Italia - arrivero !?

Sitter och ser på gråt-tv men jag orkar faktiskt inte gråta. Känslorna har liksom lämnat kroppen för en stund. Sofia Löf skrev nåt bra på sin facebook idag som kan bli något av ett mantra för hösten "Before I fall in love, I'm preparing to leave her (him)". Vi får väl se om jag kan leva som man lär, men jag har ingen kärlek att ge för stunden. Och nån slampa har jag ju aldrig varit så jag lär ju inte bli nån nu heller. Ensamheten - here I come -.

Dock tror jag på Gud idag och att han vakar över mig. Jag fick nämligen en briljant idé för några timmar sedan. Allt jag har just nu är tid och mig själv. Så vad ska jag göra? Jo jag ska göra något som gör mig lite mer levande. Jag hade tänkt mig fyra veckors fältstudier på en språkskola i Napoli. Stan uppfyller alla kriterier: italienare, ett fotbollslag och maffian. Dessutom tar tåget till Rom en piss-kvart. Så jag planerar in la dolce vita den 9/11. Vi får väl se hur långt jag kommer med denna plan. Buffertgubben till pappa försöker nämligen omdirigera mina livsupplevelser till att jag ska ta körkort i stället. Jag undrar hur många gånger jag måste säga: Körkort är till för människor som inte har någon som skjutsar dem eller som inte har råd med taxi. Jag har båda. 

Slutligen ska jag bara omnämna en tanke som slog mig idag. Mr Bolt springer 100 meter på samma tid som det tar för mig att få igång löpbandet. Det tåls att tänka på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0