Har jag funnit dödssynd åtta?
Mitt hat växte idag. Inte likt en potatis som ligger i jorden och gror utan det liknade mer en explosion, dessvärre en inre. Typ som när två stjärnor krockar. Den enda stjärnan är dock jag. Högskolan på Gotland kan mer beskrivas som ett svart hål. Efter en förklaring om hur de kommande åren ska se ut blev jag ursinnig. Dock orkar jag inte gå in på detaljer för det skulle krävas för många fula ord som inte är inlagda i ordbehandlaren i min dator. Det enda jag vet är att mitt kommande liv i Rom är hotat. Det är oförlåtligt. Det är värre än alla de sju dödssynderna. Men efter två arga mail och ett samtal med min älskade syster kände jag att jag fått utlopp för mina känslor. Tur att ingen annan kom i min skottväg. Tur också att jag tyckte så synd om mig själv som jag gjorde när jag va på Coop efter skolan. En kexchoklad slank nämligen ner i korgen. Det perfekta plåstret på såren. Tänkte äta lite vitt bröd till kvällsmat som den sista touchen för att mitt humör ska vara på topp i morgon. Det är nämligen dag att resa till externredovisningshelvetet. Wish me luck.
Igår kom för övrigt meddelandet jag väntat på. Fik@ öppnar på onsdag. Hade hoppats att det var till min ära för att jag anländer till den vackra staden Nyköping då, men det är det ju inte. Jag tänker dock låtsas som det. Jag ringde Stavve igår och bokade hans bästa bord, vilket vi ännu inte vet vilket det är eftersom några jävla idioter brandbombat fika och därmed gick bord 18 i graven. Det skulle kunna vara dödssynd nummer åtta. Gör inte om det, vilka ni nu än var. Men samtalet slutade med att jag ska jobba fredag och lördag. Till min stora lycka. Jag ska tillbaka till mitt älskade fik@. Vem vet jag kanske blir kvar? Grädden på moset är också att jag ska få jobba med min älskade syster, något som glädjer mig enormt. Hon är ju bäst. Och för alla er Visbybor. Hon anländer på ön den 16:e maj och då ska vi slå klackarna i taket. Tror minsann att jag ska lufta mina rosa skor då. Hihi. Julafton!
Nu ska miserabla amerikaner få roa mig i 30 minuter. COPS!
Kommentarer
Trackback
