En insändare

I lördags försökte jag publicera en grej jag skrev till SN. Bloggen strejkade och efter det har den arbetat emot mig. Totalt. Med insikt i att SN aldrig skulle publicera något som jag skickat in tänkte jag att mina få läsare skulle få läsa den här. Det kanske inte är någon insändare som vinner pulizer priset, men jag tyckte det var dags att tycka till. Inspirationen kommer från två filer och min mor som stog som en "pensionärstant" och glodde ut genom fönstret på alla äckliga nazister i lördags. De har kommit till de fina kvarteren i Nyköping. Det var helt enkelt dags att sätta ner foten.



Jag skriver denna insändare utan politiska ställningstaganden lika lite som jag skriver den av hat. Jag skriver med mitt huvud som verktyg och med förakt som motiv.


Jag har under helgen tittat på två filer. "Hairspray" och "The Great Debaters". Två filmer som handlar om svarta och vita, om segregation och hat. De handlar om samhällen där svarta och vita inte blandas, oavsett om det avser dans eller skolor. Dessa filmer tar oss tillbaka till 1960-talet samt året 1935. Det gör en grupp människor också, varje lördag i Nyköping. De strider för någonting de redan förlorat, någonting som är uråldrigt, överspelat och fel. I dagens globaliserade samhälle dansar vi tillsammans och vi utbildar oss tillsammans. Det handlar om mångfald, det vill säga personlighet, livsstil, sexuella preferenser och geografiskt ursprung, inte etniskt ursprung. Detta ursprung spelar inte längre spela någon roll. Människor spelar roll. Dessa filmer bevisar detta. Men tänk på att en liten grupp människor under dessa år kunde förändra ett helt folks sätt att tänka. De få personer som infinner sig på Statshustrappan i Nyköping kanske inte kan förändra en hel stads synsätt. Men de kan bli fler, allt de behöver är propaganda och för lite motstånd.  


De filmer jag talar om har bevittnats av fler än 300 personer i Nyköping. Dessa människor föraktar det de ser i filmerna, de kan även förakta det som händer på Nyköpings Torg under lördagsförmiddagarna. Men det betyder inte att fler än 300 personer gör ställningstaganden som är synliga. I "The Great Debaters" talar man om att de svarta slavarnas kroppar skulle vara starka men deras sinnen svaga, för styrningens skull. Med klyschan "våld föder våld" bör vi i stället arbeta för att bibehålla våra sinnen skarpa och med våra huvuden vinna striden på torget. Min uppmaning är därmed: ta med er människor i er omgivning, glöm inte nycklarna och använd era huvuden i stället för våld, så vinner vi även denna gång, fastän året är 2008.   



Nu har jag sagt mitt.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0