Labambola

Då är hon tillbaka, den där tråkiga Carro. Mysbyxorna är en inventarie på min kropp, fattigdomen är så påtaglig att den går att ta på, den psykiska stressen gör att jag sover dåligt trots att jag är ledig och middagen ensam framför tv:n är ett relativt roligt inslag i min innehållslösa vardag. Det är hon, PluggCarro.

Jag blev utbränd efter dagens runtstrosande på stan i Uppsala där jag hittade kläder som fullkomligt skrek: Kom och köp mig! Men jag luffade hem med en vattenkanna för blommorna, en ny deo, lite duschtvål då jag tänkt att även 2011 vara ren både på utsidan och insidan och en handväska från den anskrämliga rean på Gina Tricot. Om det var ett ord ni sökte så var det Patetiskt. 

jag var även tvungen att inviga återkomsten med en praktvurpa utanför en resataurangt, bara för att misären även skulle kännas i kroppen. Men jag känner mig ändå relativt normal då jag ringde för att smårpata med min relativt framgångsrika syster. Den lilla trasdockan som hon är sov när klockan var 15.00. Inga kommentarer.

Gårdagen spenderades med mor och far och mina 49 kvm börjar mer och mer likna ett hem. Med rätt borr så kan även väggarna prydas med någon slags billig konst. Frysen är full och jag har insett att jag aldrig kommer bli vuxen. Ja har blivit ett curlingbarn i vuxen ålder. Men de är allt bra den där mamman och den där pappan. Jag bjöd på pizza från kvarterspizzerian som tack för all hjälp. Ett barn som jag skulle alla föräldrar vilja ha.