som skulle stärka mig. Och då kan jag inte ha dig kvar. Måhända att jag är mer medveten än någonsin om hur krävande jag är, men att ge och att ta måste jag väl ändå säga att jag kan.

Sedan finns det stunder som gör mig helt varm i hjärtat. En resa till upssala genererade relationer som jag saknat i så många år. En resa till Köpenhamn, där man träffar en gammal kär vän och får dela hennes nya liv och nya bekantskaper. En födelsedag som firades i Stockholm som är ovärdelig.

Jag har en syster som det inte alltid klaffar med. Men man kan aldrig sluta älska den människan gränslöst. Nya vanor och människor i hennes liv har även berikat mitt liv.

Livet som inneboende hos föräldrarna är en berg-och-dalbana. Att pappa har åsikter om det mesta vet jag, men de blir så påtagliga när man är nära. Men att han sedan är den stabila punkten i mitt liv kan jag aldrig ta ifrån honom. Mamma är ett fantastisk sällskap och en stark kvinna, fastän hon inte vet om det. 2010 är året mamma då the sky is the limit. Jag älskar dem båda sådär som man ska älska sina föräldrar, så som de gör på film.

Spriten har duckits i icke så förståndiga mängder, men vad gör väl det? Fisk innehåller ju omega3 så jag värnar bara om min kropp. det återstår nnu bara att jag ska lära mig att bete mig då alkoholhalten höjs i min kropp.

2010 har bara börjat, men det kommer bli en resa. det kommer komma mycket nytt och mycket gammalt kommer bestå. Den största motgången hittils är väl att i morgon är det tisdag och jag kommer inte kunna nrva på tisdagsmiddagarna längre. Det är underbara vänner, underbara tjejer som jag också älskar.

Nu är jag åter student, och ska kämpa för att vinna. Min första examen har jag förhoppningsvis i handen om ganska så exakt sex måndader. Sedan bär det av mot nya äventyr. Va en del av mitt 2010, för jag vill vara en del av ditt.