Tant kan minsann dricka sprit. Jossan kidnappar bara cyklar.

Jag hinner med några ord i bloggen innan jag ska till ICA och shoppa bakismat. Dock är jag inte galet bakis, för jag var inte galet full igår. Jag var inte snubbelfotsfull och ag har inte ångest i dag. Kors i taket. Jag undrar dock hur Yasmin mår idag, för hon va full igår. Grymt rolig och söt var hon också, det måste vart en vacker syn när hon trampade hemåt på sin cykel. Själv fick jag vandra hem för att Jossan lånat min cykel och dyrt och helig lovat att hon skulle komma tillbaka med den. Men det var bullshit. Det gör att jag fick stappla hemåt på mina högsta och oskönaste skor. Detta är oförlåtligt. jag hade ju till och med en plan för vart jag skulle ställa cykeln så jag kunde få sällskap till cykelparkeringen fr att sedan trampa hemåt. men nu fick alltså mina ben bära mig hemåt. Tack jossan. Jag förväntar mig en smörig ursäkt idag. och jag kan bara säga en sak, eller a två. Jävla banger och I told you so. Hoppas det kommer gräma dig att du missade en grym kväll. Men Yasmin har bytt ut dig mot en tuttkompis som heter Anna. De fann verkligen varandra på Munken och Y var inte alls sur över att jag var borta. Typ. 

Måste kanske som expertkommentator på fotbollsfyran i visby uttala mig och gårdagens spektakel. Vi kollade på Addes match, vilket inte riktigt liknade en Serie A match. Killarna i det "rosa" laget bråkade om vem som skulle ta frisparkarna för att ingen kunde nicka. Känns som att deras tränare har lite att ta tag i. Till och med i damfotboll får vi lära oss att nicka. Shame on you boys. Nåväl det var kul i alla fall och Adde hittade sina lungor på planen till slut. Han har ju mer tränat på att dricka sprit än att träna fotboll. Men man kan ju inte vara både kung på planen och kung i baren. Adde kanske är det senare av de två. Trots att de rosa spelarna var tunna som tändstickor. Men vem är jag och uttala mig. Jag blev ju trött av att sitta och kolla på matchen så jag gick hem och sov en stund efteråt för att orka med festandet. 

 Måste säga att det var väldigt ljust ute när jag skulle gå hem. Och Visby i det tysta läget och i min ensamhet var kanske en av de vackraste saker jag sett. Om jag inte hade varit så trött hade jag satt mig på en bänk och kollat på soluppgången. men då hade jag fått sitta i några timmar och risken för att somna på en parkbänk hade varit stor. Och jag känner mig lite mer classy än så. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0