Vem va först?

Jaha. Ännu en trött söndag där inte så mycket kommer utföras. Denna dag började inte heller så bra, eftersom alla de närvarande på söndagsfikan satt i hamnen och fikade. jag själv begav mig till Hellmans. Snacka om lurad. Jim hade dessutom skickat ett mess till alla, förutom mig, om att vi hade date i hamnen. Så mitt morgonhumör hade sig en topp då jag släpade mig fram trött på gatorna i skinnjacka och graderna ute var 20 någonting. Och då ska man veta att jag inte är trevlig i grund när jag är trött efter en hysterisk lördag på Lotsen. Min natt avslutades dessutom med att jag somnade någon gång mellan 05 och 06 för att jag inte kunde sluta hosta och jag hade ingen medicin. Misär var ordet. 

Nu önskar jag att fler läste min blogg än de läsare jag har. kanske vill jag att alla som besöker Lotsen en fredag eller lördag ska försöka att förstå att det är ganska svårt när ca 900 fulla människor bara vill ha mer sprit och vi är tre vi baren. Dessutom är det relativt svårt att veta VEM SOM VA FÖRST eftersom alla dessa människor gått från att vara grottmänniskor till att nu mer likna myror som kryllar. Och ni ska fan veta att ni ser lika dana ut. Så vänta snällt vid bara, fatta budskapet med att Cash is King - alla med plast borde inte få handla. Men huvudpoängen i detta, alla får sprit. Men jag har bara två armar, dock önskar jag att jag var en mänsklig form av en bläckfisk. Dessutom är det alltid bra om ni köper samma saker, kanske inte en rosa pantern, en öl, en smice, en shot, en jäger/redbull och en GT. Det tar tid. Please - spread the message. 
Och dessutom kanske ni kan försöka bli så bra vän med bartendern så att hon litar på er, ställer fram tomma glas och ser till att ni serverar er själva och sedan betalar för det ni har druckit. Så gör mina vänner. Det är underbart. 

I övrigt sitter jag som på nålar hemma i köket. Jag väntar otåligt på John som har varit på peace and love. Det är dock någonting som han lurat mig på, för min love har varit borta i mer än 24 timmar nu och jag börjar bli needy. Men som den gulliga tjej jag är ( ni trodde väl inte att jag va något annat) så har jag köpt en pisang och blommor för i morgon var det ett år sedan vi träffades. Dock blir det inte firande med pompa och ståt för John jobbar hela kvällen. Själv somnar jag väl i soffan och vaknar när han kommer hem. Men nu vet ni alla i alla fall att jag är en romantiker. Just det, ROMANTIKER. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0